Ännu en skidsäsong till handlingarna.

Onsdag 4 april 2018. Ännu en skidsäsong kan läggas bakom mig. En bra säsong där jag åkt 664 km enligt den pulsklocka jag köpte i höstas. Väderprognosen säger att säsongen är över för denna gång. Kanske hinner jag ut någon kväll under veckan innan det blir allt för varmt och spåren blir mjuka och korniga. Varför åker jag längdskidor? Jag har inget egentligt mål med skidåkningen, jag ser den inte som träning. Jag tycker träning är tråkigt. Den där kicken som många som tränar pratar om har jag endast upplevt en enda gång. Det var efter Stafettvasan ifjol. Fantastiska spår och härligt väder gjorde att jag kände ett lyckorus forsa genom kroppen när jag åkt min sträcka.

Jag åker skidor för att det är roligt, skönt och avkopplande. Vinterns bästa skidtur var efter ett regionfullmäktige där jag uppfattade att det moderata oppositionsrådet uppträdde oärligt på gränsen till lögnaktigt. Jag var skitförbannad när jag lämnade fullmäktige och frustrationen riktigt forsade ur mig den kvällen i skidspåret. Efteråt kände jag att den inre balansen var återställd. 

Jag är inte särskilt intresserad av teknik och därför ligger jag på ungefär samma nivå år efter år. Kan ibland känna viss avundsjuka på de som har intresse och tålamod att jobba med tekniken. Jag skulle kanske kunna jobba med min diagonalteknik. Inte för att jag vill åka snabbare, utan snyggare. Diagonalåkning är vackert, till skillnad mot stakåkning. 

Jag har ungefär samma inställning till mitt flugfiske. Avskyr att träna men älskar att fiska. Därför har jag svårt att träna kastteknik på en gräsmatta, eller åka ner till älven enbart för att träna. Jag tränar teknik när jag fiskar. Det innebär att min kastteknik lämnar en del att önska. Det kan också innebära att jag missar en och annan fisk. Det gör inte så mycket. Jag fångar tillräckligt många fiskar för att känna mig tillfreds med mitt fiske.

Tillbaka till skidåkningen. Balansen mellan fäste och glid kan vara svår. Jag gillar att kleta med valla så därför är de moderna skintechskidorna inget för mig även om de med stor sannolikhet underlätta mitt skidåkande. De gånger jag har en näst intill perfekt relation mellan glid och fäste känns speciella. Det liksom spritter i hela kroppen. Jag vallar alltid för bra fäste framför bra glid. Det är för att jag vill att skidåkningen ska kännas bekväm, inte bara på plan mark utan även när det går uppför. Det innebär att det inte är särskilt många gånger under en säsong jag har perfekt relation mellan fäste och glid. Hade jag bott närmare skidspåret hade jag kunnat valla, sedan testa skidorna och vid behov valla om. Nu blir det istället vallning på säkerhet för bekväm skidåkning.

Jag vill finna ett sätt att röra på mig sommartid som är lika trivsamt som längdskidåkning. Jogging eller raska promenader har jag försökt med under många år, men det är så förbannat tråkigt. Jag får inte ut någonting av det. Kanske kan skogsvandringar vara någonting? Eller mountainbike? Jag vet inte. Kanske räcker det med flugfiske? Flugfisket ger inte riktigt samma träning som att röra sig mer aktivt, men om jag väljer ett lite krångligare sätt att fiska på kanske det löser sig?

Vintern har hur som helst varit härlig, med skidåkning ända in i april. Undrar när det händer nästa gång?