Sommarreflektioner

Dags att sparka igång mig efter sommarens ledighet. Helt ledig har jag naturligtvis inte varit, men så ledig som mitt uppdrag medger. Eftersom mail och ev telefonsamtal kan skötas hemifrån, från husvagnen eller från Paris där jag varit några dagar så är det inga problem att kombinera ledighet med politiken. Paris är en trevlig stad med en totalt galen trafiksituation. Såväl bilister som motorcyklister kör som galningar och jag har nog aldrig sett så många buckliga och repiga bilar som jag såg under dagarna i Paris. Jag fick för första gången en ordentlig släng av svindel när jag åkte upp i Eiffeltornet. Visst har jag känt visst obehag tidigare, men nu var det hjärtklappning, spagettiben och hela köret. En märklig känsla. Konstigt nog återkom den inte när jag åkte pariserhjulet dagen efter.

Sommaren har naturligtvis dominerats av extremvädret och skogsbränderna. Värmen har gjort att jag flugfiskat endast en gång. Vattentemperaturen är för hög och fisken tål inte att släppas tillbaka. Under sådana förhållanden ska man inte fiska över huvudtaget. Det innebär också att det varit för varmt för husvagnssemester, vilket är synd eftersom jag kopplar av på ett skönt sätt när jag är ute med husvagnen. Om man bortser från det livgivande ljuset är jag ingen sommarmänniska på så sätt att jag uppskattar varma soliga dagar. Temperaturer runt 20 grader räcker för mig. Då kan jag fiska, cykla och leva husvagnsliv. Jag har cyklat en del med min nya mountainbike trots värmen. Tyvärr blev jag förkyld efter Parisresan så det ha blivit mindre cyklande än vad jag tänkt mig. Värmen har också lett till att jag konsumerat ohälsosamt stora mängder glass.

Som så många andra imponeras jag av uppslutningen och viljan att hjälpa i samband med de omfattande skogsbränderna. Det visar att det Sverige jag vill leva i finns där när det verkligen behövs. Tråkigt nog har hatarna, de som vill ha ett annat Sverige gjort sitt bästa för utnyttja skogsbränderna för egna mörka syften. Hoppas att de inte lyckas.

Jag väljer att inte kommentera bränderna mer än rent allmänt eftersom jag menar att det idag är för tidigt att ha synpunkter på vad som funkat och vad som inte funkat. Det jag hoppas är att utvärderingen leder till att katastrofberedskapen utvecklas och att det blir en bred politiskt överenskommelse om vilka resurser som behöver stärkas och hur katastrofberedskapen ska organiseras. Frågan är för viktig för att användas som slagträ i den politiska debatten. Det ska inte spela någon roll vilka som sitter i regeringen eller i kommunen. Det ska funka oavsett.

Från och med nu är det fullt fokus på valarbete. Det har kommit en del utspel från oppositionspartierna i regionen och samtliga utspel handlar om mer resurser till sjukvården. Så långt är det inga problem att hålla med. Kostnaden för hyrpersonal måste minska. Bättre anställningsvillkor och bättre arbetsmiljö för anställda inom kommun och region är nödvändigt om det ska kunna gå att locka fler till yrken inom välfärden. Frågan väljarna har att ta ställning till är om oppositionen är ett mer trovärdigt alternativ än majoritetspartierna. Hur stora är egentligen skillnaderna? Det jag sett hittills av oppositionens utspel är att Sjukvårdspartiet ljuger om satsningarna på Hudiksvalls sjukhus. De vill dessutom använda pengar som inte finns för att kunna genomföra sin politik. Moderaterna vill minska kostnader för hyrpersonal, men samtidigt hyra in mer personal för att korta köer. För att finansiera sina satsningar ska man minska administrationen utan att specificera vilken administration man anser vara onödig. Liberalerna vill bygga dubbelspår på Ostkustbanan, vilket alla andra också vill. Hur som helst känns oppositionens förslag ganska tunna. 

Utifrån sommarens olika händelser sträcks jag i min övertygelse om att valet är en folkomröstning om välfärden. Oavsett om det handlar om en starkare krisberedskap i form av fler brandmän, flygplan, helikoptrar, släckningsfordon eller fler anställda och bättre anställningsvillkor för lärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och andra välfärdsyrken, eller bättre infrastruktur och kollektivtrafik i hela landet så krävs resurser i form av skatteintäkter. Då funkar det inte att sänka skatterna för de allra rikaste eller att lagstifta om lägre ingångslöner för nyanlända och andra. Det krävs en politik som säkerställer att de det finns tillräckligt med resurser som sedan kan fördelas utifrån de behov som finns, men också utifrån de ambitioner som finns.

Därför menar jag att en röst på socialdemokraterna i höstens val är en röst för en starkare välfärd, en röst för att hela landet ska leva och utvecklas och en röst för minskade sociala och ekonomiska klyftor medan en röst på SD eller något alliansparti är en röst för ökade klyftor, mindre resurser till välfärden och en röst för ett delat land där landsbygden är förloraren.