Fotokurshelg

Den här helgen har jag tagit nästan helt ledigt från politik och skidåkning. Helt ledig från politik är jag aldrig. Alla dagar börjar med att jag kollar mail och läser nyhetssidorna på nätet. Detta oavsett om jag har semester eller om det är helg. Ett regionråd, kommunalråd eller en nämndsorförande har visserligen aldrig semester. Man är alltid i tjänst. Jag prenumererar på en nyhetstjänst som bevakar Region Gävleborg och uppdateras två gånger per dag. Allt som skrivs och som är relevant för mitt regionrådsuppdrag läser jag och är det något jag behöver reagera på kontaktar jag vår politiska sekreterare och går igenom frågan med honom.

Istället för skidåkning har jag ägnat helgen åt en fotokurs. Det är duktiga Johanna Syren på Lokomotiv i Bollnäs som är kursledare. Har haft ett slumrande fotointresse sedan jag gick på högstadiet, men aldrig tagit mig tid att riktigt lära mig fotokonsten. Nu känns det som att det är dags. Anledningen är sociala medier. Det läggs ut så många dåliga bilder, särskilt fiskebilder att de bra bilderna försvinner i bruset. Personligen är jag trött på alla bilder med stolt fiskare som håller upp en fisk med raka armar så att alla ska se hur stor fiske egentligen är. De riktigt seriösa använder dessutom vidvinkelobjektiv så att deras fingrar blir tjocka som falukorvar. Jag önskar bättre fantasi på de fiskebilder som publiceras och ska jag klaga känns det rimligt att jag lär mig fotografera så att jag kan visa hur jag vill att bra fiskebilder ska se ut. Jag vill helt enkelt lära mig fotokonsten i syfte att berika mitt flugfiske.

Det första steget är att lära mig att behärska kameran. Nästa steg är att lära mig att se de bilder jag vill ta. Vad vill jag berätta med bilderna? Det är det som kommer att bli det svåra. Även om jag är tröglärd när det gäller tekniska grejer så är jag övertygad om att det riktigt svåra är att komponera bilder så att de förmedlar det jag vill berätta. Jag har tidigare läst några fotoböcker för nybörjare men aldrig lyckats omsätta texten och instruktionerna till mina ögon och mina händer. Därför anmälde jag mig till kursen. Johanna Syrén som var vår kursledare har förmågan ätt lära ut även till trögskallar som mig. Nu förstår jag kameran, dess funktioner, när man ska jobba med slutare, bländare och med ISO. Har också lärt mig när det kan vara idé att över respektive underexponera bilder redan i kameran samt att jobba med helt manuella inställningar. Jag känner att jag nu har de teoretiska kunskaperna för att kunna läsa och förstå de fotoböcker jag har, vilket kommer att vara till stor hjälp för mig. Resten hänger nu på mig om jag ska lyckas i min ambition att komponera natur och fiskebilder som förmedlar de känslor jag önskar med mina bilder. Gärna tillsammans med en liten text. Min ambition är att text och bild ska jobba tillsammans.

Min kamera är snart tio år gammal och den får hänga med ett tag till trots att dagens digitala systemkameror är mycket bättre än den jag har. Det är ju fotografen som tar bilden inte kameran och ur det perspektivet fungerar en 10 år gammal systemkamera ett tag till. Möjligtvis köper jag ett fotoredigeringsprogram. Det kan jag ha nytta av när jag vill förstärka det jag vill berätta med mina bilder.

Avslutningsvis vill jag säga att människor som Johanna och Anna som driver Lokomotiv är precis den typ av människor vår kommun behöver. De som ser möjligheter, som brinner för sin idé och som är engagerade även den ideella sektorn. Deras företag kan de driva var som helst i Sverige, men Lokomotiv finns bara i Bollnäs