Vinstivälfärdenfunderingar

Jag har svårt att tycka synd om Anders Ringård och övriga delägare till Lust & Lära för att de inte längre kommer att kunna ta ut hur mycket vinst som helst ur sin friskola. Hur mycket vinst de plockat ut hittills vet jag inte! Det jag vet är att det är en bra skola som levererar bra resultat. Dagens artikel i Ljusnan, där rektorn oroar sig över sin skolas framtid på grund av att regeringen vill begränsa vinstuttaget ur bland annat friskolor får mig att vilja formulera mina tankar om vinster i välfärden. Hur väl det stämmer med mitt partis syn vet jag inte, som sagt min syn och ingen annans.

För det första kanske man måste definiera ordet vinst. Vad är vinst egentligen? Mitt resonemang utgår från att vinsten (vilket jag vet är fel definition) är den del av överskottet som delas ut i aktieutdelning och  på så sätt försvinner från bolaget. Det är för mig självklart att ett företag måste gå så pass bra ekonomiskt att kvalitén i verksamheten inte påverkas negativt av dålig ekonomi. Man måste helt enkelt tjäna så pass med pengar att man kan återinvestera i verksamheten och säkerställa kvalitén på de produkter eller tjänster man levererar. Detta oavsett vilken typ av verksamhet man bedriver. När jag arbetade inom industrin som miljö och kvalitetssamordnare deltog jag ofta i revisioner och undersökningar av tilltänkta underleverantörer. Företagens verksamhet analyserades noga och det var självklart att man ska kunna tjäna pengar på att vara leverantör till min dåvarande arbetsgivare. Det bidrog till att säkerställa att det fanns förutsättningar att leverera rätt kvalitet på de produkter som skulle levereras. Vinsten skulle vara tillräcklig, blev den för hög krävde vi lägre pris, accepterades inte det valde vi en annan leverantör. Samma sak menar jag gäller företag i välfärden. Den vinst som plockas ut får inte ske på bekostnad av kvalitén i verksamheten. Därför är ett vinsttak av godo. Jag vill därför inte blanda ihop överskott med vinst. Överskott är en självklarhet eftersom överskottet säkerställer att verksamheten kan utvecklas. En del av överskottet återinvesteras i verksamheten och taket för vad man får ta ut som vinst begränsas. Vad som är skälig vinstnivå vet inte jag, det är upp till andra att bedöma, men om man utgår från att 5-6% är en rimlig nivå så kan ägarna till Lust & Lära utan att skämmas plocka ut ungefär 1,5 miljoner kr per år i vinst.

Utifrån dessa tankar har jag som sagt var svårt att tycka synd om Anders Ringård och övriga delägare till Lust & Lära att de inte längre kan ta ut så mycket vinst de vill ur sitt aktiebolag.