När man är inne i en intensiv period brukar man trösta sig med att det släpper, det blir lugnare om några veckor. När jag tittar i min kalender inser jag att det blir inte lugnare förrän i juli efter Almedalen. Det är bara att kavla uppskjortärmarna och ligga i. Jag klagar inte, jag trivs verkligen bra när det är intensivt. Får jag bara någon dag, någon för eller eftermiddag då och då där jag kan varva ner och reflektera lite så trivs jag. Den här veckan och nästa är lite mer intensiv än vanligt. Idag har vi veckans rådsberedning hela dagen, tisdagen ägnas åt regionstyrelsen, onsdag förmiddag är det sammanträde med fastighets, teknik och miljöutskottet. Torsdag- fredag är det möte med Baltic Sea Commissions transportgrupp i Örebro, lördag-söndag är det kommundagar med partiet, också i Örebro. Måndag-tisdag nästa vecka är det fördjupad rådsberedning i Järvsö med regionråden och regionledningen i Järvsö. Sedan ett par lugna dagar på kontoret innan jag ska till Stockholm på en konferens.
Jag tänker ibland på mitt uppdrag som regionråd, vad som krävs, vilka förväntningar som finns från såväl mig som från min omgivning. Jag tänker på familj och vänner som jag prioriterar ner för att hinna med mitt uppdrag. Hade jag varit yngre och min dotter hade varit i skolåldern hade det varit omöjligt för mig att vara regionråd. Det vore fel att lägga hela ansvaret på barn, hem och familj på min hustru. Samtidigt så känns det lite fel att uppdraget är sådant att det bara fungerar om man är beredd att prioritera ner eller bort familj och vänner. Det intensiva livet är fantastiskt roligt och utvecklande för mig som person och jag stortrivs med mitt liv. Ändå funderar jag en del på om politiken är rätt organiserad om det bara är de som är beredda att chansa på att det håller med familj och vänner eller att man är beredd att om barnen är små prioritera bort dem till förmån för sitt uppdrag.
Kan man då organisera det politiska arbetet annorlunda? Är det möjligt att politik kan vara en sysselsättning som normalt utförs under dagtid för att öka möjligheterna för småbarnsföräldrar att engagera sig och ta på sig uppdrag? Det är ju inte bara de offentliga uppdragen som tar tid om man är politiker. Partiarbetet kräver också en hel del tid och den tiden är alltid helger och kvällar. Jag har inga svar, jag känner bara att så som politiken fungerar idag så exkluderas de som inte är beredda att offra familj och vänner. Är det då värt det? Idag känns det så eftersom min familj och mina vänner ännu inte tröttnat på att jag nästan aldrig har tid.
Den här texten skriv på tåget till Gävle en måndag morgon. En bra tid för funderingar och reflektioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar