Kommunfullmäktige

Det är få gånger jag saknar mitt gamla uppdrag som ordförande i Barn och Utbildningsnämnden. Igår var en sådan gång. Kommunfullmäktige behandlade kommunens budget för nästkommande år och fokus låg på barnen och skolan. Borta är tongångarna om att skolan har gjort för lite för att klara sin ekonomi, istället är oron stor för de vikande resultaten. Känns mycket positivt efter år av besparingar. Tyvärr ville eller vågar man inte beröra en av de viktigare orsakerna till att skillnaderna i resultaten mellan högstadieskolorna, nämligen den skolsegregation som finns i vår kommun. Vill man inte se den eller undviker man frågan eftersom man inte äger frågan? Hur som helst så blir det en del satsningar på skolan vilket är mycket positivt.

En annan sak som slår mig är skillnaden i debattklimat mellan kommunfullmäktige och regionfullmäktige. Tonen är positiv och lösningsorienterad. Såväl kommunledning och opposition har fullt fokus på frågorna, i de fall man har olika åsikter och olika lösningar debatteras förslagen. Det känns väldigt skönt och befriande. I Bollnäs kommunfullmäktige verkar de flesta ha Bollnäs bästa för ögonen. Politiskt krypskytte och personliga påhopp lyser med sin frånvaro. Gårdagens kommunfullmäktige var ur det perspektivet en vitamininjektion.

Det som grumlade under gårdagen var beslutet att avslå förslaget om att kommunen ska ställa sociala krav vid upphandlingar. Oron för att lokala företag ska förlora kommunala upphandlingar om man ställer sociala  krav var orsaken till avslaget. Synd och i mina ögon ett lite märkligt synsätt. Fler och fler företag tar ett socialt ansvar och anställer människor som har högre trösklar in på arbetsmarknaden. Jag är övertygad om att alla människor kan bidra om de bara ges chansen. Kortsiktighet och kvartalsekonomi har gjort oss rädda och fördomsfulla. Jag tror det är rädsla och kanske en portion fördomar som gör att Bollnäs kommunfullmäktige inte vågar ställa sociala krav vid upphandlingar.

Ang min utmaning att skänka arvodet från måndagens fullmäktige så har mellan fem och tio st skickat in pengar när detta skrivs. En del till Bollnäs skramlar och en del direkt till UNHCR. Hoppas att fler än så skänker sina arvoden. Jag är ändå glad åt att min utmaning gett mer pengar till UNHCR jämfört med om jag inte utmanat.

Veckan fortsätter i ett intensivt tempo. Ett inställt möte på fredag gör att jag kan delta i Funktionshindersdagen i Bollnäs på fredag.