Tankar från Almedalen

Jag har varit i Almedalen för första gången. Direkt från laxfiskeveckan i Orkla. Kom hem därifrån lördag kväll och åkte tidigt söndag morgon. Spännande, berusande, inspirerande, kanske lite för mycket är känslan. Det är lätt att gå vilse i den 400 sidor tjocka programkatalogen. Jag kom i söndags kväll och åkte hem onsdag förmiddag. Det är tillräckligt med två hela dagar. Måndagen ägnades nästan helt åt Region Gävleborgs seminarier om regionalisering och våra och andras erfarenheter från att gå från landsting till region. Tror det är viktigt att dela med sig av erfarenheter. Det är viktigt att komma ihåg att regionresan med största sannolikhet bara börjat. Att gå från Landstinget Gävleborg till Region Gävleborg var bara ett första steg. Frågan är hur nästa steg ska se ut och när det kommer? Vilka ska vi bilda en ny region tillsammans med?

Jag hann med ett seminarie under måndagen. Det handlade om arbetsmarknadspolitik. Ska arbetsmarknadspolitiken decentraliseras för att bättre kunna anpassas till lokala förutsättningar och behov? Hämmar dagens centraliserade arbetsmarknadspolitik lokal utveckling? Ett exempel kan vara utbildningsinsatser som idag kanske styrs mer av centrala regler än lokala behov. Idag får flera kommuner och andra nej till att starta yrkeshögskoleutbildningar trots ett identifierat lokalt behov. Vad är lokalt när det gäller arbetsmarknadspolitik? Kommunen? Kanske inte. Idag har många så att säga växt ur kommunen. Man bor bo en plats och arbetar i en annan kommun. Ser det själv varje dag då jag arbetspendlar till Gävle. Om kommunen inte är ett arbetsmarknadsområde är då kommunen den självklara offentliga aktören om arbetsmarknadspolitiken ska decentraliseras? Förr fanns länsarbetsnämnder som kunde fatta beslut utifrån lokala och regionala förutsättningar och behov.

Tisdagen ägnades helt åt seminarier. Det första handlade om Aleris sjukhus i Bollnäs och erfarenheterna därifrån. En i mina ögon viktig och intressant fråga. Som socialdemokrat kan det vara en smula kluvet med privata aktörer i välfärdssektorn. Nu är ju inte Bollnäs sjukhus privatiseras utifrån ideologiska skäl utan mer av praktiska skäl. Ungefär som många av våra byskolor. Kommunen gör bedömningen att skolan är för liten och kan inte driva den. Nedläggning eller friskola är alternativen. Många gånger kan en fristående utförare driva skolan på ett annat sätt och därigenom få det att funka. Det har vi flera goda exempel på i Bollnäs kommun. Samma sak när det gäller Bollnäs sjukhus. Landstinget bedömde att man inte kunde driva sjukhuset på ett bra sätt och istället för att lägga ner det så lade man ut det till en privat aktör.

Mitt andra seminarie handlade om folkrörelsernas roll i framtidens samhälle. Också det mycket intressant. Folkrörelser föds, växer och ibland dör på ett sätt som vi som lever i de gamla traditionella folkrörelserna inte alltid förstår. Jag känner inte längre igen mig i mitt parti får man ju ibland höra. Är det dåligt? Att partiet och Arbetarerörelsen ständigt förändras och utvecklas? Har lite svårt för detvarbättreförrmentaliteten trots att jag har tydligt nostalgiska drag. Folkrörelserna är viktiga för samhällsutvecklingen.

Det tredje seminariet på tisdagen handlade om elvägar. Kan framtiden vara eldrivna lastbilar och långtradare? Ungefär som tåg fast på väg? Det ska testas utanför Sandviken inom kort i ett projekt Region Gävleborg är inblandad i tillsammans med bla Siemens. Det blir det första försöket på allmän väg i hela världen om tidplanen håller! Spännande att vi ligger i framkant.

Mitt sista seminarie handlade om vattenkraftens roll i framtiden. Går det att kombinera vattenkraft och miljökrav? Frågar man mig är svaret självklart! Kommer precis från laxfiske i den reglerade älven Orkla. Där rinner det alltid minst 21 kubik vatten per sekund i älven och ungefär 60 kubik genom det nedersta kraftverkets turbiner. Går det i Norge borde det vara lika enkelt i Sverige. Det är det inte. Branschen knorrar och regering och riksdag vill eller vågar inte fatta tillräckligt tydliga beslut. Även om de flesta menade att man måste finnas en lösning som gagnar den biologiska mångfalden var min känsla att de flesta (utom Naturskyddsföreningen och Sportfiskarna) helst vill slippa fiskvägar och vatten i torrfåror. Svenska kraftnäts vd menade att vi kanske måste offra den lokala miljön för att rädda den globala. På vilket sätt hjälper en spottloska bevattningen av en öken? Jämtkrafts vd menade att vattenkraften idag inte orkar med fler pålagor och LRF:s representant menar att den småskaliga vattenkraften inte ska behöva miljöanpassas alls eftersom det är förenat med stora kostnader.

Hur som helst så fick jag mina fördomar om Almedalen stukade. Jag deltog varken i rosémingel eller kändisfrosseri. Är man minsta lilla intresserad av politik och samhällsfrågor finns det goda skäl att besöka Almedalsveckan. Jag hoppas kunna göra det fler gånger.