Om rädsla för att rädda den natur som finns utanför köksfönstret

Varför är vi så rädda för att återställa det i naturen vi en gång förstört? Varför är det lättare att engagera sig i att skydda regnskog, och arter på andra sidan jorden men inte de hotade arter och den hotade natur som en gång fanns bortom vår egen husknut?

I går kväll läste jag ett inlägg i Facebookgruppen Bollnäs anslagstavla. Det handlade om oro att dammen och badplatsen vid Hallens kvarn i Kilån försvinner om det öppnas fria vandringsvägar för fisk i ån. Någon eller några verkar ha skrämt upp eller kanske spridit desinformation att vattenspegeln sänks om fria vandringsvägar tillskapas, samt att flodkräftan hotas av återställda vattendrag. Det behöver inte bli så. Dammen kan vara kvar även om det byggs en fiskväg. Man bygger bara en tröskel som på ett naturligt sätt reglerar nivån på vattenspegeln. 

Det som är viktigt att komma ihåg är att det som eftersträvas är att återställa vattendragets funktion. Att fiskar ska kunna vandra och reproducera sig på samma sätt som var möjligt innan vattenkraftens dammar omöjliggjorde fiskvandring och flottledsrensning försvårade livsmöjligheten för fisk att leva i strömmande vatten. Det är helt riktigt att det funnits en damm på platsen långt innan Hallens kvarn började producera el. Skillnaden mellan nu och då är att det fanns vandringsvägar för fisk i den så kallade kungsådran som det var lag på innan vattenkraften krävde allt vatten. Det var framför allt ålen man ville skydda eftersom den var viktig och värdefull. Därför menar jag att dammen och badplatsen vid Hallens kvarn mycket väl kan vara kvar och man skapar en modern variant av kungsådra. En faunapassage. På samma sätt kan man säkerligen göra på övriga platser efter Kilån där dammluckor och kraftverk hindrar fiskens vandring. Kulturmiljöerna kan vara kvar och Kilåns ekologiska funktion är återställd. Såväl människa som natur har fått det bättre. Det är bara att läsa Hans Lidmans berättelser om Svartån och andra hälsingeåar där han fiskar efter öring i och kring kvarnar och andra kulturmiljöer. Varken kvarnar eller kulturmiljöer är hot mot åarnas ekologiska funktion. 

Hoten är de vandringshinder vattenkraften skapat.