Förväntningar

Ibland funderar jag på vilka förväntningar som finns på mig och andra politiker. Som toppolitiker förväntas du förutom att sköta ditt uppdrag, delta i samtliga partiaktiviteter, delta i föreningslivet, delta i olika kulturevenemang, umgås med familj och vänner, ha andra fritidsintressen, sköta om hus och hem mm. Är du dessutom förälder förväntas du dessutom hämta/lämna vid förskolan och skolan, delta i barnens fritidsaktiviteter, hjälpa till med läxor, gå på föräldramöten mm. Missar du något finns besvikelsen hos den du missar eller prioriterar bort.

Det som är direkt kopplat till politiken motsvarar förutom minst heltid 2-3 kvällar i veckan och minst en helg i månaden om du är heltidspolitiker på min nivå. Är du fritidspolitiker är det ännu svårare eftersom du inte alls styr över din tid på samma sätt som jag som heltidspolitiker kan göra. Du förväntas ju också sköta ditt jobb och göra yrkesmässig karriär. Övrig tid ska du hinna med resten av det jag beskrivit ovan, barn, familj, vänner, hus och hem, föreningsliv/kulturliv, andra fritidsintressen mm. Finns den människan som klarar detta? Jag gör det inte. Jag gör mitt bästa, mer än så går det ju inte att göra, eller hur?

Vilka sviker jag då när jag gör mitt bästa? I stort sett alla! Jag sviker partiet när jag prioriterar familj, vänner eller mitt flugfiske, jag sviker familjen, barnen, vännerna när jag prioriterar politiken och partiarbetet istället för föräldramötet eller barnens fritidsintressen, läxläsning. Jag sviker även föräldrar/syskon när jag prioriterar politiken framför födelsedagar eller annat umgänge med dem. Jag sviker medborgarna när jag inte deltar i föreningslivet/kulturlivet och den verklighet de som inte är politiker lever i.

Tricket är att prioritera rätt. Det största sveket är nämligen om jag sviker mig själv. Jag väljer ibland att prioritera bort partiet till förmån för familj, vänner och mitt flugfiske. Tyvärr har jag kommit till insikt några år för sent, vilket innebär att jag i stort sett missat min dotters uppväxt, skolgång och fritidsaktiviteter. Inget att göra åt, men det är något jag alltid kommer att ha dåligt samvete för.

Tänk er då om du är politiker och småbarnsförälder. Hur ska du hinna med då? Villkoren för politiker måste helt enkelt förändras om vi menar allvar med att vi vill bredda rekryteringen av politiker. Fler unga, fler småbarnsföräldrar, fler med invandrarbakgrund mm. Som det är nu är politiken optimerad för sådana som mig, dvs medelålders med vuxna barn. Vi är de som bäst motsvarar förväntningarna. Vi sviker på sin höjd våra partners, våra barn, vår familj och våra vänner. Och sånt kan man ju leva med eller hur?

Jag är övertygad om att man måste våga prioritera hårdare om man ska kunna hålla ihop sitt liv. Jag har sett för många exempel på politiker som bränt ut sig och slutat som ensamma och bittra. Familjen tröttnar (skilsmässa), vänner tröttnar och när det är dags att lämna uppdragen står man där helt ensam utan socialt skyddsnät. Då är det lätt att bli bitter. Jag tänker helt enkelt inte sätta mig i den situationen. Familj, flugfiske och vänner är allt för viktiga.


Varför kommer dessa funderingar just nu? Det kom ett mail från partiet, där partiet förväntar sig att jag deltar i en partiaktivitet lördagen den 10 oktober. Jag prioriterar havsöringsfiske med vänner den helgen.