Tankar från en mässa

Tillbringade lördagen på Sportfiskemässan i Kista. Galet mycket folk och ett vansinnigt tempo. Prylar i massor och jakten på den ultimata sportfiskeupplevelsen innehåller allt från spötillverkning till tatueringar och megastora gäddbeten. Sportfiskebåtarna blir mer och mer specialiserade. I stället för att bygga om själva kan man beställa skräddarsytt från tillverkaren. Allt ska dessutom säljas till oss i en mycket aggressiv och högljudd marknadsföring. Vi måste tydligen övertygas om våra behov.

Det andra, det som är mitt fiske fanns också där fast det var lite svårare att hitta. Tillverkning av bambuspön, håvar och flugaskar. Klassiska flugor och litteratur. Det var svårt att avskärma sig från den pumpande musiken och ta sig tid att föra samtal med spöbyggarna, flugbindarna och säljarna av gammal litteratur och gamla fiskeprylar. Kan vi verkligen samsas på samma mässa? Vi som söker samtal och samvaro i lågmäld nivå och i ett lugnt tempo? Försvinner vi bland tatueringar och aggressiv marknadsföring? Jag vet inte, men jag hade många givande samtal under tiden jag jobbade i Hans Lidmansällskapets monter. Många söker Svartån i sitt inre, ett alternativ till dagens IT och ständigt uppkopplade informationssamhälle. Kanske finns det plats för lågmälda samtal och stillsam litteratur som alternativ till GoPro-kameror och Youtube?

Gjorde jag några fynd på årets mässa? Jag köpte en handgjord flugask med inlägg av masurbjörk och en nyutgåva av klassikern North Countryflies av T.E Pritt. Det ska bli intressant att läsa 1800-tals engelska och den tidens tankar om enkla långhacklade våtflugor. Flugor som fungerar lika bra idag som för 150 år sedan.