Det ligger i en socialdemokrats DNA att söka politiska kompromisser. Det har i alla tider varit socialdemokratins styrka att finna breda kompromisser som leder samhället och utvecklingen framåt. Jag gillar den hållningen. Det är den hållningen som tillsammans med socialdemokratins grundvärderingar som gör att jag är politiker och socialdemokrat. Ibland känns dock priset för en kompromiss för högt. Då kan även jag lockas att sätta mig bredvid och bete mig som en slags läktarexpert. En som som sitter på sidan om och vet bäst, men som själv inte är beredd att gå in och ta ansvar.
Småskalig vattenkraft som vi har i Galvån, Kilån och andra mindre vattendrag borde enligt mig förpassas till historien. De gjorde en gång i tiden stor nytta eftersom de bidrog till den lokala utvecklingen. Små industrier, kvarnar och annat möjliggjordes av dessa kraftverk. Idag är de små kraftverken inte alls viktiga. Den skada den småskaliga vattenkraften gör på miljön i vattendrag är så pass mycket större än den samhällsnytta den el som produceras i kraftverken bidrar till. Idag finns det bättre och mer miljövänliga sätt att producera samma mängd el, exempelvis solel.
Besvikelsen var därför stor när regeringen presenterade energiöverenskommelsen och den efterföljande lagstiftningen. Den småskaliga vattenkraften får vara kvar och starkt påverka miljön i vattendragen. Fiskvägar eller omlöp ska visserligen byggas förbi kraftverk och dammar men fiskvägar är tyvärr en nödlösning och inte optimalt för livet och miljön i de mindre vattendragen. Jag blev därför inte särskilt förvånad när jag läste om domarna i Kilån och Galvån. Kraftverken får tillstånd. Lagstiftningen tar större hänsyn till elproduktion än vad den gör till miljön i de små vattendragen.
Mitt mål är att Bergfors övre och nedre kraftverk ska rivas ut samt att dammen i Galvsjön och i Åsbacka ska ersättas med en sjötröskel. Min egen uppfattning i frågan om småskalig vattenkraft och hur lagen och EU:s vattendirektiv samt det skydd Natura 2000 är tänkt att ge Galvån har inte stöd hos kommunledningen, vilket jag motvilligt tvingats att acceptera. Kommunledningen vill helt enkelt inte pröva frågan om småskalig vattenkraft kan tillåtas i Natura 2000-vattendrag.
Jag har trots det argumenterat för att kommunen ska acceptera att vattenkraft får bedrivas i Galvån under förutsättning att Bergfors kraft gör om miljökonsekvensbeskrivningen och på så sätt tydligare visar att att miljöskadan kraftverken orsakar kan minimeras och därmed accepteras, fast det strider mot min egen uppfattning. Det har jag gjort av tre skäl. Dels för att hålla ihop majoriteten och dels för att det ligger i mitt sosse-DNA att alltid söka en kompromiss.
Jag har också gjort det eftersom jag vet att Älvräddarna och Sportfiskarna kommer att överklaga bägge kraftverken och hävda att tillstånd inte kan medges och ange lagstiftning, EU:s vattendirektiv mm som skäl. Skäl som ligger helt i linje med min egen uppfattning. Även LST överklagar, men då endast Bergfors nedre där de kräver utrivning.
Den överklagan kommunledningen till slut landade i är så långt borta från min egen uppfattning man kan komma. Jag är djupt besviken på hur urvattnad kompromissen till överklagan till slut blev. Kommunledningen har valt att lyssna på en opinion skapad av en lögn. En lögn som grundar sig i ett egenintresse, nämligen Bergfors krafts egenintresse att bedriva småskalig vattenkraft i Galvån. Lögnen består i att Bergfors kraft har lyckats att lura de boende i Åsbacka att Åsbackadammen kommer att tömmas på vatten om kraftverken inte lagligförklaras. Deras oro har påverkat ett antal politiker och politiska partier att agera och har på så sätt tvingat kommunen att byta inriktning.
Jag inser naturligtvis att det till slut blev omöjligt rent politiskt när först Moderaterna går ut i media och meddelar att överklagan troligtvis kommer att dras tillbaka och sedan C och L gör samma sak. Därför finns det en logik i att kompromissen till överklagan är urvattnad och att fokus i pressmeddelandet låg på de delar av överklagan som omformulerats.
Att kommunen inte politiskt kan komma överens att översiktsplan, miljömål och näringslivspolitiskt program är särskilt relevanta när det blir skarpt läge är naturligtvis svagt, och att M, BP, C och L verkar anse att det är bättre att det ekonomiska överskott Galvån genererar gör större nytta i Hedemora där Bergfors kraft har sitt säte än vad det skulle göra i Bollnäs i en helt återställd Galvå är i mina ögon synnerligen märkligt. Det är nu min stora förhoppning att Miljööverdomstolen sätter större värde på Älvräddarnas och Sportfiskarna tolkning av lagar och EU:s vattendirektiv än vad den gör till Mark och miljödomstolens märkliga resonemang i deras dom.
Den stora skurken i detta drama är i mina ögon varken Bergfors kraft, Åsbackaborna som med sin fula kampanj lyckats dupera kommunledningen eller kommunledningen som inte orkat stå upp för sina strategiska ställningstaganden i översiktsplan och miljömål. Den stora skurken är riksdag och regering som formulerat en så svag lagstiftning att Mark och Miljödomstolen kan tolka den på sådant sätt att kraftverken i Galvån och Kilån kan lagligförklaras. Våra mindre vattendrag borde ha ett bättre skydd i lagstiftningen. Jag får helt enkelt fortsätta arbetet för en ny lagstiftning som ger ett bättre skydd för de små vattendragen och där den småskaliga vattenkraften rivs ut och vattendragen restaureras och återställs. Det handlar bland annat om opinionsbildning och motioner till den socialdemokratiska partikongressen, men också ett ökat stöd till de miljöorganisationer som driver dessa frågor, exempelvis Älvräddarna.
Ibland avundas jag läktarexperter. Särskilt när kompromisserna gör så ont att jag nästan går sönder inombords. Trots det väljer jag att fortsätta att vandra på kompromissens väg. Det är nämligen den väg som leder framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar