Den som ligger steget före äger sitt liv, äger förmåga att påverka, äger dagordningen. Därför är ett av mina mål att ligga steget före. Jag är på väg dit som flugfiskare, delar av mitt politiska liv är där.
Ser man till gymnasieskolan ligger vi hopplöst efter. Det har vi gjort under hela 2000-talet. Det är huvudorsaken till att vi har underskott inom gymnasieverksamheterna. Vi försöker komma ikapp och ibland har vi nästan haft jämna steg med utvecklingen. Vi har inte ens haft en budget i balans en handfull gånger under 2000-talet, inte ens när gymnasieskolan hade mycket pengar och sprängfullt med elever hölls budgeten. Gymnasiesärskolan hade däremot bra ekonomi under de goda åren. Under första delen av 2000-talet handlade det ofta om något som kallades för semesterlöneskuld som tydligen inte gick att förutse. Sedan började elevkullarna minska och eftersom vi låg steget efter hann vi inte med att anpassa programstruktur eller organisation. Underskotten eskalerar och förslagen till lösningar känns panikartade.
I torsdags fattade nämnden beslut om programstrukturen för gymnasiet och gymnasiesärskolan. Beslutet skulle egentligen ha fattats redan i september men eftersom vi politiker inte fått beslutsunderlag som beskriver organisation, budget och konsekvenser av föreslagen programstruktur har vi inte kunnat fatta något beslut förrän nu. Det innebär att gymnasiet och vi tappat 5-6 månader av planering och tid att verkställa beslut och genomföra organisation och budgetanpassningar. Det har kostat drygt 700 tusen i månaden, dvs ca 3,5 miljoner mer i underskott än vad vi hade haft om vi kunnat fatta beslut i september som det var tänkt. Tyvärr kunde vi i torsdags inte besluta om en åtgärdsplan för en budget i balans, den var inte helt komplett och den var inte heller förhandlad med de fackliga organisationerna. Den måste därför kompletteras, förhandlas och beslutas om i mars. Det betyder att vi förlorar minst 700 tusen till. Det är långt ifrån tillfredställande. Att ligga steget efter sliter, det mal ner självförtroende och självkänsla, det äter sig in under skinnet.
Det gäller att jobba bort den känlsan, bita ihop och ta nya tag. Jag vet min och nämndens kapacitet och jag är trots dagens dystra tankar övertygad om att vi kommer att få ordning på gymnasiets och gymnasiesärskolans ekonomi. Torsdagens beslut var ett steg närmare att hamna steget före. Andas ut får vi göra när vi tillräckligt många av oss ligger steget före och vi kan lösa av varandra när någon måste återhämta sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar