Söndagsmorgonfunderingar om vårdnadsbidrag

Ett antal föräldrar(16 st tror jag det var) har skrivit medborgarförslag om att kommunen bör införa vårdnadsbidrag. Majoriteten i kommunstyrelsen avslog medborgarförslagen och även en motion som kristdemokraterna Anders Bergsten och Råsie Sigvardsson-Berbres skrivit. För detta får vi en del kritik. Moderaten Marit Norlander skriver på Facebook att kommunen vill leka överförmyndare för de föräldrar som vill vara hemma med sina barn längre än vad föräldraförsäkringen medger. Liknande skrivningar har andra gjort.

Detta är en ideologisk fråga och då svallar lätt känslorna över oavsett om man är för eller emot ett vårdnadsbidrag. Jag är emot av flera skäl. För det första är det ingen reell valfrihet för samtliga föräldrar. Vårdnadsbidraget är 3000 kr i månaden. Det innebär att det endast är de som har råd att avvara mellanskillnaden mellan lön och vårdnadsbidrag som har råd att vara hemma med sina barn. Centerpartisten Marina Nilsson hävdade i en debatt med mig på kommunstyrelsen att livet är orättvist, så därför är orättvisa inget skäl för att inte införa vårdnadsbidrag. Där skiljer vi oss åt. Jag menar att eftersom livet är orättvist ska vi inte införa system som ökar orättvisan, utan politiken ska arbeta för att minska orättvisorna. Jag har inga problem med att öka människors valfrihet så länge valfriheten gäller alla och inte bara vissa. Borgerliga partiers syn på valfrihet är oftast att den är till för vissa, endast de som har råd.

Jag ser också vårdnadsbidraget som förkastlig ur jämställdhetsperspektiv eftersom det har visat sig att där vårdnadsbidrag införts är det i de allra flesta fall kvinnor som tagit ut vårdnadsbidraget. Där pratar också kristdemokrater, moderater, bollnäspartister och ett splittrat centerparti i kommunstyrelsen att vårdnadsbidraget inte är en kvinnofälla, det är upp till familjen vilken förälder som ska stanna hemma. Att det är mest kvinnor som stannar hemma är väl då bara en tillfällighet och har inget med brist på jämställdhet och könsmaktstrukturer i samhället eller???

Ett annat argument för vårdnadsbidrag som framfördes är att en del barn inte är mogna att börja på förskola när de är drygt ett år. Om det är så vet inte jag. Jag har inte den kompetensen att bedöma det, men om det är så är vårdnadsbidraget ingen lösning eftersom alla familjer inte har råd att utnyttja vårdnadsbidraget. Då borde istället föräldraförsäkringen byggas ut så att möjligheten att vara hemma blir längre. Då kan även exempelvis ensamstående föräldrar vara hemma till dess att deras barn är mogna för förskola (om det nu är så att en del barn inte är mogna att börja på förskola när dagarna i föräldraförsäkringen tagit slut).

Debatten om vårdnadsbidrag visade på ideologiska skillnader mellan högerpartierna i Bollnäs kommunstyrelse och de andra partierna. Jag väljer att definiera Bollnäspartiet som ett högerparti eftersom de i stort sett samtliga frågor under mandatperioden som haft ideologisk botten röstat med Moderaterna. Sverigedemokraterna visade att de är ett högerparti genom att rösta för ett vårdnadsbidrag och hade i debatten ungefär samma argument som Kristdemokraterna Centerpartiet var splittrat i den här frågan och det är väl kanske inte så konstigt. Centerpartiet är ett splittrat parti idag även på riksplanet. Jag tolkar splittringen som att den nyliberala Stureplansfalangen är för vårdnadsbidrag medan den traditionella folkrörelsecentern har en mer restriktiv hållning.

Det är alltså inte överförmynderi som ligger bakom motståndet till vårdnadsbidraget. Det är ideologi och synen på frihet, rättvisa och jämställdhet. Om det i Marit Norlanders ögon är överförmynderi så kan jag leva med det. I mina ögon bekräftas då bara skillnaden i synen på hur man definierar frihetsbegreppet och att frihet i Moderaternas värld bara omfattar vissa.

Tyvärr så blev efterspelet till denna debatt något olyckligt. Jag gjorde en uppdatering på Facebook under sammanträdet och läste de efterföljande kommentarerna slarvigt. Orsaken till det var att jag var väldigt upptagen hela torsdag eftermiddag och kväll. På fredag morgon blev jag uppmärksammad på några mindre lyckade formuleringar i kommentarerna på mitt inlägg. Kommentarer som sårade och kränkte på ett personligt plan. Den som skrev kommentarerna hade redan tagit bort dem och det var bra. Men det är olyckligt att vi ibland har svårt att hålla igen med orden. Det är inte vad man vill säga som alltid är viktigast. I politikens värld är det hur man uppfattas som är viktigt.