Helgen har ägnats åt Hans Lidman och Hans Lidmansällskapet, mer eller mindre djupa tankar om litteratur, flugfiske, förhållningssätt till naturen och till varandra. Jag är ordförande i Hans Lidmansällskapet, ett litterärt sällskap vars syfte är att sträva efter fördjupad förståelse för Hans Lidmans författarskap. Sällskapet ska också främja ett ekologiskt synsätt samt dela ut ett stipendium till personer som verkar i Hans Lidmans anda. Det har varit skönt och avkopplande. Jag har behov att släppa taget ibland och på så sätt finna vägledning i min vandring på livets stig. Flugfiske, trattkantarelljakt och litteratur är mitt sätt att släppa taget.
Vi hade lyckats tajma Hans Lidmansällskapets årsmöte med en föreläsning av den levande flugfiskelegenden Gunnar Westrin. Gunnar har också en gång i tiden fått Hans Lidmans stipendium. Namnet på föreläsningen var "Mitt liv som flugfiskare". Jag menar att föreläsningen handlar om någonting större, nämligen livet och vårt förhållningssätt till varandra och vår natur. Gunnar Westrin är en urkraft, han har ett engagemang för flugfisket och för ett förhållningssätt till natur och människor som berör mig ända in i min själs djupaste och mest bortglömda skrymslen. Hans beskrivning av hur vattenkraften spolierat Ströms Vattudal i Jämtland är enkel, tydlig och oerhört smärtsam. Kraftverket som reglerade Ströms Vattudal stod klart på 50-talet. 1961 syntes de sista stimmen av storröding, 1971 var de borta. 1974 stod kraftverket i Bågede klart, 1981 simmade den sista bågedeöringen genom fisktrappan i Bågede. Ströms Vattudals storrödingar och storöringar utrotades på 20 år av vattenkraften, genom felaktigt konstruerade kraftverk och en felaktig reglering av Ströms Vattudal. Egentligen genom kortsiktigt tänkande. Man ville kanske väl, men kortsiktigheten gjorde att det blev fel. Rödingen leker nämligen inte på lekplatser som någon gång varit torrlagda och regleringen av Ströms Vattudal torrlade rödingens lekplatser. Idag bygger fisket på odlad fisk. Jag tänker på Ljusnan och Voxnan med biflöden, dessa går att återställa utan att man river ut all vattenkraft. Den småskaliga vattenkraften som varken gör till eller från ur ett helhetsperspektiv, men som är förödande ur naturens och miljöns perspektiv ska naturligtvis rivas. För övrigt räcker det med bara lite vatten och flottledsåterställning. Alla vinner. Kraftbolaget kan fortsätta producera vattenkraften, naturen kan återhämta sig och vi som bor i älvdalarna kan leva rikare liv, alla vinner. Idag vet vi bättre men förmår ännu inte återställa det vi en gång förstört trots att såväl kunskap som teknik finns. Gunnar Westrin lämnar ingen oberörd.
Hans Lidmansällskapet hade sitt årsmöte på Lenninge herrgård och mötesdeltagarna kommer från hela Sverige. Deras upplevelse av Bollnäs, vårt kulturhus, kommunens engagemang för rinnande vatten är alltigenom positiv. Helgen gav kommunen god pr. Helt kan jag ju inte släppa mitt politiska engagemang, men det är skönt att skaffa sig lite andra perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar