Bläddrar i kommunala handlingar. Funderar på politik i allmänhet och några av politikens utmaningar i synnerhet. Sitter ju som bekant även i kommunfullmäktige. Politik ska ju vara en möjliggörare för samhällsutveckling. I samverkan med kommuninvånare, föreningsliv, ideell sektor och näringslivet skapas samhällsutveckling. För mig är det självklart att kommunen ska stödja föreningar och ideella verksamheter som utvecklar vår kommun, som sätter vår kommun på kartan och som gör att vår kommun blir en bra plats att leva och bo på.
Vi befinner oss i en brytningstid där nya ideér, nya sätt att jobba och nya sätt att ta sig an de utmaningar vi ställs inför. Man gör ibland saker annorlunda jämfört med hur man gjorde förr, man vandrar på okänd mark, man bryter nya vägar. Då blir det ibland svårt för kommunen att kunna hjälpa till. De kommunala regelverken utgår ofta från det traditionella sättet att organisera verksamheter och föreningar. Sitter man då som politiker fast i gamla strukturer och kanske inte förstår eller ser det nya hämmas utvecklingen av de beslut man fattar. Man blir kontraproduktiv och kommunen tappar i utveckling.
Jag menar att så är fallet med föreningen Lokomotiv. En förening som främst arrangerar spännande fotoutställningar, men som också har ett stort socialt engagemang. En förening som har jobbat mycket med integration och som var en av initiativtagarna till Bollnäs skramlar som samlade in över 300 000 kr till UNHCR i höstas. En förening som i helgen belönades med Den gyllene fotovästen för sitt arbete. Samtidigt är det en förening som inte riktigt passar in i den kommunala mallen för föreningsbidrag.
Som jag ser det har man då som politiker två vägar att gå. Antingen bejakar man det nya, beviljar stöd eller bidrag, förändrar i det kommunala regelverket så att det blir mer flexibelt och passar in i det samhälle vi lever i och är på väg in i eller så håller man fast vid det gamla och begär av föreningarna att de ska anpassa sig till gårdagens krav. Väljer man det första alternativet har man blicken riktad mot samhällsutvecklingens horisont. Väljer man det andra alternativet har man blicken riktad mot backspegeln med konsekvensen att man kör i diket så fort vägen svänger.
Vi behöver människor som Anna och Johanna om vi vill att kommunen ska utvecklas. Entreprenörer som ser möjligheter i vår kommun, människor som vågar pröva nya vägar, nya sätt att jobba. Det som är spännande med Lokomotiv är just samhällsengagemanget kopplat till fotokonsten. Föreningen Lokomotiv skapar ett mervärde vi idag inte riktigt ser eftersom de verkar i hittills obruten mark samtidigt som många av oss kommunpolitiker sitter kvar i den gamla tidens tänk och lösningar.
Det är min förhoppning att den politiska oppositionen i kommunstyrelsen förstår kraften och nyttan med föreningen Lokomotiv, vilken förlust det skulle vara för vår kommun om Lokomotiv tvingades lägga ner sin verksamhet. Dessutom är det ju så att ett hyresbidrag till Lokomotiv går direkt tillbaka till kommunens fastighetsförvaltning eftersom lokalerna de hyr ägs av kommunen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar