Om kompromisser

”Trött jag blir. Kompromiss...Suck. Orkar inte med det här kommunstyret längre. Uppmaning till allmänheten, rösta på nå vettigt nästa val.”

Läste detta på Facebook härom dagen. Kommentaren var till socialdemokraternas insändare om varför vi kompromissat om kraftverken i Galvån. Jag kan på sätt och vis förstå kommentaren. Brinner man för rinnande vatten och livet i våra vattendrag inser man att det egentligen inte går att kompromissa i miljöfrågor. Vi måste ställa om samhället och vi måste ställa om våra liv.

Samtidigt måste man alltid kompromissa när man sysslar med politik. Den enda gång ett parti inte behöver kompromissa är när det befinner sig i opposition. Då kan man driva sitt partis linje fullt ut. När man väl kommer till makten måste man kompromissa. Det gäller oavsett om man sitter i regering, kommun eller regionledning. Man måste kompromissa till och med när man har egen majoritet, även om det blir färre och starkare kompromisser i ett sånt läge. Utan kompromisser ingen demokrati.

Det var genom kompromisser vi fick demokrati i vårt land. Det är värt att tänka på i dessa dagar då den svenska demokratin firar 100 år. 

Den kompromiss mellan socialdemokraterna och bondeförbundet som kallades kohandeln var ett viktigt steg framåt för Sverige. Likaså den kompromiss mellan LO och Svenska arbetsgivareföreningen som kallas Saltsjöbadsavtalet. 

När regeringens budget presenterades var det tydligt att det är en budget med stora kompromisser. Borttagandet av värnskatten svider eftersom min uppfattning är att inkomstskatt ska vara progressiv. Ju mer pengar man tjänar desto större andel av lönen skall beskattas. Skatt efter förmåga helt enkelt. Men jag accepterar kompromissen eftersom jag ser alternativet som värre, nämligen en moderatledd regering som är beroende av Sverigedemokraterna. 

På samma sätt ser socialdemokraterna i Bollnäs på kompromissen om Galvån. Alternativet till en urvattnad överklagan var att inte överklaga över huvudtaget. Om det varit bättre är naturligtvis upp till var och en att bedöma. 

Jag trivs i den politiska miljön, i kompromissernas värld. Det gör jag eftersom jag ser att goda kompromisser tar samhällsutvecklingen framåt.

Det råd jag vill ge till den som skrev kommentaren detta inlägg inleds med är att engagera sig i någon av de föreningar eller organisationer som kämpar för en bättre miljö i våra vattendrag, exempelvis Älvräddarna eller Naturskyddsföreningen. Mig veterligen finns ingen lokal Älvräddargrupp för den del av Ljusnan och Voxnans avrinningsområde som rinner genom Bollnäs kommun. I sådana organisationer behöver man inte kompromissa på samma sätt som inom politiken och dessa organisationer är jätteviktiga opinionsbildare mot politik och allmänhet.

En intensiv infrastrukturvecka

Den senaste tiden har varit mycket intensiv. Har blandat kommunpolitik och regionpolitik. En hel del tid och energi gått åt att debattera småskalig vattenkraft och Galvån där jag och mitt parti fått utsått en hel del osakligheter och påhopp. Förhoppningsvis är det värsta över så att tiden framåt kan ägnas åt mer konstruktiva diskussioner i den frågan. Finns det fortfarande en nytta med småskaliga vattenkraft? Är den värd att bedriva trots den stora miljöskada den orsakar? Förutom själva miljöperspektivet, vilken kommunnytta kan återställda vattendrag ge?

I mitt regionrådsuppdrag har det varit mycket infrastruktur den senaste tiden. Jag gillar verkligen dessa frågor. Anledningen är att det är mycket komplexa frågor. Det handlar om att hålla ihop den röda tråden som finns mellan EU-nivån, riksnivån, den regionala nivån ner till gatan och vägkorsningen hemma i kommunen. Jag ser infrastrukturen som samhällets blodomlopp. Vi väntar nu på EU-kommissionens beslut om att förlänga den så kallade Scandmed-korridoren så att det vi kallar Botniska korridoren blir en del av denna viktiga stomjärnväg. Beslutet kommer när EU har beslutat om sin budget. Det är ett viktigt beslut eftersom det möjliggör finansiering av järnvägsinvesteringar på stråket med EU medel upp till 30%.

Förberedelserna för nästa nationella infrastrukturplan är också igång. Där handlar det också om att ha fokus på såväl långa och viktiga stråk som viktiga sträckor i länet. Tänker då främst på E4 som behöver bli fyrfilig. När det gäller järnvägsstråk samarbetar Region Gävleborg dels med de regioner som ingår i Botniska korridoren (Örebro, Dalarna, Jämtland/Härjedalen, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten) och dels har vi samverkan kommunerna och regionerna i Mälardalen genom att vi är associerade medlemmar i Mälardalsrådet och deras infrastruktursamarbete En Bättre Sits. Vi samarbetar också i Partnerskapet Atlantbanan som består av kommuner och regioner efter Norra stambanan och Mittsråket upp till Norge, med intresseföreningen Bergslaget som jobbar med infrastruktur genom Bergslagen. Sen är vi delägare i Nya Ostkustbanan AB som arbetar för ett dubbelspår mellan Gävle och Härnösand. På EU-nivån är vi med i Baltic Sea Commisions arbetsgrupper för transport och infrastruktur samt deras maritima grupp. Ska vi få en bättre järnvägsinfrastruktur i Gävleborg krävs satsningar inte bara hos oss. Järnvägen måste funka även utanför vårt län. Därför måste även vi jobba för satsningar utanför vårt län, i Mälardalen, i Bergslagen, i Jämtland, efter ostkustbanan och norrbottniabanan mm. Ett svårt, komplext men mycket intressant arbete. Även Gävle hamn är en mycket viktig kugge i infrastrukturblodomloppet.

Vi jobbar också tillsammans med bla Bollnäs kommun med ett ett nytt resecentrum, med Gävle kommun med de enorma utmaningar Gävle har med nya områden för bostäder, flytt av bangården och ostkustbanans dragning ut ur Gävle norrut. Egentligen är det mycket mer än Ostkustbanan eftersom även Norra stambanan och Bergslagsbanan ingår i dragningen av järnvägen ut ur Gävle.

Vi för också tillsammans med andra en dialog med Trafikverket ang stängningen av järnvägen mellan Gävle och Åänge utanför Ljusne som ska ske 2021. Järnvägen måste renoveras. Det kan i värsta fall innebära att Norrland blir helt avstängt för persontrafik på järnväg under 16 veckor. Godset måste ju fram och det har större prioritet än persontransporter. Godstågen kan ledas om via Söderhamn-Kilafors, vilket kan innebära att persontrafiken trängas undan även på Norra stambanan. 

Veckan avslutas med lördagens Pridetåg i Bollnäs där jag kommer att delta tillsammans med mina partikamrater, övriga  bollnäsbor samt tillresta deltagare. När detta skrivs tidigt på lördagmorgonen ser vädret ut att bli perfekt för en lyckad parad. 

Jag övervägde att avgå

Bollnäs kommun har antagit en översiktsplan och miljömål som visar att kommunen har stora ambitioner på miljöområdet, särskilt den del som berör kommunens vattendrag. I översiktsplanen pekar man ut återställning av av vattendrag som förutom miljönyttan skapar förutsättningar för utveckling och jobb i kommunen genom besöksnäring och sportfisketurism. Därför finns formuleringar som säger att kommunen endast prioriterar vattenkraft som har en samhällsnytta som överstiger den miljöskada vattenkraften orsakar. En tydlig indikation på att kommunen anser att den småskaliga vattenkraften i kommunen ska avvecklas. 

Min besvikelse över att Bollnäs kommun väljer att göra en synnerligen urvattnad överklagan ang kraftverken i Galvån är mycket stor. Politiken väljer att ignorera den professionella kompetens kommunen har tillgång till för att istället lyssna på en liten men högljudd opinion som bygger sin argumentation på en oro och en lögn planterad av det bolag som vill få kraftverken lagligförklarade. Anledningen till att hela domen bör överklagas handlar om vad man får göra och inte göra i ett vattendrag som omfattas av Natura 2000. Även om Åsbackadammen och området runt kraftverken ligger utanför själva Natura 2000-området så är det är självklart att kraftverken påverkar Galvån såväl uppströms som nerströms kraftverken. Den miljökonsekvensbeskrivning Bergfors kraft gjort och som domen vilar på är undermålig och beskriver inte tillräckligt väl hur två småskaliga kraftverk påverkar hela Galvån och förutsättningar för livet i ån. Att driften av kraftverken inte försämrar åns status är kanske sant, men är det verkligen ett tillräckligt gott skäl för att kraftverken ska lagligförklaras? De skapar ju knappast förutsättningar att förbättra åns status och hotade arter såsom exempelvis flodpärlmusslan.

Besvikelsen var så stor att jag meddelade mitt partis lokala ordförande och fullmäktigegruppens gruppledare att jag överväger att avgå från kommunfullmäktige. Det kändes som om tio års hårt arbete raderades bort i en dålig kompromiss. Efter att ha sovit på saken landade jag i att det trots allt vore fel och oansvarigt att avgå. Det är främst två skäl som ligger till grund för mitt ställningstagande. 

För det första: Det var egentligen inte mitt parti som svek. Vi stod till slut i princip ensamma i hållningen att följa intentionerna i översiktsplanen och miljömålen. Inget av fullmäktiges partier uttalade ett stöd för att kommunen skulle hålla kvar sin uppfattning i enlighet med den överklagan som först sändes in och som användes som orsak att dra igång kampanjen mot kommunens överklagan. I ett sånt läge kan jag förstå poängen i att söka en kompromiss, även om den är urvattnad. 

För det andra: Om jag avgår det skulle det innebära att de andra fick som de ville. Bergfors kraft och de små vattenkraftverksägarnas branschorganisation, åsbackaborna och politiska motståndare som agerar nyttiga idioter åt den småskaliga vattenkraften när de bidrar till att sprida myten om att åarna förvandlas till lerdiken om den småskaliga vattenkraften avvecklas. Som om vattnet i åarna på något märkligt sätt skulle försvinna om det inte får rinna genom turbiner. Det är ju det de vill. Att vi som kämpar för återställda vattendrag och att den småskaliga vattenkraften ska avvecklas ska ge upp oavsett om vi kämpar inom politiken eller på andra håll.

Jag tänker inte ge mig förrän tillräckligt många insett hur obetydlig den småskaliga vattenkraften är för svensk energiproduktion. Förrän fler inser att det redan idag finns bättre och mer miljövänliga sätt att producera den obetydliga mängd energi småskalig vattenkraft ger. Jag ger mig inte förrän det blir allmänt känt hur skadlig den småskaliga vattenkraften är för miljön, att den småskaliga vattenkraften även hämmar en kommuns utveckling eftersom den är ett hinder för utveckling av besöksnäringen och sportfisketurismen. När tillräckligt många insett allt detta kommer det att finnas en opinion för en ny lagstiftning som tar tydlig ställning för livet i våra vattendrag. 

Dagens lagstiftning verkar utgå från perspektivet: Hur mycket miljö tål vattenkraften när perspektivet borde vara: Hur mycket vattenkraft tål miljön? 

Miljön i våra mindre vattendrag som Galvån eller Kilån med flera tål ingen vattenkraft överhuvudtaget!

Om kompromisser, småskalig vattenkraft och kraftverken i Galvån och Kilån

Det ligger i en socialdemokrats DNA att söka politiska kompromisser. Det har i alla tider varit socialdemokratins styrka att finna breda kompromisser som leder samhället och utvecklingen framåt. Jag gillar den hållningen. Det är den hållningen som tillsammans med socialdemokratins grundvärderingar som gör att jag är politiker och socialdemokrat. Ibland känns dock priset för en kompromiss för högt. Då kan även jag lockas att sätta mig bredvid och bete mig som en slags läktarexpert. En som som sitter på sidan om och vet bäst, men som själv inte är beredd att gå in och ta ansvar. 

Småskalig vattenkraft  som vi har i Galvån, Kilån och andra mindre vattendrag borde enligt mig förpassas till historien. De gjorde en gång i tiden stor nytta eftersom de bidrog till den lokala utvecklingen. Små industrier, kvarnar och annat möjliggjordes av dessa kraftverk. Idag är de små kraftverken inte alls viktiga. Den skada den småskaliga vattenkraften gör på miljön i vattendrag är så pass mycket större än den samhällsnytta den el som produceras i kraftverken bidrar till. Idag finns det bättre och mer miljövänliga sätt att producera samma mängd el, exempelvis solel. 

Besvikelsen var därför stor när regeringen presenterade energiöverenskommelsen och den efterföljande lagstiftningen. Den småskaliga vattenkraften får vara kvar och starkt påverka miljön i vattendragen. Fiskvägar eller omlöp ska visserligen byggas förbi kraftverk och dammar men fiskvägar är tyvärr en nödlösning och inte optimalt för livet och miljön i de mindre vattendragen. Jag blev därför inte särskilt förvånad när jag läste om domarna i Kilån och Galvån. Kraftverken får tillstånd. Lagstiftningen tar större hänsyn till elproduktion än vad den gör till miljön i de små vattendragen. 

Mitt mål är att Bergfors övre och nedre kraftverk ska rivas ut samt att dammen i Galvsjön och i Åsbacka ska ersättas med en sjötröskel. Min egen uppfattning i frågan om småskalig vattenkraft och hur lagen och EU:s vattendirektiv samt det skydd Natura 2000 är tänkt att ge Galvån har inte stöd hos kommunledningen, vilket jag motvilligt tvingats att acceptera. Kommunledningen vill helt enkelt inte pröva frågan om småskalig vattenkraft kan tillåtas i Natura 2000-vattendrag.

Jag har trots det argumenterat för att kommunen ska acceptera att vattenkraft får bedrivas i Galvån under förutsättning att Bergfors kraft gör om miljökonsekvensbeskrivningen och på så sätt tydligare visar att att miljöskadan kraftverken orsakar kan minimeras och därmed accepteras, fast det strider mot min egen uppfattning. Det har jag gjort av tre skäl. Dels för att hålla ihop majoriteten och dels för att det ligger i mitt sosse-DNA att alltid söka en kompromiss. 

Jag har också gjort det eftersom jag vet att Älvräddarna och Sportfiskarna kommer att överklaga bägge kraftverken och hävda att tillstånd inte kan medges och ange lagstiftning, EU:s vattendirektiv mm som skäl. Skäl som ligger helt i linje med min egen uppfattning. Även LST överklagar, men då endast Bergfors nedre där de kräver utrivning.

Den överklagan kommunledningen till slut landade i är så långt borta från min egen uppfattning man kan komma. Jag är djupt besviken på hur urvattnad kompromissen till överklagan till slut blev. Kommunledningen har valt att lyssna på en opinion skapad av en lögn. En lögn som grundar sig i ett egenintresse, nämligen Bergfors krafts egenintresse att bedriva småskalig vattenkraft i Galvån. Lögnen består i att Bergfors kraft har lyckats att lura de boende i Åsbacka att Åsbackadammen kommer att tömmas på vatten om kraftverken inte lagligförklaras. Deras oro har påverkat ett antal politiker och politiska partier att agera och har på så sätt tvingat kommunen att byta inriktning.

Jag inser naturligtvis att det till slut blev omöjligt rent politiskt när först Moderaterna går ut i media och meddelar att överklagan troligtvis kommer att dras tillbaka och sedan C och L gör samma sak. Därför finns det en logik i att kompromissen till överklagan är urvattnad och att fokus i pressmeddelandet låg på de delar av överklagan som omformulerats.

Att kommunen inte politiskt kan komma överens att översiktsplan, miljömål och näringslivspolitiskt program är särskilt relevanta när det blir skarpt läge är naturligtvis svagt, och att M, BP, C och L verkar anse att det är bättre att det ekonomiska överskott Galvån genererar gör större nytta i Hedemora där Bergfors kraft har sitt säte än vad det skulle göra i Bollnäs i en helt återställd Galvå är i mina ögon synnerligen märkligt. Det är nu min stora förhoppning att Miljööverdomstolen sätter större värde på Älvräddarnas och Sportfiskarna tolkning av lagar och EU:s vattendirektiv än vad den gör till Mark och miljödomstolens märkliga resonemang i deras dom.

Den stora skurken i detta drama är i mina ögon varken Bergfors kraft, Åsbackaborna som med sin fula kampanj lyckats dupera kommunledningen eller kommunledningen som inte orkat stå upp för sina strategiska ställningstaganden i översiktsplan och miljömål. Den stora skurken är riksdag och regering som formulerat en så svag lagstiftning att Mark och Miljödomstolen kan tolka den på sådant sätt att kraftverken i Galvån och Kilån kan lagligförklaras. Våra mindre vattendrag borde ha ett bättre skydd i lagstiftningen. Jag får helt enkelt fortsätta arbetet för en ny lagstiftning som ger ett bättre skydd för de små vattendragen och där den småskaliga vattenkraften rivs ut och vattendragen restaureras och återställs. Det handlar bland annat om opinionsbildning och motioner till den socialdemokratiska partikongressen, men också ett ökat stöd till de miljöorganisationer som driver dessa frågor, exempelvis Älvräddarna.

Ibland avundas jag läktarexperter. Särskilt när kompromisserna gör så ont att jag nästan går sönder inombords. Trots det väljer jag att fortsätta att vandra på kompromissens väg. Det är nämligen den väg som leder framåt.

Bollnäs kommun har jobbat med vattenfrågor länge

Bollnäs kommun har under en lång tid arbetat för biotopvård och vandringsvägar i kommunens vattendrag. Redan 1995 nämns i kommunens fiskevårdsplan nödvändigheten av att restaurera vattendragen. Arbetet kom igång på allvar under tidigt 2000-tal med projektet Ljusnan River där kommunalråden efter Ljusnan gjorde en avsiktsförklaring och ställde sig bakom ett arbete för fiskvägar i Ljusnan och Voxnan. I projektet deltog även Länsstyrelsen och Fortum. Syftet med projektet var att genomföra en samlad omprövning av Ljusnan/Voxnans vattendomar i syfte att skapa vandringasvägar för fisk. Det genomfördes provtappningar i torrfåror och förslag till åtgärder arbetades fram. Projektet avslutades 2007-2008 eftersom dåvarande lagstiftning inte medgav att man gjorde en samlad prövning av vattendomar i ett vattendrag. Bollnäs kommun valde då i stor politisk enighet att jobba vidare med dessa frågor, vilket kommunen gjort sedan dess. En ny översiktsplan togs fram och beslutades i bred politisk enighet 2015. Den tillsammans med det näringslivspolitiska programmet pekar ut tillskapandet av vandringsvägar och återställning av flottledsrensade vattendrag som en viktig del för utvecklingen av besöksnäringen i kommunen. Miljöförbättrande åtgärder som ger kommunen utveckling i form av nya hållbara jobb i en näring som är på stark frammarsch. Åtgärder har genomförts i utloppet ur Vågen, i Myrbäcken, i de nedre delarna i Galvån, i Klumpströmmen och de övre delarna av Bollnäsströmmarna. Kommunen har också varit med i projektet Fishing in the middle of Sweden som med framgång visat att vi har ett sportfiske av internationell klass efter flera arter, exempelvis gädda i Hälsinglands sjöar. Många är de sportfiskare från kontinenten som funnit sitt fiskeparadis i Bollnäs och i Hälsingland.

Det är därför med stor förvåning jag läser hur kommunens förra ekonomichef, Karoline Sundström  på sociala medier hävdar att en namngiven kommunal tjänsteperson arbetar på uppdrag av socialdemokraterna med att skapa vandringsvägar i Bollnäsströmmarna mellan Varpen och Klumpströmmen och Galvån samt att det arbetet utgår från en ”hemlig” rapport som inte är diarieförd. Karoline Sundström borde med sin bakgrund inom kommunal förvaltning känna väl till hur vardagsarbetet för kommunala tjänstepersoner styrs. Det styrs av beslut i kommunfullmäktige och nämnder, samt av lagar och förordningar. När det gäller arbetet i med Bollnäsströmmarna så har transparensen varit total. Media har i höstas rapporterat om hur Fortum, fiskevårdsföreningen och kommunen tillsammans arbetar för att skapa vandringsvägar i Bollnäsströmmarna. Det har stått på kommunens hemsida sedan den 12 nov 2018. Även Fortum har skrivit om det på sin hemsida. 

Det är direkt oanständigt av Karoline Sundström att påstå att en namngiven tjänsteperson arbetar på uppdrag av ett enskilt politiskt parti. Hon borde självklart veta bättre! Karoline Sundström borde omgående be den namngivne tjänstepersonen om ursäkt för sitt direkt felaktiga och omdömeslösa påstående.

Tillbaka i vardagen.

Det är i mitten av augusti. Sommarledigheten är över och kalendern är åter i det närmaste fulltecknad. Helt ledig är man ju aldrig som politiker. Telefonen är alltid påslagen och mailen kollas minst ett par gånger per dag. Jag upplever inte det som en belastning, tvärtom. Det ingår i uppdraget och politik är ett av mina största intressen. Att kolla mailen mm när jag är ledig är ungefär lika betungande som att hålla koll på laxfångster i Orkla eller vattennivån i Ljungan. Sett till de ansvarsområden jag har har det varit en relativt lugn sommar. Nya ägare i bussbranschen i länet är nog sommarens stora nyhet inom mina ansvarsområden. Det verkar som om framtidens kollektivtrafik i länet kommer att vara en fråga för den norska och den franska staten eftersom det är dessa som äger de bolag som kör buss och tåg om den senaste affären godkänds av konkurrensmyndigheten. 

Sommarledigheten ger tillfälle till återhämtning, reflektion och distans till de frågor som präglar min vardag. Har läst en del böcker, fiskat lax och varit några dagar i Prag.

Politiken i Sverige är en spegelbild av valresultatet i riksdagsvalen. Svenska politiker och svenska politiska partier är bäst i världen på att leverera och hålla vallöften. Det är ett faktum som stöds av forskning. Promising Democracy. Parties, Citizens and Election Promises

Avhandlingsförfattare: Elin Naurin, Göteborgs universitet 2009. Jag blir därför aningen förvånad när personer som röstat för en politik som står för stora skattesänkningar samtidigt klagar på att det saknas resurser i skola, äldreomsorg, sjukvård eller kollektivtrafik. Eller till polisen, vägar och järnvägar. Mindre resurser till välfärden, till det som bekostas av skattemedel är konsekvenserna av hur svenska folket röstat i det senaste riksdagsvalet. Sveriges riksdag levererar den politik svenska folket vill ha! Läser jag den senaste opinionsmätningen befäster de partier som vill ha stora skattesänkningar sin position. Det är betydligt lättare att förstå att sosse och vänsterväljare är kritiska. De vill ju ha en annan politik. För egen del hoppas jag att höstbudgeten ger resursförstärkningar till välfärden. Det är ju den första budget denna mandatperiod socialdemokraterna har något inflytande över.

Har också funderat en hel del över hur vi i regionen ska tackla höstens utmaningar. Vi har ju numera en helt annan ekonomisk verklighet jämfört med tidigare år. Det kommer därför att vara svårt att göra lika stora satsningar på kollektivtrafik som vi gjort de senaste åren. Under hösten fortsätter Hållbarhetsnämndens arbete med att anpassa budget till den ram/ekonomiska förutsättningar som nu gäller. Ett svårt arbete med en hel del knepiga avvägningar. Regionfullmäktige beslutade tidigare i år om prisjusteringar inom kollektivtrafiken. Tyvärr räcker dessa inte till eftersom den förväntade intäktshöjningen inte täcker de ökade kostnaderna för kollektivtrafiken. Mer måste göras, vilket det säkerligen finns anledning att återkomma till i ett senare blogginlägg. Det som är viktigt för mig och socialdemokraterna är att de åtgärder som genomförs inte försämrar möjligheterna att bo och verka i hela länet. 

Det är hur som helst att vara tillbaka i en någorlunda strukturerad vardag. Jag tillhör dem som trivs bra med vardagar.

Om rädsla för att rädda den natur som finns utanför köksfönstret

Varför är vi så rädda för att återställa det i naturen vi en gång förstört? Varför är det lättare att engagera sig i att skydda regnskog, och arter på andra sidan jorden men inte de hotade arter och den hotade natur som en gång fanns bortom vår egen husknut?

I går kväll läste jag ett inlägg i Facebookgruppen Bollnäs anslagstavla. Det handlade om oro att dammen och badplatsen vid Hallens kvarn i Kilån försvinner om det öppnas fria vandringsvägar för fisk i ån. Någon eller några verkar ha skrämt upp eller kanske spridit desinformation att vattenspegeln sänks om fria vandringsvägar tillskapas, samt att flodkräftan hotas av återställda vattendrag. Det behöver inte bli så. Dammen kan vara kvar även om det byggs en fiskväg. Man bygger bara en tröskel som på ett naturligt sätt reglerar nivån på vattenspegeln. 

Det som är viktigt att komma ihåg är att det som eftersträvas är att återställa vattendragets funktion. Att fiskar ska kunna vandra och reproducera sig på samma sätt som var möjligt innan vattenkraftens dammar omöjliggjorde fiskvandring och flottledsrensning försvårade livsmöjligheten för fisk att leva i strömmande vatten. Det är helt riktigt att det funnits en damm på platsen långt innan Hallens kvarn började producera el. Skillnaden mellan nu och då är att det fanns vandringsvägar för fisk i den så kallade kungsådran som det var lag på innan vattenkraften krävde allt vatten. Det var framför allt ålen man ville skydda eftersom den var viktig och värdefull. Därför menar jag att dammen och badplatsen vid Hallens kvarn mycket väl kan vara kvar och man skapar en modern variant av kungsådra. En faunapassage. På samma sätt kan man säkerligen göra på övriga platser efter Kilån där dammluckor och kraftverk hindrar fiskens vandring. Kulturmiljöerna kan vara kvar och Kilåns ekologiska funktion är återställd. Såväl människa som natur har fått det bättre. Det är bara att läsa Hans Lidmans berättelser om Svartån och andra hälsingeåar där han fiskar efter öring i och kring kvarnar och andra kulturmiljöer. Varken kvarnar eller kulturmiljöer är hot mot åarnas ekologiska funktion. 

Hoten är de vandringshinder vattenkraften skapat.