Om att svika barnen

Om att svika barnen

Det har skrivits insändare med anledning av mina uttalanden i Ljusnan förra veckan om att vi skulle svika barnen om vi skjuter upp avvecklingsbeslutet av Segerstas och Västansjös skolor. Man vill att vi skjuter upp beslutet i väntan på dom i Förvaltningsrätten. Mina skäl är många och det krävs kanske lite djupare förklaringar om hur jag resonerar. Djupare än vad som får plats i en insändare.

Bollnäs kommun genomförde en utredning ang skolors storlek utifrån de nya behörighetskraven som gäller i nya skollagen och i den nya förordningen för grundskolan. Minimistorlek för en kommunal F-6 skola i Bollnäs kommun är ca 120 elever enligt denna utredning. En friskola kan använda resurserna lite annorlunda och därmed klara samma uppdrag med ett något mindre elevunderlag. Man kan tycka vad man vill om detta. Faktum är dessutom att de nya behörighetskraven ställer till det för små skolor i allmänhet och små byskolor i synnerhet. Tidningen Dagens Samhälle har skrivit om Skolinspektionens nya tuffare bedömningar. Idag får 8 av 10 ansökningar avslag. Man skriver bl.a följande " I år har det också blivit fler som överklagat Skolinspektionens beslut. Men det brukar sällan löna sig. Det är väldigt ovanligt att förvaltningsrätten gör en annan bedömning än Skolinspektionens tillståndsenhet// Idag går det inte att få starta en skola utan att ha ordentliga lokaler och ha ordnat sånt som elevhälsovård, skolbibliotek, idrottsundervisning och särskilt stöd. Det ska vara på plats redan från start"  Sannolikheten för att förvaltningsrätten ska ändra Skolinspektionens beslut är alltså minimal.

När nu Skolinspektionen gör samma bedömning som Bollnäs kommun, nämligen att skolorna är för små för att långsiktigt klara sitt utbildningsbidrag stärks jag i min uppfattning att beslutet att avveckla dessa skolor var helt rätt utifrån elevperspektivet, elevens rätt till en god utbildning med behöriga lärare. Det handlar då om att bestämma sig för avvecklingsdatum, vilket vi fastställt till vårterminen 2014. Att skjuta på beslutet skapar mer oro. Jag har den största respekt för att det finns de som inte delar min uppfattning, men menar dessa verkligen att jag ska svika det jag tror på och därigenom sätta andra behov före barnens rätt till en god utbildning? Att göra det av politiska eller taktiska skäl? Det är ju val nästa år...

Jag kan irriteras av att det oftast är företrädare för borgerliga partier som starkast säger sig värna byskolor, då främst centerpartister. Samma borgerliga regeringspartier som beslutat om den nya skollagen och ligger bakom den nya grundskoleförordningen och Skolinspektionens nya tuffare bedömningskriterier. Om nu byskolor är så viktiga för bygders utveckling varför har man då inte från regeringshåll gett kommunerna förutsättningar att behålla och utveckla dessa skolor? Med kommunala resurser är det i dagsläget mycket svårt. Dessa borgerliga partier har knappast större förutsättningar att driva byskolorna vidare om de skulle få majoritet i nästa kommunval. Sveket mot byarna och dess invånare blir då dubbelt. Sen kan man ju ha en allmän fundering på var den nedre gränsen går ur elevens perspektiv och om det verkligen går att fastställa den gränsen? Jag menar att den sociala biten är minst lika viktig som själva innehållet i utbildningen. Skolan ska vara tillräckligt stor för att samtliga elever ska  ha en reell möjlighet till att ha kompisar och att utveckla sociala relationer. Där har jag svårare att peka ut något exakt minimiantal. Där litar jag på skolinspektionens bedömning. Skolinspektionen pekar inte heller ut något lägsta elevantal.

Jag kräver också respekt för att jag har de åsikter jag har i frågan. Kritisera gärna det jag står för, men håll isär sak och person. Det är knappast varken smart, kreativt eller särskilt lönande att idiotförklara mig som person eller som politiker för att man inte delar mina åsikter. Bemöt åsikterna istället!