Passionstankar på Alla hjärtans dag

För mig är politik passion. När jag släpper efter finns passionen där. Det dunkar i mitt hjärta och mitt blod kokar av känslor. Ilska, frustration, glädje och beslutsamhet.

Passion är viktigt tror jag. Utan passion blir politiken kall och känslolös. Ibland måste man som politiker strunta i känslorna och agera ändå. Jag skriver strunta i känslorna, inte gömma undan dem. Om man gömmer undan sina känslor är det lätt att man aldrig återfinner dem. Då blir man en streber.

Passion kan också vara farligt eftersom passionen kan göra en enögd, man missar lätt de små nyanserna som ger politiken möjlighet att förändra i stort och i smått. Är man för passionerad är det svårt att göra de kompromisser som ofta är nödvändiga inom politiken. Därför måste man som politiker lära sig att hålla passionen i schack när det är nödvändigt att göra så, inte kväva den bara hålla emot ibland. Kan man inte det ska man kanske verka som aktivist i stället. En aktivist kan vara mer hämningslöst passionerad än en politiker.

Flugfiske däremot är 100% passion för mig.