Karuselltankar om att hoppa av

Ibland känner jag ett stort behov av att hoppa av hela karusellen. Inte kommunpolitiken utan konsumtionshetsen. Kanske inte hoppa av helt, utan stanna upp en stund. Åka till ån, sätta mig ner, göra upp eld och koka mig lite kaffe. Jag är flugfiskare och flugfiske har alltid varit en prylsport. Flugfisket är en livsstil för många och livsstilar är tacksamma att exploatera. Livsstilssflugfiskaren har kidnappats av flugfskemarknaden, en marknad som är mer intresserad av att sälja produkter än själva flugfisket i sig. Vi översköljs av bilder, artiklar i flugfiskepressen, vilka kläder och produkter som är ett måste för att kunna utöva och leva vår hobby.

Behöver en livsstilsflugfiskare alla dessa grejor som dessutom måste bytas ut allt efter hur flugfiskemodet växlar? Är jag en livsstilsflugfiskare eller är flugfisket ett livsvillkor för mig? Jag menar att flugfisket blir en livsstil först när man lyckats frigöra sig från omgivningen och välja sin egen väg inom flugfisket. Först då kan man få begrepp om vad man egentligen behöver som flugfiskare. De livsstilsflugfiskare jag känner till nämner med få undantantag sällan utrustning, det handlar mer om en inställning, ett förhållningssätt till flugfiske, till naturen, till livet.


 Vinner samhällsutvecklingen och flugfisket på att jag hoppar av? Flugfiskekonsumenten är idag viktigare än själva flugfisket. Behöver vi egentligen alla dessa prylar? Utan flugfiskare på en flugfiskemarknad, inget behov av återställning av vattendrag och därmed inget ekologiskt flugfiske på naturens villkor. Är det så illa? Vi flugfiskekonsumenter ställer oss i vägen för vattenkraftlobbyn och bidrar till en bättre akvatisk miljö i våra vattendrag. Kanske på bekostnad av annan akvatisk miljö långt borta där alla våra grejor tillverkas. Men vad gör det, vi har ju tagit vårt miljöansvar genom att återutsätta 47 harrar på en flugfiskedag. Blir jag lyckligare av denna prylhets? Måste jag fånga mer fisk? Vad är kärnan i mitt flugfiske? Vad hände med mötet med naturens väsen? Naturens livsvillkor? Med mina livsvillkor?