Ibland är det både skönt och nyttigt att få lite distans till saker och ting, även politiken. Jag har nu förmånen att kunna betrakta lokalpolitiken på lite avstånd. Det har blåst upp en debatt om vem som samarbetar med vem och varför? Det började med en blogg av Kenneth Nilshem (C) som undrar om BP har inlett ett samarbete med SD när det gäller val av representanter till olika kommunala uppdrag som folkhälsoråd, pensionärsråd, styrgrupp för aktivitetcentrum mm. Det har urartat till en riktig ankdammsdebatt där hårda ord och polisanmälningar för förtal som lågvattenmärke. Anledning till polisanmälan är att Maria Mörk (V) hävdat att Olov Nilsson Sträng (BP) är rasist eftersom de samarbetar med SD när de föreslår SD-representanter i styrgruppen för integrationsprojektet Aktivitetscentrum.
Inom politiken är ensam sällan stark. Om man vill ha politiskt inflytande krävs samarbete eller samverkan med andra partier. Det är inte ens självklart att det största partiet är självklara regeringsbildare. Varken i riksdag, landsting eller kommun. Kom ihåg att riksdagens största parti satt i opposition under åtta år och att det är ganska vanligt i kommunerna att det största partiet sitter i opposition. Det är den typ av demokrati vi valt i Sverige. I kommuner kan samarbete och samverkan ofta bygga på personkemi mellan partier och politiker. I riksdagen är det mer ideologier och värderingar som samarbete bygger på.
Inget riksdagsparti säger sig vilja samarbeta med SD. Orsaken är att deras värderingar och människosyn skiljer sig radikalt gentemot övriga partier. Vissa menar att SD är ett rasistiskt part, andra menar att att de har en fascistsik ideologi och andra menar att de är främlingsfientliga. I Bollnäs finns ett organiserat samarbete mellan BP, M och KD medan SD och C är mer fristående som oppositionspartier. C har valt sin roll själva, SD har inget val eftersom ingen säger sig vilja samarbeta med dem. Därför var förvåningen stor hos många när BP nominerade en sverigedemokrat som socialnämndens representant till styrgruppen för Aktivitetscentrum i stället för exempelvis en centerpartist. Utifrån normal politisk logik har BP och kanske även M och KD valt att samarbeta med SD i denna fråga. Det är BP:s (och kanske även M och KD:S) val. Ett samarbete som nu kritiseras av många.
Det är inte självklart att SD trots sin storlek ska ha plats i styrgrupper och kommunala råd. Där får man plats beroende på hur de politiska samarbetena ser ut. Det är inte odemokratiskt att välja att inte samarbeta kring dessa platser, det är lika demokratiskt som att välja att samarbeta. SD kommer in i kommunens nämnder av egen kraft, på så sätt är demokratin säkrad.
Var går då gränsen för samarbete? Om partierna röstar lika, har man då samarbetat? Jag menar att så inte är fallet. Om man däremot förhandlar och gör upp inför beslutet så samarbetar man. Kommunledningen förlorade frågan kring vindkraftparken i Hallbrån tack vare att samtliga oppositionspartier röstade för förslaget. Det innebär inte att oppositionspartierna haft ett organiserat samarbete i den frågan, det innebär bara att de röstat lika.
Jag menar att det vore ärligare av BP (M och KD) att medge att de hellre samarbetar med SD än med C i dessa frågor, eftersom det faktiskt är sant. Att BP samarbetar med SD är egentligen inte förvånande. BP är till sin natur ett missnöjesparti med populistiska inslag. Att M och KD godkänner samarbetet med SD (även om det bara är en enskild fråga) är mer förvånande med tanke på deras principiella hållning gentemot SD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar