Lördagsmorgonfunderingar efter en intensiv vecka

En härligt intensiv vecka är över. Det börjar närma sig normalläge för mig nu efter en sensommar och höst som varit allt annat än normal. Skönt att det endast är val var fjärde år. Från mitten av augusti till nu har varit oerhört intensivt för mig och andra ledande politiker. Först valrörelse med hög intensitet och sen eftervalsarbete i form av utarbetande av strategier och förhandlingar och överläggningar med andra partier. Den här veckan har mycket fallit på plats i såväl kommun som i länet. Landstingsledning och kommunledningar har förhandlats fram. Det som nu återstår är att besätta alla de uppdrag som finns. Under november är nog allting klart.

Denna vecka började med kommunfullmäktige. Jag är alltid extra spänd, eller laddad inför kommunfullmäktige. Det innebär att jag har ett par nätter med lite svårt att sova. Jag drömmer konstiga drömmar. Så även denna vecka. Natten efter kommunfullmäktige drömde jag att hela kf fått ebola och för att kunna få tillgång till medicin krävdes enighet om åtgärder för en budget i balans....Hur det gick vet jag inte?

Under onsdagen var jag på mitt första landstingsfullmäktige. Det känns väldigt spännande att få jobba med regionfrågor. Det känns också roligt att få lära känna nya människor, att få vara med om att bygga upp det nya Region Gävleborg. Det riktigt pirrar i mig av lust. Samtidigt känner jag att jag kommer att få lite BUN-abstinens. Det händer väldigt mycket positivt nu i kommunen, särskilt inom förskola och grundskola. Förskolelyftet, mattesatsningar, skolinspektionsbesök, ny förskola på ren, en ny gärdesskola osv. Jag trivs väldigt bra som BUN-ordförande, trots vissa abstinenskänslor är känslan rätt att lämna. Man måste vara på ordentligt som politiker och därför är det bättre att sluta innan det är för sent. Därför är det rätt tid att gå vidare.

Veckans kanske bästa möte gav energi, gav nya tankar, ställde nya frågor utan att de kunde besvaras. Rent intellektuellt vet de flesta av oss vad som är rätt väg att gå, ändå väljer vi medvetet andra vägar av den enkla anledningen att vi vågar inte gå rätt väg. Rätt väg utmanar strukturer, därför är det bekvämare att sänka blicken och följa strömmen. Frågan är hur vi skapar en miljö, ett samhällsklimat där vi vågar utmana. Frågan handlade om inkludering och integration. Allt för många människor släpps inte in i samhällsgemenskapen trots vackra ord, integrations och inkluderingsprojekt med goda ambitioner. Varför misslyckas vi med inkludering och integration? Beror det på oss själva? Är det vi med makt som inte vågar? En inre process har börjat i mitt inre.

När detta skrivs är det lördag morgon. Kanske finns det tid för flugbindning och fiskefunderingar under helgen. Min flugfiskestig är minst lika spännande att vandra som min stig som politiker. Stigen är smal och stenig och bjuder på oväntade upplevelser och spännande möten. Vintertid är tid för flugbindning, läsning och reflektion. Snart börjar skidåkning och vinterfiske. Hoppas på en bra vinter med minst 50 mil på skidorna.