I lördags besökte jag Bollnäs konsthall. Det är inte ofta det sker. Jag är inte så konstintresserad. Egentligen är det fel att säga så, jag har helt enkelt inte tid att fördjupa mig i konst. Eftersom jag är intresserad av människor så är jag nog också intresserad av konst och kultur. Konsthallen är en riktig pärla för oss bollnäsbor. Ska försöka ta mig tid att göra fler besök, det brukar bli ungefär ett besök om året. Nåväl, nu pågår en utställning av Sven-Olov Hård. En av världens duktigaste flugbindare av klassiska laxflugor. Flugorna är kanske inte konst, men väl konsthantverk. Sven-Olov är tydligen från Viksjöfors från början men bor numera i Gävle.
Det unika med hans flugbindning är att han binder på samma sätt som de gamla mästarna, nämligen i handen utan bindstäd. Den som någon gång bundit en fluga vet hur pilligt det kan vara att få allt material att ligga på rätt ställe på kroken. Att dessutom göra det genom att hålla i kroken och därigenom bara ha en hand och några fingrar att jobba med gör det hela än svårare, men enligt Sven-Olov så får man bättre känsla för materialet om man binder i handen.
Flugorna är verkligen riktiga konstverk. Man kan ofta känna se vilken flugbindare som bundit flugan eftersom varje flugbindare har sin egen högst personliga stil även om man följer mönsterbeskrivningen till punkt och pricka. Sven-Olov Hård har mästarna från Hardy som förebilder när det gäller flugornas utseende.
Det var inte bara flugor som visades utan även akvareller. Dessa är illustrationer från en bok Sven-Olov skrivit, en bok som tagit 20 år att få färdig. Akvarellerna är gjorda av Lars Sundström och fångar miljöerna och laxflugfiskets själ på ett mycket bra sätt. Jag köpte en bok av honom och fick den signerad. En bok jag värderar oerhört högt. Boken finns också i en begränsad upplaga med läderband och en fluga i pärmen. En ouppnåelig dröm att å äga en sådan bok.
Jag och kompisen Christian fick ett samtal med Sven-Olov, ett samtal som handlade om laxfiske, flugbindning och lite allmänt fiskeljug. Laxflugfiskesverige är ju inte så stort och det visar sig att vi har en del gemensamma bekanta även om vi aldrig tidigare träffats.
Helgen och den närmsta tiden är nu räddad. Det känns lite underligt att läsa en bok om flugbindning på engelska som är skriven av en man som är från Viksjöfors och bor i Gävle. Men det är faktiskt så att Sverige är för litet för att en sådan här bok ska kunna ges ut på svenska. Det är helt enkelt en för smal nisch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar