Ledarskapsintensiva funderingar

En intensiv vecka är till ända. Den avslutas med skidåkning i Harsa. Blöt skidåkning verkar det bli. Det regnar i Bollnäs, hoppas det snöat i Harsa. Klistertuberna åker med för säkerhets skull. Intensiteten i veckan har gjort att jag endast kunnat åka skidor en gång, i torsdags. Det började med möte med Fastighets, teknik och miljöutskottet, där jag är ordförande och kommunfullmäktige i måndags, sedan har det varit full fart med gruppmöte med kf-gruppen, rådsberedningar, regionfullmäktige och så vidare. En ledig kväll under veckan (om man inte räknar lördag) Fredag-lördag avslutade arbetsveckan med en kvalificerad ledarutbildning för socialdemokratiska region och kommunalråd i länet.

Har därför funderat en hel del på ledarskap denna vecka. Både mitt eget och andras. Vad behöver jag utveckla i mitt eget ledarskap? Hur hanterar jag ett ledarskap som är nivån under ordförande? Jag är ju vice ordförande i Hållbarhetsnämnden och regionråd i regionstyrelsen. Intressanta funderingar och viktigt att lägga en del tid på. Hur påverkar andras ledarskap mig som politisk ledare? Hur hanterar vi ledarskapet i våra partigrupper? Vi har ju många ledarroller som ska samverka tillsammans med gruppen och fungera som en enhet. Oppositionens ledarskap, hur påverkar det mig som ledare och hur påverkar det oss som majoritet? Många spännande funderingar blir det.

På regionfullmäktige i onsdags fick jag en ordentlig lektion i ledarskap. Maria Mohlin, moderat oppositionsråd från Ljusdal har skrivit en viktig interpellation som handlade om SJ planer på att avveckla fjärrtågstrafiken på Norra stambanan mellan Stockholm och Östersund/Duved. Frågorna i interpellationen gick ut på hur jag/vi ser på dessa planer. Färre persontåg ger sämre utvecklingsmöjligheter för regionen så jag/vi är självklart oroade över SJ:s planer och vi kommer att  agera tillsammans med länets kommuner i frågan. Jag menar att huvudproblemet är att SJ och andra statliga bolag i sina ägardirektiv inte har ett tydligt beskrivet samhällsuppdrag, nämligen att säkerställa grundläggande samhällsfunktioner i hela landet. Det ligger för stort fokus på det rent kommersiella uppdraget. Maria Mohlins partikamrat Patrik Stenvard håller inte med och gick in i debatten med perspektivet, är trafiken inte lönsam och SJ vill lägga ner så kontaktar man bara Trafikverket och ber dem upphandla persontrafik på Norra stambanan. De statliga bolagen ska inte ägna sig åt att snedvrida konkurrensen på marknaden. Som om det finns en marknad för fjärrtågstrafik mellan Stockholm och Östersund/Duved. Om den marknaden finns vore ju inte trafiken hotad. Hans andra ingång var att X-trafik kanske konkurrerat ut SJ på Norra stambanan och det var den egentliga orsaken till att SJ vill lämna Norra stambanan. Jag bemötte naturligtvis dessa argument och har även skickat in en insändare i frågan.

Om man struntar i själva sakfrågan och ser debatten utifrån ett ledarskapsperspektiv. Vilka signaler skickar Patrik Stenvard när han går in och tar över debatten från Maria Mohlin? Till mig skickar han signalen att vi inte ska göra gemensam sak i den här frågan, vilket Maria Mohlin tydligt signalerade en önskan om. Signalen blir också den att det är viktigare att vara emot oss i majoriteten än att vilja regionens bästa. Det är en ovan situation för mig som gammal kommunpolitiker. Visst hade vi heta debatter även i kommunfullmäktige, men när det verkligen gällde släppte vi prestigen och jobbade tillsammans för kommunens bästa. Det verkar svårare i regionen, i alla fall när oppositionen leds som den gör idag. Patrik Stenvard har inte den pragmatism jag är van vid att politiker från alla partier brukar visa prov på när det gäller att samarbeta kring viktiga frågor. Sker det inte på hans villkor får det vara. Det är viktigare att SJ och andra bolag konkurrerar på en fri och öppen marknad än att hela Sverige ska leva. Där marknaden inte fungerar där får man skylla sig själv. Flytta eller gilla läget. För mig är det en märklig hållning.

Förhoppningsvis kan vi göra något tillsammans ändå, uppvakta SJ, ungefär som ett enat Jämtland gjorde häromveckan. När det gäller SJ:s uppdrag och ägardirektiv får vi väl jobba utan Moderaterna. Kanske har övriga oppositionspartier i Samverkan Gävleborg en mer pragmatisk hållning i den frågan?