Nämnd vs Fullmäktige

Idag har vi haft sammanträde med Hållbarhetsnämnden. Det är märkligt hur olika sammanträden kan vara. Regionfullmäktige och regionstyrelsen är ofta trista tillställningar där fokus ligger långt bort från de viktiga strategiska frågorna. I alla fall utifrån oppositionens horisont. Jag skrev om det i mitt förra inlägg.

Hållbarhetsnämndens sammanträden känns däremot väldigt konstruktiva. Där har vi fokus på frågorna, har bra och intressanta diskussioner och debatter. Tycker vi olika har vi väl grundade argument för det. Det förekommer inte att man ställer sig bakom beslutet för att sedan lämna in ett särskilt yttrande i samband med protokollsjusteringen.

Undrar vad det beror på? Är det för att nämnden har en större andel kommunpolitiker som är vana att ha fokus på frågorna och därigenom också har en bra förmåga att lyssna och resonera jämfört med styrelsen och fullmäktige som på oppositionssidan domineras av gamla landstingspolitiker? Eller beror det på andra saker? Kanske är det svårare att göra populistiska utspel inom Hållbarhetsnämndens område?

Jag är övertygad om att länet skulle må bättre om man från oppositionens ledande företrädare i fullmäktige och i styrelsen anammade Hållbarhetsnämndens sätt att arbeta istället för att sätta billiga politiska poänger före breda lösningar och gemensamma beslut som skapar stabilitet i den egna organisationen.