Bollnäs kommunfullmäktige är alltid intressant. Numera kan jag följa debatterna på ett annat sätt när jag inte längre har ledande uppdrag i kommunen. Jag gillar att lyssna och fundera på vad som sägs i talarstolen och vad som försöker sägas mellan raderna. Igår var det en tydlig skillnad mellan de seriösa partierna och de populistiska missnöjespartierna. De seriösa partierna ser kommunen och kommunpolitiken ur ett helhetsperspektiv medan de populistiska missnöjespartierna ser en fråga i taget och struntar i helheten.
Vi hade frågan om revisionsberättelsen, frågan om ansvarsfrihet och bokslutet för 2014. Berättigad kritik riktades till såväl kommunstyrelsen, socialnämnden och BUN för bristande måluppfyllelse samt att dessa inte gjort tillräckligt för att få en budget i balans. Otillräckliga sparåtgärder helt enkelt. Skarpast i kritiken var populisterna i Sjukvårdspartiet Bollnäspartiet. Henrik Olofsson från Sjukvårdspartiet gick längst när han i talarstolen uttryckte tvekam om att ställa sig bakom ansvarsfrihet. Henrik yrkade dessutom att delar av 2014 års underskott inte skulle återställas för BUN och Socialnämnden. Så lång finns en logik.
Senare på kvällen behandlades en motion om pedagogiska måltider för äldre med demens. En vällovlig motion med goda intentioner. Problemet är kommunens och socialnämndens ekonomiska situation. Det skulle kosta ungefär 2,9 miljoner kronor att införa detta. Det är också motiveringen att avslå motionen. De populistiska missnöjespartierna BP, SJP och SD ställde sig bakom motionen. Glömd var Socialnämndens ekonomiska situation, Henrik Olofsson hade redan glömt att han en timme tidigare krävt ökat sparbeting på nästan 5 miljoner kronor, glömt var kritiken mot bristande förmåga att genomföra kraftiga besparingar. De seriösa partierna från såväl kommunledning och opposition talade däremot om helhetsperspektiv, ansvar och prioriteringar.
Lite senare ställde Thomas Brånedal (BP) en fråga om besparingarna inom kommunen. Frågan handlade om det kloka i att minska personalen med motsvarande 100 årsarbetare. En berättigad fråga kan det tyckas, om inte hans partikamrat Olov Nilsson Sträng tidigare under kvällen riktat skarp kritik mot kommunledningen att göra för lite för att få budgeten i balans. Det är lätt att tillhöra populistiska missnöjespartier. Man tar en fråga i taget i stället för att ta ansvar för helheten. Det går helt enkelt inte att ta helhetsansvar och samtidigt vara populist. Fast det behöver populistiska missnöjespartier aldrig ta hänsyn till.
tisdag 26 maj 2015
fredag 8 maj 2015
Melankoli i Oravais
Har varit några dagar i Vasa, Finland och deltagit i Baltic Sea Commissions årsmöte. Östersjökommissionen är en del av något som heter CPMR. Regionerna runt Östersjön samarbetar i områden där gemensamma intressen finns, exempelvis energifrågor och transport och infrastrukturfrågor. Det har varit mycket intressanta och givande dagar och jag har otroligt mycket att lära mig när det gäller EU-perspektivet på de regionala frågorna. Jag sitter med i arbetsgruppen för transportfrågor, vilket hänger ihop med mitt uppdrag som Regionråd och vice ordförande i Hållbarhetsnämnden. Alla dessa förkortningar som finns i EU-språket är också viktiga att lära sig. Förstår man förkortningarna är det lättare att förstå sammanhangen.
Dagarna avslutades med en middag och en historielektion i Oravais utanför Vasa. Där stod det sista slaget på finsk mark i kriget 1808-1809 som ledde till att Sverige förlorade Finland till Ryssland. Det finns en koppling till Hälsingland då Wilhelm von Shcwerin ledde Helsinge regemente vid en berömd strid vid en bro. Von Schwerin dog 15 år gammal och hans tapperhet nämns i Runebergs Fänrik Ståls sägner.
"Det var, när Oravais' blodiga dag
Till sorg gick opp,
När segern själv blev ett nederlag,
Som bröt vårt hopp.
Då, säger man, strålade klarast hans mod,
Då träffade säkrast hans vingade lod,
Då eldades varmast kanonen,
När han stänkte den röd med sitt blod."
Vi bjöds på en middag som bestod av rätter från 1700-1800-talet. Rökt lamm, kumminpotatis, rödbetspannkakor, kalvdans mm. Lite som Historieätarna på tv. Upplevelsen förstärktes genom att kocken och servitriserna berättade om vilka regler och bordsskick som gällde vid tiden för kriget. En mycket trevlig kväll.
Efter middagen fick jag en släng av melankoli. Varför? Svårt att säga, jag dras åt det melankoliska. Har alltid gjort det. Egentligen är det nog inte melankoli, bara en känsla av melankoli. I yngre dagar fann jag styrka hos Joy Division, Cure och annan lite dyster och melankolisk musik. Idag är det Dan Andersson, Stefan Sundström, Johnny Cash, Thåström men också flugfiske och Hans Lidman som skänker ro. Tror att flugfiske och melankoli hänger ihop.
Har ju finska rötter från min fars sida, han kom till Sverige som krigsbarn. Vid Oravais fanns också minnesmonument över de finska krigen under andra världskriget. En sorg jag känner är att jag aldrig lärt mig finska. När jag var barn var jag stolt över mina finska rötter, samtidigt skämdes jag. Ord som finnjävel gav djupa sår. Sår som aldrig riktigt vill läka. Hur som helst så är det nu för sent att lära mig finska.
Jag får alltid en märklig känsla i kroppen när jag är i Finland. Det är någonting som drar i mig, en saknad som är svår att förklara. Jag känner mig hemma, men ändå inte. Det var den känslan som sköljde över mig vid Oravais. Saknad. Har aldrig träffat min farfar, han dog strax efter kriget, min farmor har jag träffat en eller två gånger, min finska släkt en handfull gånger. Jag tänker på alla de människor som flytt och som idag flyr, vad ska inte de sakna? Vad fyller de hålen med?
Det är i dagarna 70 år sedan andra världskriget slutade i Europa. Det väcker en del tankar. Har vi redan glömt?
Skönt att flugfiskesäsongen har börjat.
Dagarna avslutades med en middag och en historielektion i Oravais utanför Vasa. Där stod det sista slaget på finsk mark i kriget 1808-1809 som ledde till att Sverige förlorade Finland till Ryssland. Det finns en koppling till Hälsingland då Wilhelm von Shcwerin ledde Helsinge regemente vid en berömd strid vid en bro. Von Schwerin dog 15 år gammal och hans tapperhet nämns i Runebergs Fänrik Ståls sägner.
"Det var, när Oravais' blodiga dag
Till sorg gick opp,
När segern själv blev ett nederlag,
Som bröt vårt hopp.
Då, säger man, strålade klarast hans mod,
Då träffade säkrast hans vingade lod,
Då eldades varmast kanonen,
När han stänkte den röd med sitt blod."
Vi bjöds på en middag som bestod av rätter från 1700-1800-talet. Rökt lamm, kumminpotatis, rödbetspannkakor, kalvdans mm. Lite som Historieätarna på tv. Upplevelsen förstärktes genom att kocken och servitriserna berättade om vilka regler och bordsskick som gällde vid tiden för kriget. En mycket trevlig kväll.
Efter middagen fick jag en släng av melankoli. Varför? Svårt att säga, jag dras åt det melankoliska. Har alltid gjort det. Egentligen är det nog inte melankoli, bara en känsla av melankoli. I yngre dagar fann jag styrka hos Joy Division, Cure och annan lite dyster och melankolisk musik. Idag är det Dan Andersson, Stefan Sundström, Johnny Cash, Thåström men också flugfiske och Hans Lidman som skänker ro. Tror att flugfiske och melankoli hänger ihop.
Har ju finska rötter från min fars sida, han kom till Sverige som krigsbarn. Vid Oravais fanns också minnesmonument över de finska krigen under andra världskriget. En sorg jag känner är att jag aldrig lärt mig finska. När jag var barn var jag stolt över mina finska rötter, samtidigt skämdes jag. Ord som finnjävel gav djupa sår. Sår som aldrig riktigt vill läka. Hur som helst så är det nu för sent att lära mig finska.
Jag får alltid en märklig känsla i kroppen när jag är i Finland. Det är någonting som drar i mig, en saknad som är svår att förklara. Jag känner mig hemma, men ändå inte. Det var den känslan som sköljde över mig vid Oravais. Saknad. Har aldrig träffat min farfar, han dog strax efter kriget, min farmor har jag träffat en eller två gånger, min finska släkt en handfull gånger. Jag tänker på alla de människor som flytt och som idag flyr, vad ska inte de sakna? Vad fyller de hålen med?
Det är i dagarna 70 år sedan andra världskriget slutade i Europa. Det väcker en del tankar. Har vi redan glömt?
Skönt att flugfiskesäsongen har börjat.
tisdag 5 maj 2015
Färdigtänk? Är det möjligt?
Du verkar alltid som om du tänkt färdigt, brukar en av mina partivänner säga till mig ibland. Det stämmer ganska väl. Om man nu kan vara färdigtänkt. Jag tänker mycket, processar frågor med mig själv, plågar min omgivning med frågeställningar i syfte att testa och utmana mina tankar och funderingar. Håller det inte testar jag nya vägar och ingångar i frågorna. Håller det går jag vidare. På så sätt känner jag mig ofta ganska trygg när beslut ska fattas.
Jag vet inte hur andra människor funkar, men det funkar väldigt bra för mig. Jag har oftast ett par utgångspunkter i mitt tänkande. Självklart mina grundvärderingar, men också hur viktig frågan är, vad har vi lovat väljarna, den allmänna opinionen mm.
Det är viktigt att vara färdigtänkt när beslut skall fattas. Om man inte vågar tänka färdigt är det lätt att börja vela. Bättre att gå till beslut, följa upp beslutet och vid behov fatta nytt beslut än att grubbla sig tokig. Tankesäcken måste därför knytas ihop innan beslut ska fattas.
Att jag tänkt klart betyder inte att det jag kommit fram till är hugget i sten, bara att jag haft en process med mig själv. Dyker det upp nya ingångar, ny kunskap, kanske nya uppgifter fortsätter min inre process. Ibland ändrar jag mig och ibland förstärks jag i min uppfattning.
Det jag kommit fram till kan inte heller betraktas som en sanning. Det finns många sanningar i politikens värld. Allt beroende på vilken horisont man har och vilka grundvärderingar man vilar på.
Gäller det flugfiske är det både enklare och svårare. Enklare för att jag inte behöver kompromissa. Inom flugfisket kan jag vara mer fri. Svårare för att kompromisslösheten också gör att jag ibland får vandra min flugfiskestig ensam. Friheten har alltid ett pris.
Jag vet inte hur andra människor funkar, men det funkar väldigt bra för mig. Jag har oftast ett par utgångspunkter i mitt tänkande. Självklart mina grundvärderingar, men också hur viktig frågan är, vad har vi lovat väljarna, den allmänna opinionen mm.
Det är viktigt att vara färdigtänkt när beslut skall fattas. Om man inte vågar tänka färdigt är det lätt att börja vela. Bättre att gå till beslut, följa upp beslutet och vid behov fatta nytt beslut än att grubbla sig tokig. Tankesäcken måste därför knytas ihop innan beslut ska fattas.
Att jag tänkt klart betyder inte att det jag kommit fram till är hugget i sten, bara att jag haft en process med mig själv. Dyker det upp nya ingångar, ny kunskap, kanske nya uppgifter fortsätter min inre process. Ibland ändrar jag mig och ibland förstärks jag i min uppfattning.
Det jag kommit fram till kan inte heller betraktas som en sanning. Det finns många sanningar i politikens värld. Allt beroende på vilken horisont man har och vilka grundvärderingar man vilar på.
Gäller det flugfiske är det både enklare och svårare. Enklare för att jag inte behöver kompromissa. Inom flugfisket kan jag vara mer fri. Svårare för att kompromisslösheten också gör att jag ibland får vandra min flugfiskestig ensam. Friheten har alltid ett pris.
torsdag 30 april 2015
Har vi dödat bandyn i Bollnäs?
Hemma efter ett par viktiga dagar i Bryssel. Jag har tillsammans med regionstyrelsen besökt Central Sweden, som arbetar åt Gävleborgs, Dalarnas och Örebros regioner med regionernas frågor ur ett EU-perspektiv. Jag kunde därför inte vara med på kommunfullmäktigesammanträdet måndags.
Den viktigaste lärdom för oss politiker är respekten för demokratiska beslut och förmågan att förlora, dra lärdom av förlusten för att sedan återkomma med nya perspektiv och nya argument. Trots den stora besvikelse jag känner i hallbeslutet så respekterar jag beslutet. Frågan är processad och hanterad på ett korrekt sätt. Varför är jag då besviken? Varför menar jag då att M och framför allt BP har svikit bandyn. Jo, det beror på skälen till deras ställningstagande.
Jag kunde tyvärr inte lyssna på hela debatten från mitt hotellrum i Bryssel, jag hörde bla Benny Engbergs anförande. Benny och BP säger sig vilja bandyn väl. Ändå säger de nej till en hall eftersom kommunen tvingat dem till Sävstaås. Bandyn tror fortfarande att en hall på SJ-området är bättre, men de säger de inte till kommunen, bara i slutna rum. Så tolkar jag Benny Engbergs anförande i kf. Så tolkar jag också tidningsartikeln där Benny förklarar Bollnäspartiets hållning. hade hallen legat på SJ-området hade BP ställt sig bakom beslutet. Benny anklagar bandyn för att spela med en dubbel agenda gentemot kommunen, en mycket allvarlig anklagelse som också tydligt dementeras av bandyordföranden.
En hall på SJ-området blir för dyr, den tar för lång tid att bygga, det borde Benny och BP ha förstått vid det är laget. Även om det är möjligt att själva hallen kan byggas för samma kostnad så tillkommer andra stora kostnader. En infrastruktur med vägar och parkeringar måste tas fram. Området måste saneras, byggnader måste rivas, risken för att marken måste pålas är stor med tanke på markförhållandena på området. Omklädningsrum och andra faciliteter måste byggas. Kostnaden blir därför mycket högre, betydligt högre än eventuella ekonomiska fördelar med det centrala läget. Det borde Benny, BP och även Moderaterna ha förstått vid det här laget, men icke!
Jag respekterar trots min besvikelse att tre bollnäspartister som inte kunde ställa sig bakom partilinjen stannade hemma. Jag respekterar detta trots att deras närvaro hade gett ett positivt beslut i själva sakfrågan. Varför? Jag är en anhängare av den representativa demokratin och det är mig främmande att kritisera ett annat partis interndemokrati. Jag har själv vid något tillfälle stannat hemma från kommunfullmäktige när jag inte kunde acceptera mitt partis linje. Om Bollnäspartiet internt bestämt sig för hur de ska hantera frågor där de är oeniga och följer den linjen är det självklart för mig att respektera detta. Däremot är jag förvånad att BP har den hållningen. Jag trodde de var mer individualistiska i sitt förhållningssätt än exempelvis vi socialdemokrater.
Beslutet att inte bevilja lånet riskerar att på sikt döda bandyn i Bollnäs. Jag minns att Bollnäs var ett av de sista bandylag på elitnivå som fick konstfryst. Politikernas hantering av den frågan kostade bandyn 10 år i division 1. Ishockeyn flyttade inomhus på 60 och 70-talet och de lag som inte kunde spela inomhus gick under. Samma sak tror jag händer med bandyn på lång sikt. De föreningar som inte får tillgång till hall har helt enkelt inte förutsättningar att överleva. Har jag rätt i detta så dödade måndagens beslut i kommunfullmäktige bandyn i Bollnäs. Den dog för att Bollnäspartiet och Moderaterna valde ett luftslott framför en bandyhall.
Den viktigaste lärdom för oss politiker är respekten för demokratiska beslut och förmågan att förlora, dra lärdom av förlusten för att sedan återkomma med nya perspektiv och nya argument. Trots den stora besvikelse jag känner i hallbeslutet så respekterar jag beslutet. Frågan är processad och hanterad på ett korrekt sätt. Varför är jag då besviken? Varför menar jag då att M och framför allt BP har svikit bandyn. Jo, det beror på skälen till deras ställningstagande.
Jag kunde tyvärr inte lyssna på hela debatten från mitt hotellrum i Bryssel, jag hörde bla Benny Engbergs anförande. Benny och BP säger sig vilja bandyn väl. Ändå säger de nej till en hall eftersom kommunen tvingat dem till Sävstaås. Bandyn tror fortfarande att en hall på SJ-området är bättre, men de säger de inte till kommunen, bara i slutna rum. Så tolkar jag Benny Engbergs anförande i kf. Så tolkar jag också tidningsartikeln där Benny förklarar Bollnäspartiets hållning. hade hallen legat på SJ-området hade BP ställt sig bakom beslutet. Benny anklagar bandyn för att spela med en dubbel agenda gentemot kommunen, en mycket allvarlig anklagelse som också tydligt dementeras av bandyordföranden.
En hall på SJ-området blir för dyr, den tar för lång tid att bygga, det borde Benny och BP ha förstått vid det är laget. Även om det är möjligt att själva hallen kan byggas för samma kostnad så tillkommer andra stora kostnader. En infrastruktur med vägar och parkeringar måste tas fram. Området måste saneras, byggnader måste rivas, risken för att marken måste pålas är stor med tanke på markförhållandena på området. Omklädningsrum och andra faciliteter måste byggas. Kostnaden blir därför mycket högre, betydligt högre än eventuella ekonomiska fördelar med det centrala läget. Det borde Benny, BP och även Moderaterna ha förstått vid det här laget, men icke!
Jag respekterar trots min besvikelse att tre bollnäspartister som inte kunde ställa sig bakom partilinjen stannade hemma. Jag respekterar detta trots att deras närvaro hade gett ett positivt beslut i själva sakfrågan. Varför? Jag är en anhängare av den representativa demokratin och det är mig främmande att kritisera ett annat partis interndemokrati. Jag har själv vid något tillfälle stannat hemma från kommunfullmäktige när jag inte kunde acceptera mitt partis linje. Om Bollnäspartiet internt bestämt sig för hur de ska hantera frågor där de är oeniga och följer den linjen är det självklart för mig att respektera detta. Däremot är jag förvånad att BP har den hållningen. Jag trodde de var mer individualistiska i sitt förhållningssätt än exempelvis vi socialdemokrater.
Beslutet att inte bevilja lånet riskerar att på sikt döda bandyn i Bollnäs. Jag minns att Bollnäs var ett av de sista bandylag på elitnivå som fick konstfryst. Politikernas hantering av den frågan kostade bandyn 10 år i division 1. Ishockeyn flyttade inomhus på 60 och 70-talet och de lag som inte kunde spela inomhus gick under. Samma sak tror jag händer med bandyn på lång sikt. De föreningar som inte får tillgång till hall har helt enkelt inte förutsättningar att överleva. Har jag rätt i detta så dödade måndagens beslut i kommunfullmäktige bandyn i Bollnäs. Den dog för att Bollnäspartiet och Moderaterna valde ett luftslott framför en bandyhall.
torsdag 23 april 2015
Korrupta jävla svinpolitiker
Bandyhallen väcker känslor,starka känslor och i sociala medier lockas våra sämsta sidor fram i debatten. Vi som är positiva till att låna ut pengar till bandyn blir idiotförklarade och kallade både det ena och det andra. Att man inte håller med är en sak, men det innebär inte att man har rätt att vräka ur sig vad som helst hur som helst. En person skrev "korrupta äckliga jävla svinpolitiker som bara ser till sitt eget bästa" på en av trådarna på Facebook. Jag tål en del, jag tål att bli kallad jävla äckliga svinpolitiker (även om jag naturligtvis blir ledsen), men när man kallar mig (oss) för korrupta så har man passerat en gräns.
Jag skrev till personen i fråga och frågade vad hen menade (jag skriver hen eftersom det är ointressant vem som skrev orden). Jag skrev att jag tål en del och får finna mig i att folk har åsikter om oss politiker, men att anklaga mig för att vara korrupt är att gå för långt. Att vara korrupt innebär att man ska ha tagit emot en muta eller få andra personliga vinningar av ett beslut. Jag vinner inget på en bandyhall, har varit på två matcher på Sävstaås i hela mitt liv, den senaste för 7-8 år sen. Att vara korrupt innebär i princip att man har begått brottsliga handlingar.
Efter en stund kom svaret. Personen i fråga bad om ursäkt för sitt ordval och förklarade att hen respekterar min åsikt. Jag tycker det var strongt gjort att be om ursäkt. Jag godtog självklart ursäkten. Förhoppningsvis gjorde det lite nytta att jag skrev till hen.
Jag skrev till personen i fråga och frågade vad hen menade (jag skriver hen eftersom det är ointressant vem som skrev orden). Jag skrev att jag tål en del och får finna mig i att folk har åsikter om oss politiker, men att anklaga mig för att vara korrupt är att gå för långt. Att vara korrupt innebär att man ska ha tagit emot en muta eller få andra personliga vinningar av ett beslut. Jag vinner inget på en bandyhall, har varit på två matcher på Sävstaås i hela mitt liv, den senaste för 7-8 år sen. Att vara korrupt innebär i princip att man har begått brottsliga handlingar.
Efter en stund kom svaret. Personen i fråga bad om ursäkt för sitt ordval och förklarade att hen respekterar min åsikt. Jag tycker det var strongt gjort att be om ursäkt. Jag godtog självklart ursäkten. Förhoppningsvis gjorde det lite nytta att jag skrev till hen.
onsdag 22 april 2015
Kvartalsrapport
Det har nu gått ett drygt kvartal och jag börjar se en vardag i mitt uppdrag som regionråd. Mycket jobb, javisst men på sätt och vis lugnare än mitt tidigare liv. Frågorna jag jobbar med fyller mer än väl min tid och jag börjar få ett grepp om dem. Med det menar jag inte att jag är fullärd, det kommer jag aldrig att bli. Jag börjar förstå frågorna och jag har börjat finna ett sätt att jobba med dem. Det som stör mig mest är den sporadiska internetuppkopplingen på X-tåget. Jag tappar tid, särskilt om morgnarna på att tappa kontakten. 2016 blir det bättre uppkoppling, det ser jag fram emot. I övrigt går de dagliga resorna till Gävle bra. Det är avkopplande att åka tåg.
Jag har idag svårt att se några negativa sidor av det nya uppdraget. Det jag saknar mest i förhållande till BUN-ordförandeuppdraget är kontakten med medborgarna, men också kontakten med verksamheten. Det är närmare till såväl medborgare som verksamhet i det kommunala uppdraget.
Vad har vi då åstadkommit i Hållbarhetsnämnden detta första kvartal? Vi har tagit fram en Trafikplan för kollektivtrafiken som ger mer kollektivtrafik och bättre turtäthet i de flesta delarena av länet. Vi är också på väg att besluta om internet på X-tåget. Upprustning av väg 83 är en annan viktig utvecklingsfråga som vi beslutat om. Folkhälsofrågorna är igångsatta. Det jobbas för fullt med budget för 2016. En mindre rolig fråga handlar om det så kallade servicefönstret på norra stambanan. Från början skulle allt planerat uppehåll ske under dagtid och starkt begränsa turerna med X-tåget. Denna begränsning skulle gälla i fem år. Efter olika uppvaktningar av Trafikverket och dess generaldirektör, departement, frågor till ansvarig minister av länets riksdagsledamöter blev det en del ändringar. Det har blivit bättre men långt ifrån bra. I det beslut som nu Trafikverket fattat förlorar vi en dubbeltur mitt på dagen, tågen som går vid 12-tiden från Ljusdal respektive Gävle. Arbetet med den frågan fortsätter tillsammans med berörda kommuner, Region Jämtland/Härjedalen, Atlantbanegruppen, riksdagsledamöter och andra. Till veckan träffar vi Trafikverket för ytterligare samtal.
En del kritik finns också gentemot Region Gävleborg. Det gäller att ta till sig av kritiken och jobba med ständiga förbättringar. Upphandlingen och provet med web-tv har varit lärorikt. Hantering av medborgarförslag är direkt pinsamt, sjuksköterskebristen oroar. Det är en fråga som är ett bekymmer i hela landet. Eftersom jag fokuserat på Hållbarhetsnämndens verksamhetsområde så har jag inte hela bilden när det gäller sjuksköterskebristen.
Att jobba nära nya arbetskamrater stimulerar. Regionrådskollegor, övriga politikerkollegor,, politiska sekreterare och tjänstemän inom regionen kommer att utveckla mig enormt de närmsta åren. Jag känner mig lite grann som en svamp som bara suger åt mig av andras kunskap och kompetens och omvandlar det till egen kunskap och egen kompetensutveckling. Att jobba närmare regionråd från andra partier är också fantastiskt utvecklande. Alla partier har sin kultur, sitt sätt att jobba, sitt sätt att processa fram beslut. Det är för mig mycket lärorikt att jobba med människor från andra partier, lära, förstå och respektera deras sätt att jobba. Tror att det på sikt kommer att bidra till att utveckla mitt partis sätt att jobba med förnyelse och framtidsfrågor.
Tiden fram till semestern kommer att vara mycket intensiv, med många möten och många resor. Det blir Bryssel och ett besök på Central Sweden i slutet på april. Internationellt (EU) möte om energi och infrastruktur i Vasa i början på maj, Helsingfors i början på juni och Almedalen i början på juli direkt efter den årliga laxfiskeveckan i Orkla.
Hur som helst, jag trivs fantastiskt bra i mitt nya uppdrag, jag känner att jag börjar få en hälsosam distans till mitt gamla uppdrag (även om jag fortfarande känner pulsen öka när Ljusnan skriver om skolfrågor eller när skolfrågor diskuteras i kommunfullmäktige). Jag känner också att det var helt rätt tid att sluta som BUN-ordförande, jag gav verkligen allt och lite till. Hade jag fortsatt hade jag troligtvis slutat som utbränd. Så här i efterhand inser jag nu hur nära det var. Milen i skidspåren i vintras har gjort stor nytta, dels för min kondition, men också för återhämtning av själen efter de slitsamma åren i BUN.
Om jag får tillräckligt tid för flugfiske får framtiden utvisa. Flugfiske är ju så mycket mer än att bara fiska. Det är flugbindning, bokläsning (inte bara fiskeböcker), en resa mot en inre frid, Kanske även endel skrivande. Jag har i alla fall köpt årskort i Ljungan och husvagnen görs i ordning för en ny spännande fiskesäsong. Ser också fram emot ett nytt flugspö i splitcane, byggt av den skicklige spöbyggaren Ulf Löfdal. Ett spö anpassat för framför allt våtflugefiske med korta kast.
Jag har idag svårt att se några negativa sidor av det nya uppdraget. Det jag saknar mest i förhållande till BUN-ordförandeuppdraget är kontakten med medborgarna, men också kontakten med verksamheten. Det är närmare till såväl medborgare som verksamhet i det kommunala uppdraget.
Vad har vi då åstadkommit i Hållbarhetsnämnden detta första kvartal? Vi har tagit fram en Trafikplan för kollektivtrafiken som ger mer kollektivtrafik och bättre turtäthet i de flesta delarena av länet. Vi är också på väg att besluta om internet på X-tåget. Upprustning av väg 83 är en annan viktig utvecklingsfråga som vi beslutat om. Folkhälsofrågorna är igångsatta. Det jobbas för fullt med budget för 2016. En mindre rolig fråga handlar om det så kallade servicefönstret på norra stambanan. Från början skulle allt planerat uppehåll ske under dagtid och starkt begränsa turerna med X-tåget. Denna begränsning skulle gälla i fem år. Efter olika uppvaktningar av Trafikverket och dess generaldirektör, departement, frågor till ansvarig minister av länets riksdagsledamöter blev det en del ändringar. Det har blivit bättre men långt ifrån bra. I det beslut som nu Trafikverket fattat förlorar vi en dubbeltur mitt på dagen, tågen som går vid 12-tiden från Ljusdal respektive Gävle. Arbetet med den frågan fortsätter tillsammans med berörda kommuner, Region Jämtland/Härjedalen, Atlantbanegruppen, riksdagsledamöter och andra. Till veckan träffar vi Trafikverket för ytterligare samtal.
En del kritik finns också gentemot Region Gävleborg. Det gäller att ta till sig av kritiken och jobba med ständiga förbättringar. Upphandlingen och provet med web-tv har varit lärorikt. Hantering av medborgarförslag är direkt pinsamt, sjuksköterskebristen oroar. Det är en fråga som är ett bekymmer i hela landet. Eftersom jag fokuserat på Hållbarhetsnämndens verksamhetsområde så har jag inte hela bilden när det gäller sjuksköterskebristen.
Att jobba nära nya arbetskamrater stimulerar. Regionrådskollegor, övriga politikerkollegor,, politiska sekreterare och tjänstemän inom regionen kommer att utveckla mig enormt de närmsta åren. Jag känner mig lite grann som en svamp som bara suger åt mig av andras kunskap och kompetens och omvandlar det till egen kunskap och egen kompetensutveckling. Att jobba närmare regionråd från andra partier är också fantastiskt utvecklande. Alla partier har sin kultur, sitt sätt att jobba, sitt sätt att processa fram beslut. Det är för mig mycket lärorikt att jobba med människor från andra partier, lära, förstå och respektera deras sätt att jobba. Tror att det på sikt kommer att bidra till att utveckla mitt partis sätt att jobba med förnyelse och framtidsfrågor.
Tiden fram till semestern kommer att vara mycket intensiv, med många möten och många resor. Det blir Bryssel och ett besök på Central Sweden i slutet på april. Internationellt (EU) möte om energi och infrastruktur i Vasa i början på maj, Helsingfors i början på juni och Almedalen i början på juli direkt efter den årliga laxfiskeveckan i Orkla.
Hur som helst, jag trivs fantastiskt bra i mitt nya uppdrag, jag känner att jag börjar få en hälsosam distans till mitt gamla uppdrag (även om jag fortfarande känner pulsen öka när Ljusnan skriver om skolfrågor eller när skolfrågor diskuteras i kommunfullmäktige). Jag känner också att det var helt rätt tid att sluta som BUN-ordförande, jag gav verkligen allt och lite till. Hade jag fortsatt hade jag troligtvis slutat som utbränd. Så här i efterhand inser jag nu hur nära det var. Milen i skidspåren i vintras har gjort stor nytta, dels för min kondition, men också för återhämtning av själen efter de slitsamma åren i BUN.
Om jag får tillräckligt tid för flugfiske får framtiden utvisa. Flugfiske är ju så mycket mer än att bara fiska. Det är flugbindning, bokläsning (inte bara fiskeböcker), en resa mot en inre frid, Kanske även endel skrivande. Jag har i alla fall köpt årskort i Ljungan och husvagnen görs i ordning för en ny spännande fiskesäsong. Ser också fram emot ett nytt flugspö i splitcane, byggt av den skicklige spöbyggaren Ulf Löfdal. Ett spö anpassat för framför allt våtflugefiske med korta kast.
torsdag 2 april 2015
Kommunnyttafunderingar kring vindkraft
Kommunfullmäktige beslutade att utnyttja sitt veto när det gäller etableringen av en vindkraftpark vid Hallbrån utanför Vallsta. Det finns en risk, ingen vet hur stor den risken är att världsarvet Hälsingegårdar hotas. Därför ställde jag mig bakom att kommunen skulle utnyttja det kommunala vetot. Skulle världsarvet hotas förlorar kommunen och bygden mer på det än vad Hallbråns vindpark ger i kommunnytta. Vindkraften har blivit en kontroversiell fråga i många kommuner. MItt resonemang fokuserar på kommunnyttan med vindkraft. Om vindkraften är en bra eller dålig energikälla tar jag inte ställning till i mitt bifall till att utnyttja vetot. All energiproduktion påverkar miljön negativt, en del produktionsmetoder är direkt miljöfarliga, exempelvis kärnkraft, kolkraft och felaktigt byggd vattenkraft. Jag har bytt bort direkt miljöfarlig elproduktion i mitt privata elabbonemang. Så länge kraftbolagen vägrar bygga fiskvägar vid vattenkraftverken kommer jag inte köpa vattenkraftel. När jag gjorde detta ställningstagande 2008 fanns endast vindkraft som alternativ. Jag valde då ett abbonemang som innebär att jag köper 100% vindkraft. Idag finns det fler alternativ. Ett par elbolag erbjuder vattenkraftel från vattenkraftverk med fiskvägar. Kanske byter jag till något av dessa bolag.
Hur stor är då kommunnyttan med vindkraft? Det är det egentligen ingen som vet. Bollnäs kommun har godkänt 87 vindkraftverk inom kommunens gränser, tre är byggda. Jag tror att vindkraften inte ger så stor lokal nytta. Bygdepeng, javisst. Arrendeinkomster till markägare absolut. Ett och annat arbetstillfälle blir det också, men hur många? Att det ger ett uppsving för lokala företag under byggtiden är sant, men sen då? Vad jag har kunnat läsa mig till handlar det långsiktigt om 3-4 årsarbeten per år för park av Hallbråns storlek. Som kommunpolitiker tänker jag mer långsiktigt. Vice vd:n för Hallbråns vindkraftpark hävdar att Arbrå/Vallstabygden nu går miste om 100 miljoner i intäkter på 10 år. http://www.helahalsingland.se/halsingland/bollnas/besvikelse-efter-vindkraftbeslut Jag tror han överdriver. Det skulle innebära 1 miljon kronor per vindkraftverk och år. Eller också slår han ut byggfasens intäkter på 10 år. Men sen då?
Skannar man Facebook så verkar det handla om att bygden går miste om 250 000 kr/år i bygdepeng från verken. Jag kan förstå besvikelsen och ilskan. Dessa 250 000 ska sättas mot de arbetstillfällen som besöksnäringen och världsarvet kan skapa.
Hur mycket kan egentligen vindkraften ger en bygd? Jag ser tre intäktskällor. Arrendeintäkter, arbetstillfällen och bygdepeng. Att en vindkraftpark ger en del intäkter under byggtiden är tveklöst, men bygget av parken går ganska snabbt. Ska vi diskutera intäkter till en bygd eller en kommun måste vi tänka mer långsiktigt. Och jag menar att Bollnäs kommun tänker långsiktigt. Vi vill utvärdera de 87 vindkraftverk som fått tillstånd att byggas i vår kommun. Vilka konsekvenser får de för kommunen, för berörda bygder, för andra branscher, exempelvis besöksnäringen? Det förhållningssättet har medfört att jag blir stämplad som vindkraftmotståndare och Bollnäs kommun får stämpeln som en vindkraftovänlig kommun. Jag finner det mycket märkligt.
En annan sak som är märkligt är efterdebatten. De som läst in sig i ärendet vet att Unesco särskilt pekat ut vindkraftutbyggnad som ett hot mot världsarvet. I övrigt mest allmänna formuleringar om försiktig landskapsutveckling. Det innebär att varken ett ev dubbelspår på järnvägen eller en trefilsväg på rv 83 är något hot. Jag blir därför lite sorgsen när jag läser insändare från politiker som borde vara insatta i frågan framför sådana argument. Samma politiker vet att Bollnäs kommun jobbar hårt för att utveckla Vallstabygden. Tänker närmast på arbetet med tomterna vid Backa. Samma politiker vet också att Orbaden konferens vill utveckla och bygga ut sin verksamhet. Inget av detta hotar världsarvet. Framför man medvetet felaktiga argument i syfte att svärta ner kommunledningen eller är man dåligt påläst?
Jag är ingen bakåtsträvande politiker, tvärtom. Att tänka långsiktigt hållbart är framåtsyftande. Begreppet hållbart innehåller tre ben. Ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. Eftersom världsarvet hotas av Hallbråns vindpark och de långsiktiga arbetstillfällena är få (färre än exempelvis besöksnäringen) faller hållbarhetbegreppet i mina ögon. Jag är trygg i beslutet att använda det kommunala vetot mot Hallbråns vindpark.
Hur stor är då kommunnyttan med vindkraft? Det är det egentligen ingen som vet. Bollnäs kommun har godkänt 87 vindkraftverk inom kommunens gränser, tre är byggda. Jag tror att vindkraften inte ger så stor lokal nytta. Bygdepeng, javisst. Arrendeinkomster till markägare absolut. Ett och annat arbetstillfälle blir det också, men hur många? Att det ger ett uppsving för lokala företag under byggtiden är sant, men sen då? Vad jag har kunnat läsa mig till handlar det långsiktigt om 3-4 årsarbeten per år för park av Hallbråns storlek. Som kommunpolitiker tänker jag mer långsiktigt. Vice vd:n för Hallbråns vindkraftpark hävdar att Arbrå/Vallstabygden nu går miste om 100 miljoner i intäkter på 10 år. http://www.helahalsingland.se/halsingland/bollnas/besvikelse-efter-vindkraftbeslut Jag tror han överdriver. Det skulle innebära 1 miljon kronor per vindkraftverk och år. Eller också slår han ut byggfasens intäkter på 10 år. Men sen då?
Skannar man Facebook så verkar det handla om att bygden går miste om 250 000 kr/år i bygdepeng från verken. Jag kan förstå besvikelsen och ilskan. Dessa 250 000 ska sättas mot de arbetstillfällen som besöksnäringen och världsarvet kan skapa.
Hur mycket kan egentligen vindkraften ger en bygd? Jag ser tre intäktskällor. Arrendeintäkter, arbetstillfällen och bygdepeng. Att en vindkraftpark ger en del intäkter under byggtiden är tveklöst, men bygget av parken går ganska snabbt. Ska vi diskutera intäkter till en bygd eller en kommun måste vi tänka mer långsiktigt. Och jag menar att Bollnäs kommun tänker långsiktigt. Vi vill utvärdera de 87 vindkraftverk som fått tillstånd att byggas i vår kommun. Vilka konsekvenser får de för kommunen, för berörda bygder, för andra branscher, exempelvis besöksnäringen? Det förhållningssättet har medfört att jag blir stämplad som vindkraftmotståndare och Bollnäs kommun får stämpeln som en vindkraftovänlig kommun. Jag finner det mycket märkligt.
En annan sak som är märkligt är efterdebatten. De som läst in sig i ärendet vet att Unesco särskilt pekat ut vindkraftutbyggnad som ett hot mot världsarvet. I övrigt mest allmänna formuleringar om försiktig landskapsutveckling. Det innebär att varken ett ev dubbelspår på järnvägen eller en trefilsväg på rv 83 är något hot. Jag blir därför lite sorgsen när jag läser insändare från politiker som borde vara insatta i frågan framför sådana argument. Samma politiker vet att Bollnäs kommun jobbar hårt för att utveckla Vallstabygden. Tänker närmast på arbetet med tomterna vid Backa. Samma politiker vet också att Orbaden konferens vill utveckla och bygga ut sin verksamhet. Inget av detta hotar världsarvet. Framför man medvetet felaktiga argument i syfte att svärta ner kommunledningen eller är man dåligt påläst?
Jag är ingen bakåtsträvande politiker, tvärtom. Att tänka långsiktigt hållbart är framåtsyftande. Begreppet hållbart innehåller tre ben. Ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. Eftersom världsarvet hotas av Hallbråns vindpark och de långsiktiga arbetstillfällena är få (färre än exempelvis besöksnäringen) faller hållbarhetbegreppet i mina ögon. Jag är trygg i beslutet att använda det kommunala vetot mot Hallbråns vindpark.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)