Vardag igen. Populismen blommar

Det börjar kännas som om det är vardag igen inom politiken. Pandemin används mer och mer som slagträ i den politiska debatten. Ju längre in i pandemin vi kommer desto mer går det att vara efterklok. Då är det enkelt för populister som Ebba Busch och Jimmie Åkesson att försöka bärga billiga poäng. Det är en del av det politiska spelet. Att sitta på läktaren under den mest akuta fasen av en kris för att sedan framträda som klok och förnuftig. På riksnivån har angreppen på S och Löfven återupptagits och i Regionen visar sig högerpartierna sedvanliga populistiska tendenser kopplat till att de är dåligt pålästa.

Moderaterna i Regionen tycks exempelvis tro att det ”bara” är att öppna framdörrarna på X-Trafiks bussar trots att hela kollektivtrafiksverige är förbjudna att öppna framdörrarna. I ett pressmeddelande härom sistens hävdade de moderata regionråden att vi agerar senfärdigt när vi inte öppnar framdörrarna. Det föranledde mig att på Hållbarhetsnämndens senaste sammanträde ställa frågan till det moderata regionrådet Alexander Hägg. ”Vad har moderaterna i Gävleborg för kunskap som hela kollektivtrafiksverige saknar eftersom ni är säkra på att det är senfärdighet som gör att framdörrarna på bussarna är stängda”? Han mumlade något om att en buss i Halland testat att hålla framdörren öppen. Det visade sig att även där tvingades det fram en stängning av framdörren.

Agerandet är typiskt för moderaterna i Regionen. De skickar ut pressmeddelanden utan att först säkerställa dess innehåll. De slänger ur sig påståenden (exempelvis om reklamintäkter på bussar) som visar sig vara helt felaktiga. De sysslar med hittepå med sådan självsäkerhet att många tror på deras många gånger direkt felaktiga uppgifter. De vet att den redovisning av läget i kollektivtrafiksverige som vi politiker får inte sprids lika lätt som ett pressmeddelande med moderat hittepåfakta eller en moderat debattartikel som innehåller direkta felaktigheter. De tycks lita på att länsinvånarna inte faktagranskar deras påståenden. Det är i mina ögon fullblodspopulism. Jag tror dock att länsinvånarna är klokare än så och ser igenom moderaternas hittepå.

Varför skriver jag om det här? Det är för att jag avskyr den typ av populism som M i regionen ägnar sig åt. Politik handlar om konflikter mellan olika synsätt på hur ett land, ett län eller en kommun ska styras, om vilket samhälle vi vill ha, om vilka satsningar man vill göra för att utveckla ett län eller en kommun. Då är det naturligtvis självklart att oppositionen ska granska och kritisera det som de anser vara brister i majoritetens eller ledningens politik. Det är också lika självklart att för väljarna samtidig presentera en egen politik med egna förslag som ligger i linje med deras politik. Då blir det tydligt för väljarna och de kan i nästa val lägga sina röster på den politik och de partier de tror på. Om man bara kritiserar majoriteten, utan att ha en egen politik blir det svårt för väljarna. Risken är då stor att oppositionspolitik ersätts av populism. En populism som med enkla budskap, klatschiga argument döljer avsaknaden av en egen sammanhållen politik.

En populism som splittrar och spär på politikerförakt och som definitivt inte löser några problem. Varken i kollektivtrafiken, i sjukvården eller någon annanstans. 

Om att ”ta debatten”

Kommer ni ihåg historien om de påstådda reklamintäkterna på stadsbussarna i Gävle? Oppositionsrådet Stenvard hävdade att majoriteten i framtiden inte tillåter reklam på stadsbussarna i Gävle och då medvetet går miste om 20 miljoner per år i intäkter? Dessa 20 miljoner visade sig vara hittepå och direkt felaktiga. Sanningen var att det handlar om kanske en miljon.

Det är ofta så moderaterna i regionen debatterar. De kommer med ett påstående som inte alltid är korrekt. Varför väljer majoriteten att medvetet strunta i 20 miljoner i reklamintäkter?

Hur bemöter man hittepå? Genom att svara på frågan och sedan inte trassla in sig i en debatt som utgår från hittepå. När vi gör så får vi kritik för att ”inte vilja ta debatten”. Vi respekterar inte demokratin osv. M har till och med skrivit en debattartikel där man kritiserar majoriteten för att inte vilja ”ta debatten”.

På det senaste regionfullmäktige svarade jag på en interpellation som innehöll följande fråga ”Hur kommer det sig att hållbarhetsnämnden fattar beslut som strider mot gällande och nyligen beslutade  länsplan?”

För det första är det ett påstående, ingen fråga. För det andra är det ett felaktigt påstående, vilket naturligtvis oppositionsrådet Stenvard är väl medveten om. Syftet med frågan är inte att få svar på varför det uppstår förseningar och fördyringar på de vägobjekt som Länsplanen innehåller. Syftet är att sätta dit oss majoriteten för att i blogginlägg och debattartiklar kunna anklaga oss för att missköta våra uppdrag. I fallet med Länsplanen och de beslut som har bäring på Länsplanen råder total politisk enighet. Trots det försöker oppositionsrådet Stenvard måla upp en bild av att M minsann har bättre lösningar.

Jag debatterar gärna när det finns ur mitt perspektiv relevanta frågeställningar där syftet med debatten och frågeställningarna är att föra en fråga framåt och i slutändan landa i beslut som förbättrar för länets invånare eller länets utveckling. Hittepå som i exemplen ovan ser jag ingen anledning att debattera över huvudtaget.

Om käbbel och konstruktiva förslag från oppositionen

Jag har i ett par blogginlägg kritiserat oppositionen för att kritisera majoritetens förslag till åtgärder för en budget i balans för Hållbarhetsnämnden samt att de använt felaktiga underlag när det gäller reklamintäkter på bussarna i Gävle stadstrafik. Det är främst moderaternas, liberalernas och kristdemokraternas regionråd som riktat kritik mot de åtgärder vi föreslagit.

Jag är trots det trots det inte särskilt förvånad att vi trots oppositionsrådens utspel vid förra veckans sammanträde med Hållbarhetsnämnden var överens om att ta bort ett antal linjer och turer i syfte att komma tillrätta med underskottet. Vi brukar vara mer överens än vad oppositionen vill göra sken av. Jag vet inte om det är försök till populism eller om det är så enkelt att de inte vill låtsas om att våra förslag är de bästa utifrån de faktiska förutsättningarna.

Oppositionen i Hållbarhetsnämnden agerar betydligt mer konstruktivt än vad deras regionråd har gjort. Förutom att de ställer sig bakom förslagen på förändringar i turutbudet lägger de egna förslag och yrkanden i syfte att långsiktigt säkerställa nivån på kollektivtrafiken. Det är bra och det borgar för fortsatta goda diskussioner kring dessa frågor. Förslagen lades tyvärr direkt på sammanträdet vilket gjorde att det inte fanns utrymme för att kompromissa och finna gemensamma lösningar. Det är ändå min förhoppning att vi ska kunna göra det framåt.

Jag tänkte ägna detta inlägg åt att ge min syn på de tilläggsyrkanden oppositionen presenterade. 

Peter Åkerström (KD) yrkade:

Justera kollektivtrafikutbudet genom att uppdra till Hållbarhetsdirektören att verkställa minskad turtäthet motsvarande 7,5 miljoner kronor. 

Min kommentar: Nivåmässigt och innehållsmässigt lika som majoritetens förslag ” Justera kollektivtrafik genom att uppdra till Hållbarhetsdirektören att verkställa minskad turtäthet motsvarande max 7,5 miljoner koronor, där turtäthet ska bevaras om det inte kan konstateras en negativ miljöpåverkan på kort eller lång sikt.

Uppdra till Hållbarhetsdirektören att återrapportera effekterna av förändringen utifrån de tre hållbarhetsperspektiven.

Min kommentar: Fullt jämförbart med vårt förslag ”Uppdra till Hållbarhetsdirektören att analysera och återrapportera effekterna av förändringen.

Alexander Hägg (M) lade följande tilläggsyrkanden:

Uppdra till hållbarhetsdirektören att genomlysa förvaltningen och återkomma till nämnden med förslag på besparing av administrativ personal.

Min kommentar: Pågår redan och är troligtvis ingen fråga för politiken att besluta om. 

Uppdra till förvaltningen att utreda rabattstrukturen i syfte att minska kostnaderna.

Min kommentar: I samband med fjolårets beslut om prisjusteringar gjordes en förändring av rabattstrukturen. Bland annat togs rabatten för 20-25 åringar bort. Jag är tveksam till ytterligare förändringar i de rabatter vi har. 

Uppdra till förvaltningen att ta fram förslag på indexuppräkning på biljettpriserna.

Min kommentar: Många regioner har årliga uppräkningar av biljettpriserna. Region Gävleborg har hittills valt att justera priserna mer oregelbundet. Kanske är det dags att även vi inför årliga prisjusteringar baserade på de kostnadsökningar vi har för ökade bränslekostnader, underhåll, löner till chaufförer mm? 

Upplåt till möjlighet för reklam på samtliga fordon inom kollektivtrafiken.

Min kommentar: Jag har inget principiellt emot reklam på bussar och tåg. Däremot är det av tillgänglighetsskäl viktigt att resenärerna ser att det är X-trafik som kommer. Ska det vara reklam på bussar och tåg behöver reklamen finnas på angivna platser. Jag är dock tveksam till att nivån på eventuella reklamintäkter påverkar Hållbarhetsnämndens ekonomi.

Att skriftlig information om närtrafik skickas ut till boende på orter och platser berörda av utbudsjustering.

Min kommentar. Ett i grunden bra förslag. Det är nog ändå inget politiskt beslut hur vi kommunicerar de olika sätt vi bedriver kollektivtrafik på. Ser X-trafik ett behov att kommunicera hur närtrafiken fungerar genom att skicka ut info till de som har tillgång till närtrafik ska de självklart göra så. 

Jag gläds åt dessa förslag och åt oppositionen i Hållbarhetsnämndens tydliga vilja till ansvarstagande för Hållbarhetsnämnden och kollektivtrafiken. Det är viktigt för kontinuiteten i kollektivtrafiken att det en bred samsyn mellan majoritet och opposition gällande ambitionsnivå och inriktning på kollektivtrafiken och hur viktig den är för länets utveckling.

Trots käbblet!

Om fabuleringar, spekulationer och hittepåpolitik.

Moderaternas Patrik Stenvard gick för en tid sen ut med att Region Gävleborg har sumpat bort 20 miljoner om året i reklamintäkter på stadsbussarna i Gävle genom att i det nya avtalet för stadstrafiken i Gävle inte tillåta reklam på bussarna. Patrik Stenvard uppträder alltid självsäkert, vilket kan uppfattas som förtroendeingivande. Konsekvensen av Stenvards självsäkra påstående var att en sanning etablerades trots att ingen kunde bekräfta hans påstående. Det blev en debatt runt frågan på regionfullmäktige. Det skrevs insändare och debattartiklar. Media hängde på och gjorde på olika sätt nyheter av detta.

Vid Hållbarhetsnämndens sammanträde den 19 mars presenterades uppgifter från X-trafik som visar att sanningen om reklamintäkterna ligger i spannet 400 000 till 1,1 miljoner! Det vill säga långt ifrån de 20 miljoner den självsäkre Stenvard hävdat och presenterat som fakta! 

Jag hävdade redan i debatten på regionfullmäktige att Stenvard sysslade med fabuleringar och spekulationer som totalt saknar grund i fakta. Stenvard avfärdade naturligtvis med sedvanlig självsäkerhet mina påståenden.

Nu har det visat sig att Patrik Stenvard sysslat just med att fabulera fram en siffra. En siffra han lurat i sina kamrater i de övriga oppositionspartierna, en siffra han lurat i en del kommunföreträdare. En siffra han lurat i länets befolkning.

Vilken blir nästa fråga Patrik Stenvard fantiserar fram ”fakta”i syfte att vinna kortsiktiga politiska poänger? 

Kan man lita på Patrik Stenvard?

En intensiv vecka väntar

Det händer otroligt mycket just nu. Sitter på söndag morgon och går igenom kommande vecka. Jag älskar morgnar. När jag är nyvaken är huvudet också rent från sånt som stör. Jag kan tänka utan att behöva vara särskilt koncentrerad. Tankarna kan tillåtas flyga iväg för att sedan landa utan att de försvinner i den intensitet som infaller senare på dagen. Helgmorgnar är bäst eftersom jag då sällan har tågtider eller andra tider att passa.

Det jag gillar mest med mitt politiska uppdrag är bredden. Jag gillar helheter och att sätta in olika frågor i den komplexa helhet jag ser att politiken och samhället är. Det finns en laxfluga som heter General Practitoner, som översatt till svenska betyder allmänläkaren. Det är en fluga som funkar för det mesta. Om jag skulle jämföra mig som politiker med en laxfluga är det General Practitoner som jag först tänker på. En som behärskar det mesta inom sitt område tillräckligt bra, utan att för den skull vara specialiserad på något särskilt område. Eftersom politik handlar om lagarbete så funkar det bäst när allmänpolitiker och politiker med djup kunskap i olika politikområden verkar tillsammans. Mitt bidrag i det lagarbetet är helhetsperspektivet.

I min kalender för veckan finns följande områden antecknade. Telefonmöte med Region Stocholm, Region Norrbotten mfl om småskaligt kustnära yrkesfiske, Telefonmöte med Intresseföreningen Norrtåg, möte med Baltic Sea Commissions maritima grupp, möte med kommunfullmäktigegruppen, möte med Vattendelegationen för Bottenhavets vattenvårdsdistrikt, möte med styrgruppen för Botniska korridoren samt möte med Nätverket för strategisk folkhälsa i Gävleborg (NSFG). Det innebär två resor till Stockholm och en resa till Härnösand under veckan. Tyvärr måste jag prioritera bort NSFG för att få i hop det. Jag måste också prioritera bort kommunfullmäktigegruppen eftersom regionuppdraget är mitt huvuduppdrag.

Samtidigt måste vardagen hanteras i form av att hålla sig uppdaterad om vad som händer i länet, landet och i EU som kan påverka länets invånare och innehållet i mitt uppdrag. Det är just nu  särskilt viktigt att följa utvecklingen av coronavirusets spridning. Jag måste också ägna en del tankar åt att hantera ev debatter och diskussioner i media och sociala medier. En fundering jag lägger en del tid på är hur man ska hantera faktafel, felaktiga påståenden och rena lögner som av olika skäl planteras och blir till ”sanningar”. Politik handlar ju om förtroende, om känslor lika mycket som det handlar om sanning och fakta. 

Jag är dock övertygad om att de politiker som medvetet sprider felaktiga fakta i slutändan själva får ta konsekvenserna av det de sprider i form av lägre förtroende och sämre valresultat.

Jag fascineras också av politiker som först ställer sig bakom jobbiga beslut, exempelvis prisjusteringarna inom kollektivtrafiken och sedan i artiklar och insändare tar avstånd och kritiserar samma beslut. Jag är även där övertygad om att medborgarna ser igenom deras försök till fulspel och populism och att det i slutändan slår tillbaka på dem själva.

Tomma tunnor skramlar mest. En påminelse

Jag vet att politik handlar om idag och om framtiden. Det kan ändå vara nödvändigt att ibland göra en tillbakablick över vad de olika partierna åstadkommit i ett historiskt perspektiv. Det är ju i handling man kan visa vem man är och vad man står för. Därför gör jag i denna text en liten tillbakablick över vad vi gjort de senaste sju åren när det gäller kollektivtrafiken.

Det skrivs för närvarande en hel del mer eller mindre fantasifulla beskrivningar om hur den politiska majoriteten sviker landsbygden när vi av ekonomiska skäl tvingas göra besparingar i kollektivtrafiken. Oppositionen har hittat något att kritisera och blåser på för fullt. Det är naturligtvis oppositionens uppgift att göra så. Det jag kan önska är att oppositionen när de framför sin kritik samtidigt presenterar sin egen politik, sina egna förslag. Hittills har de inte presenterat ett enda seriöst förslag, tvärtom. De har ställt sig bakom samtliga besparingsbeslut som fattats inom kollektivtrafiken. Jag tänker då på de prishöjningar regionfullmäktige tvingats besluta om. Regionfullmäktiges beslut har varit helt eniga. Något oppositionen naturligtvis valt att inte berätta i sina insändare och sina debattartiklar. De har istället valt att i skarpa ordalag kritisera de beslut de själva stöder och står bakom.

Kollektivtrafiken är mycket viktig för länets utveckling. En väl fungerande kollektivtrafik bidrar till länets utveckling genom att det är bo och verka i hela länet. Kollektivtrafiken bidrar också till minskade utsläpp och därigenom en bättre miljö. Den allmänna kollektivtrafiken är sedan något år tillbaka  helt fossilfri och vi jobbar på för att få även den särskilda kollektivtrafiken (sjukresor och färdtjänst) fossilfri. För oss socialdemokrater är kollektivtrafiken prioriterad det märks inte minst när vi ser tillbaka på vilka satsningar som gjorts sedan Landstinget/regionen tog över all kollektivtrafik och blev som det heter på myndighetsspråk kollektivtrafikmyndighet. Listan på satsningar vi gjort sedan 2013 är lång.

• Förtätad  trafik  Söderhamn-Bollnäs-Edsbyn  (30-minuterstrafik) 
• Direktbussar  Gävle  –  Sandbacka  Park
• Snabbussar  Söderhamn-Gävle  +  Söderhamn-Hudiksvall  
• Förtätad  trafik  Söderhamn  –  Ljusne 
• Utökad tågtrafik  Gävle-Sundsvall  (lördagar  och  söndagar) 
• Utökad trafik  Gävle-Sandviken  (em  +  lördagar) 
• Utökad trafik  Ockelbo  –  Gävle  (kvällar  må-lö) 
• Utökad trafik  Bergsjö  -  Gnarp  (dag,  kväll  och  helg) 
• Utökad trafik  Bollnäs  –  Arbrå  –  Vallsta  (kvällar) 
• Utökad länskortsgilltighet  på  SJ-tåg  Ljusdal  –  Gävle  +  Sandviken  -  Gävle  
• Snabbussar  Hudiksvall  –  Sundsvall  som  kompletterar  tågtrafiken 
• Snabbussar  Bollnäs  –  Gävle  som  kompletterar  tågtrafiken 
• Utökad trafik  Gävle  –  Bergby  –  Norrsundet  (fm+kväll) 
• Utökad trafik  Norra  Valbo  –  Gävle  (dag  +  helg)  
• Hofors centrum  –  Hofors  jvstn 
• Utökad trafik  Ljusdal  –  Färila  (dagtid  må-lö) 
• Utökad trafik  Ljusdal  –  Järvsö  (dagtid  må-sö) 
• Utökad tågtrafik  Gävle  –  Ockelbo  (må-fr  em)  
• Linje  45  Storvik-Gästrike  Hammarby-Kungsgården.
• Utökad snabbusstrafik  mellan  Gävle  och  Söderhamn  med  en  dubbeltur  kvällar  måndag-lördag för  att  komplettera  tågtrafiken.  
• Utökad snabbusstrafik  mellan  Hudiksvall  och  Söderhamn  med  en  dubbeltur  måndag-fredag förmiddagar  för  att  komplettera  tågtrafiken.  
• Trafik  till  Gavlehov  i  Gävle  genom  förändrad  linje  3  (15-minuterstrafik  dagtid,  20-/30minuterstrafik  kvällar  och  helger)  
• Förlängt  två  dubbelturer  på  linje  43  upp  till  Jädraås  för  att  skapa  möjlighet  till  studiependling till  Sandviken  
• Tåg i Bergslagen.  Utökad  trafik  Gävle-Falun-Borlänge  dagtid  till  timmestrafik  (3  dubbelturer). 
• Bygga ut Flextrafiken  
• Ny linje  (77)  Bollnäs  –  Segersta  –  Kilafors  för  att  möjliggöra  skol-  och  arbetspendling  med linjelagd  kollektivtrafik  (ca  5  dubbelturer  vardagar).  
• Utökad trafik  på  linje  35  Bergsjö  –  Jättendal  –  Harmånger  (ca  3  dubbelturer  vardagar) 
• Utökad trafik  på  linje  54  Ljusdal  –  Tallåsen  (lördagar  och  söndagar).  
• Ny linje  (88)  Ljusdal  Resecentrum  –  Norrkämsta  
• Nytt trafikupplägg  för  linje  41  Gävle  –  Sandviken  –  Storvik  –  Hofors Kraftigt  utökad  trafik  (linje  41)  Gävle  –  Sandviken  (10-minuterstrafik  stora  delar  av  dagen, 20-minuterstrafik  under  lågtrafik  och  40-minuterstrafik  på  söndagar) Oförändrad  turtäthet  på  sträckan  (  linje  141)  Hofors  –  Storvik  -  Sandviken  (30-minuters  trafik) Ny  linje  (241)  med  snabbussar  på  sträckan  Hofors  –  Storvik  –  Gävle  för  att  komplettera tågtrafiken.  (ca  7  dubbelturer)
• Kraftigt utökad tågtrafik på Norra stambanan och på Ostkustbanan. Tack vare avtal med SJ kan vi nu i princip erbjuda timmestrafik på järnvägen.
• Ny stadstrafik i Hudiksvall
• Halvtimmestrafik Ljusdal-Hudiksvall
• Utökad trafik Hudiksvall-Iggesund

