Om att vara lyhörd

Ord är lätta att säga, lätta att skriva. Ibland kanske allt för lätta. Ord som det slarvas med tappar lätt sitt värde, sitt innehåll. Därför ska man vara sparsam med ord man anser vara viktiga. Jag avskyr tomma fraser.

Jag vill gärna tro att jag är en lyssnande, eftertänksam person. Att vara lyssnande och eftertänksam och samtidigt ha en mycket bestämd uppfattning om den väg vi behöver gå om vi ska nå ett samhälle där sociala och ekonomiska klyftor minimeras kan ju ses som en konflikt. Är det överhuvudtaget möjligt? Jag hoppas och tror det.

Det räcker ju inte att bara lyssna. Samtidigt som man lyssnar bör bekräfta den person eller de personer man lyssnar på, måste man använda det man lyssnat på till något vettigt. Man måste vara intresserad av vad personen har att säga. Om inte har man förolämpat den/de man säger sig ha lyssnat på. Inom politiken är det viktigt att lyssna och försöka förstå sina motståndare. Förstår du dem har du bättre förutsättningar att bli bättre på att kommunicera din politik och dina frågor.

Jag vet inte om jag är så lyhörd och eftertänksam som jag vill vara. Jag jobbar på det. Och jag är övertygad som att jag med rätt vägledning kan bli betydligt mer lyhörd än vad jag är idag. Jag är nämligen övertygad om att träning slår talang alla dagar i veckan. Saknar man fallenhet för något kan man träna upp sig till världsmästarnivå om man så vill. Det gäller att våga se på sig själv, sina styrkor och svagheter med öppna ögon. Min strategi är att jobba med mina styrkor till dess att jag är stark nog att ta mig an de svagheter jag vill jobba bort.

Man kan alltid höja sin nivå. Allting går att göra lite bättre.