Kvartalsrapport

Det har nu gått ett drygt kvartal och jag börjar se en vardag i mitt uppdrag som regionråd. Mycket jobb, javisst men på sätt och vis lugnare än mitt tidigare liv. Frågorna jag jobbar med fyller mer än väl min tid och jag börjar få ett grepp om dem. Med det menar jag inte att jag är fullärd, det kommer jag aldrig att bli. Jag börjar förstå frågorna och jag har börjat finna ett sätt att jobba med dem. Det som stör mig mest är den sporadiska internetuppkopplingen på X-tåget. Jag tappar tid, särskilt om morgnarna på att tappa kontakten. 2016 blir det bättre uppkoppling, det ser jag fram emot. I övrigt går de dagliga resorna till Gävle bra. Det är avkopplande att åka tåg.

Jag har idag svårt att se några negativa sidor av det nya uppdraget. Det jag saknar mest i förhållande till BUN-ordförandeuppdraget är kontakten med medborgarna, men också kontakten med verksamheten. Det är närmare till såväl medborgare som verksamhet i det kommunala uppdraget.

Vad har vi då åstadkommit i Hållbarhetsnämnden detta första kvartal? Vi har tagit fram en Trafikplan för kollektivtrafiken som ger mer kollektivtrafik och bättre turtäthet i de flesta delarena av länet. Vi är också på väg att besluta om internet på X-tåget. Upprustning av väg 83 är en annan viktig utvecklingsfråga som vi beslutat om. Folkhälsofrågorna är igångsatta. Det jobbas för fullt med budget för 2016. En mindre rolig fråga handlar om det så kallade servicefönstret på norra stambanan. Från början skulle allt planerat uppehåll ske under dagtid och starkt begränsa turerna med X-tåget. Denna begränsning skulle gälla i fem år. Efter olika uppvaktningar av Trafikverket och dess generaldirektör, departement, frågor till ansvarig minister av länets riksdagsledamöter blev det en del ändringar. Det har blivit bättre men långt ifrån bra. I det beslut som nu Trafikverket fattat förlorar vi en dubbeltur mitt på dagen, tågen som går vid 12-tiden från Ljusdal respektive Gävle. Arbetet med den frågan fortsätter tillsammans med berörda kommuner, Region Jämtland/Härjedalen, Atlantbanegruppen, riksdagsledamöter och andra. Till veckan träffar vi Trafikverket för ytterligare samtal.

En del kritik finns också gentemot Region Gävleborg. Det gäller att ta till sig av kritiken och jobba med ständiga förbättringar. Upphandlingen och provet med web-tv har varit lärorikt. Hantering av medborgarförslag är direkt pinsamt, sjuksköterskebristen oroar. Det är en fråga som är ett bekymmer i hela landet. Eftersom jag fokuserat på  Hållbarhetsnämndens verksamhetsområde så har jag inte hela bilden när det gäller sjuksköterskebristen.

Att jobba nära nya arbetskamrater stimulerar. Regionrådskollegor, övriga politikerkollegor,, politiska sekreterare och tjänstemän inom regionen kommer att utveckla mig enormt de närmsta åren. Jag känner mig lite grann som en svamp som bara suger åt mig av andras kunskap och kompetens och omvandlar det till egen kunskap och egen kompetensutveckling. Att jobba närmare regionråd från andra partier är också fantastiskt utvecklande. Alla partier har sin kultur, sitt sätt att jobba, sitt sätt att processa fram beslut. Det är för mig mycket lärorikt att jobba med människor från andra partier, lära, förstå och respektera deras sätt att jobba. Tror att det på sikt kommer att bidra till att utveckla mitt partis sätt att jobba med förnyelse och framtidsfrågor.

Tiden fram till semestern kommer att vara mycket intensiv, med många möten och många resor. Det blir Bryssel och ett besök på Central Sweden i slutet på april. Internationellt (EU) möte om energi och infrastruktur i Vasa i början på maj, Helsingfors i början på juni och Almedalen i början på juli direkt efter den årliga laxfiskeveckan i Orkla.

Hur som helst, jag trivs fantastiskt bra i mitt nya uppdrag, jag känner att jag börjar få en hälsosam distans till mitt gamla uppdrag (även om jag fortfarande känner pulsen öka när Ljusnan skriver om skolfrågor eller när skolfrågor diskuteras i kommunfullmäktige). Jag känner också att det var helt rätt tid att sluta som BUN-ordförande, jag gav verkligen allt och lite till. Hade jag fortsatt hade jag troligtvis slutat som utbränd. Så här i efterhand inser jag nu hur nära det var. Milen i skidspåren i vintras har gjort stor nytta, dels för min kondition, men också för återhämtning av själen efter de slitsamma åren i BUN.

Om jag får tillräckligt tid för flugfiske får framtiden utvisa. Flugfiske är ju så mycket mer än att bara fiska. Det är flugbindning, bokläsning (inte bara fiskeböcker), en resa mot en inre frid, Kanske även endel skrivande. Jag har i alla fall köpt årskort i Ljungan och husvagnen görs i ordning för en ny spännande fiskesäsong. Ser också fram emot ett nytt flugspö i splitcane, byggt av den skicklige spöbyggaren Ulf Löfdal. Ett spö anpassat för framför allt våtflugefiske med korta kast.