Som synes har det varit satsningar i hela länet, såväl i tätorterna och på landsbygden. Det är viktigt att komma ihåg att oppositionen inte alltid stått bakom dessa satsningar. De har vid ett flertal tillfällen i sina budgetar de senaste åren istället lagt mindre pengar till Hållbarhetsnämnden och kollektivtrafiken. 

Nu tvingas vi av ekonomiska skäl göra stopp i satsningarna och på en del håll glesa ur trafiken. En ekonomisk verklighet vi delar med stora delar av kollektivtrafiksverige.

Jag menar att de insändare och debattartiklar som oppositionen författat innehåller mest tomma ord och tom retorik. När det kommer till handling har de ingen egen politik. Det är i mina ögon en märklig strategi att kritisera de beslut de själva står bakom. Oppositionen har historiskt också visat i handling genom sina budgetar att deras intresse för kollektivtrafik varit tämligen svalt. Att de nu visar ett engagemang beror nog mer på att funnit något att kritisera än ett genuint intresse för landsbygd och kollektivtrafik. 

När jag läser oppositionens debattartiklar och insändare tänker jag på det gamla ordspråket:

Tomma tunnor skramlar mest.

Budgetanpassning. En av politikens värsta dilemman

Ljusnans ledarredaktion ställde frågan i somras om det är klimatsmart att höja priserna i kollektivtrafiken. Egentligen inte är mitt svar. Höjda priser kommer med stor sannolikhet minska resandet med kollektivtrafiken. En del kommer att välja bilen istället för bussen, men eftersom Hållbarhetsnämnden prognostiserar underskott för 2020 ser jag inga andra möjligheter än att höja priset som en del i nämndens arbete för en budget i balans. Vill med den lilla text försöka förklara hur jag tänker inför budgetanpassningar och varför prisökningar är ett av de första besluten vi tar.

Politik handlar i mångt och mycket om att prioritera. Det är extra svårt i svåra tider. Tänker vi rätt?borde vi prioritera på andra sätt när vi tvingas till besparingar?

Att besluta om budgetanpassningar eller nedskärningar är bland det svåraste en politiker kan ställas inför. Vi är ju politiker för att vi vill skapa ett bättre samhälle. Nedskärningar känns liksom fel väg. Man vill ju satsa och utveckla. Hur som helst så står hela kommun och regionsverige inför en period då kostnader behöver anpassas till budget. För Hållbarhetsnämndens del handlar de prognostiserade underskotten först och främst om att ökade bränslepriser och andra faktorer kopplade till trafik som är svåra att påverka. Lägger man dessutom till osäkerheter med kring statsbidrag och ökade kostnader inom hälso och sjukvården så går det inte att räkna med att Hållbarhetsämnden kan kompenseras för de ökade kostnaderna.

Hur ska vi då tänka inför eventuella beslut? Utifrån min erfarenhet är det viktigt att man utgår från de politiska dokumenten. Vad har vi lovat väljarna? Går det att finna budgetanpassningar som inte strider mot majoritetens politik eller måste vi prioritera bland våra vallöften? Att som man vanligen gör i tuffa tider kommunicerar att man ska vända på varje sten, att det inte finns några heliga kor osv menar jag är fel väg att gå. För det första är det inte sant. Det finns alltid heliga kor som vi aldrig kommer att röra. Därför är det enligt mig mycket viktigt att man utgår från politiska prioriteringar när man uppdrar till förvaltningarna att ta fram förslag till åtgärder för en budget i balans. Det är ju i tuffa tider som politiken prövas på allvar.

Jag väljer att hålla mig till Hållbarhetsnämnden eftersom det är den jag kan bäst i egenskap av vice ordförande. Större delen av nämndens budget är kollektivtrafik och ska det sparas pengar är det kollektivtrafiken som måste stå för den största delen. Att få budgeten i balans inom kollektivtrafiken handlar om höjda intäkter och/eller neddragning av trafik.

Att göra det möjligt att bo och verka i hela länet är ett av de viktigaste uppdragen jag har som politiker. Därför ligger neddragning av trafik på landsbygden sist på min lista av åtgärder inom Hållbarhetsnämndens ansvarsområde. Jag vill till varje pris undvika det. Det är av den anledningen jag ställer mig bakom en prishöjning på X-trafiks bussar och tåg som nu rullas ut. Rätt eller fel är naturligtvis upp till var och en att bedöma. Jag konstaterar att ett enigt regionfullmäktige ställde sig bakom beslutet om prisökningar. 

Busstrafik på landsbygden handlar inte bara om möjlighet att åka kollektivt. Det är också en tydlig signal från oss i politiken att vi vill att man ska kunna bo och verka i hela länet. Att lägga ner kollektivtrafik på landsbygden känns därför som ett svek.

Höjer man blicken ut över Sverige så ser man att fler regioner har samma typ av utveckling som vi har. Höjda bränslepriser och andra faktorer har lett till högre kostnader för kollektivtrafik, vilket leder till högre biljettpriser och/eller indragning av trafik. Frågan är om det inte är ett systemfel när det ser lika ut i stora delar av landet? Trots att kanske aldrig funnits ett sådant överflöd som det finns idag räcker inte pengarna till. Enligt mig fördelas pengarna/resurserna fel. För stor del går till stora skattesänkningar och för lite till välfärd. Samtidigt konstaterar jag med dystert sinne att runt 60% av väljarkåren röstat för en politik som prioriterar skattesänkningar framför mer pengar till välfärd.

Tyvärr räcker inte vårens beslut om prishöjningar i kollektivtrafiken för att nå en budget i balans. Prisökningarna beräknas ge runt 27 miljoner i ökade intäkter sett på helår. Det kommer med stor sannolikhet att bli neddragning av trafik och då är risken stor att att det blir landsbygden som får betala ett högt pris.

Vi har naturligtvis gjort en omvärldsspaning och tittat på hur andra gjort för att anpassa budgeten. Prishöjningar och minskning av trafik är åtgärder som vidtas runt om i landet. Flera regioner har utgått från något slags nyckeltal när man dragit ner på trafik. Kronoberg har beslutat/kommer att besluta att samtliga turer/linjer med färre än sju passagerare i snitt försvinner. Andra har andra nyckeltal än sju. Jag menar att det är fel väg att gå. Ett sådant beslut skulle få allt för stora konsekvenser för vårt län. Vi har i stället haft dialog med länets kommuner och utgått från varje kommuns förutsättningar och behov. Ett exempel är att vi vill undvika att lägga ner trafik som till stor del fungerar som skolskjuts. Ett annat exempel är att vi inte vill ta bort all kollektivtrafik från bygder som idag har kollektivtrafik. Vi vill heller inte dra ner trafik som står i strid med kommuner utvecklingsplaner eller trafik som hämmar regional utveckling. 

Beslutet Hållbarhetsnämnden är formulerat enligt följande: att uppdra åt hållbarhetsdirektören att fortsätta arbetet med översyn av utbud i kollektivtrafiken i syfte att minska kostnaderna. Översynen ska göras ur ett regionalt perspektiv och med hållbarhet som utgångspunkt.

Förhoppningen är att det landar i en nedskärning av trafik som är en hyfsat väl avvägd  balans mellan starka stråk och ren landsbygdstrafik.