Varför är du sosse? Frågan ställdes av Po Tidholm. Vi träffades på tåg från Stockholm. Po och jag är gamla vänner från ungdomen. Vi träffas ganska sällan numera, kanske inte ens varje år, men tack vare Facebook så har vi fortfarande någon slags relation. Facebook är bra för sånt. Jag har svårt att hålla kontakten med mina gamla vänner. Jag glider bort, iväg oftast åt ett helt annat håll och så tappas kontakten.
Det fanns en tid då jag nästan avskydde Po. Jag ansåg att han var feg som stack till Stockholm och gömde sig istället för att stanna kvar och förändra världen tillsammans med mig. När han flyttade hem igen och började skriva om Norrland och glesbygden menade jag att han hycklade. Sanningen var nog den att det var jag som var för feg för att fly. Omvärlden skrämde. Det var jag som hycklade. Här hemma var jag någon, här hade jag ett liv, ett sammanhang. Vadå omvärld? Jag hade mitt liv här och behövde ingen omvärld för att finna mig själv.
Jag uppskattar de få tillfällen till samtal jag kan få med Po. Ett av skälen är att jag gillar att bli utmanad. Samtalen tvingar mig att tänka efter och ibland omvärdera åsikter och tankar. Vi tycker lika om del saker men helt olika om annat. Jag läser med stor behållning hans Norrlandsbok. Den manar till eftertanke hos oss som är politiskt engagerade, särskilt vi som kämpar för rättvisa och solidaritet. Jag har efter många år förstått att jag behöver omvärlden för att kunna bli en klokare bättre människa. Jag kanske förstod det senare än många andra.
Varför blev jag då socialdemokrat? Frågan är svår att svara på. Jag kan ju hävda att jag delar socialdemokratins grundvärderingar. Det enkla svaret, det undanglidande svaret. Svaret jag ger för att slippa ställa frågan till mig själv. Ett ordentligt svar kräver eftertanke. Det var en ganska lång process hos mig att bli eller kanske acceptera att jag är socialdemokrat. Som punkare gjorde jag ju uppror mot det socialdemokratiska samhället som jag upplevde inte accepterade mig eftersom jag inte passade in i deras mall.
Att mina värderingar låg till vänster förstod jag tidigt. Vänstervågen på 70-talet hade jag ändå svårt för. Dels var jag för ung och dels var jag för individualistisk. Skrämdes liksom av kollektivismens likriktning. Jag försökte med Vänsterpartiets ungdomsförbund på 80-talet. Det hette då Kommunistisk Ungdom och hyllade kommunismen trots vetskapen om Sovjetkommunismens brott. Jag ställde upp på analysen men inte lösningen. Dessutom upplevde jag att jag inte fick tänka fritt i Kommunistisk Ungdom. Någon eller några hade redan tänkt klart. Det vara bara att acceptera och låta sig utbildas i sanningen. Jag vägrade utbildas i sanningen. Jag är en fritt tänkande individ och krävde att få tänka ut sanningen själv. Jag blev i princip utslängd från Kommunistisk Ungdom.
Det gick några år, jag fick jobb på Svedala-Arbrå. Engagerade mig fackligt. Höll mig avvaktande till den fackliga kopplingen till socialdemokratin. Ansåg att jag var för mycket individualist för att kunna vara socialdemokrat. Samtidigt så attraherades jag av diskussionerna i Metallfacket. Sättet att resonera och lösa frågor. Små steg framåt mot gemensamma mål. Jag kände en stark dragning, gick med i Socialdemokraterna, började gå på möten. Kände mig inte helt hemma i början, men tillräckligt för att bli attraherad. Det diskuterades stort och smått, det resonerades, jag blev lyssnad på. Sakta men säkert kände jag mig mer och mer hemma, jag kände en frihet att få tänka, testa frågor, resonera och komma fram till lösningar. Olika åsikter respekterades och när beslut var fattade respekterades beslutet.
Jag är socialdemokrat för att jag delar socialdemokratins grundvärderingar. Jag är socialdemokrat också för att jag upplever en frihet inom socialdemokratin, en frihet att tänka fritt, frihet att våga testa tankar. Jag känner också en respekt för mig som individ och för de åsikter jag har, även när jag har åsikter som inte alltid delas av partiet. Det är högt i tak inom socialdemokratin. I många frågor står jag till vänster om partiledningen och kongressbeslut, i andra frågor till höger. Det är helt ok. I socialdemokraterna har jag fått växa som person.
Därför är jag socialdemokrat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar