Sommartankar om demokratins förutsättningar

Vad får demokratin kosta egentligen? Jag har inte svaret, men vill ändå resonera lite kring frågan. Läser i tidningen om politiker som hoppar av sina uppdrag. En del har svårt att kombinera sitt yrkesliv och sitt privata liv med det politiska uppdraget. Man får inte ihop det så kallade livspusslet. Andra hoppar av av andra skäl. Bättre förutsättningar för politiken skulle nog ge färre avhopp. Läser också insändare och en del andra som menar att vi har för mycket toppstyrning och för mycket tjänstemannastyre i våra kommuner och i regionen. Politiken måste ta ett större ansvar, bli mer lyhörd och förstå den verklighet medborgarna lever i. Samtidigt så kritiseras politiken för att den kostar för mycket. Jag har genom åren skaffat mig erfarenhet från politiken, både som fritidspolitiker och som heltidspolitiker. Min erfarenhet säger mig att ska vi få bättre beslut, bättre demokrati så måste politikerna och då framför allt fritidspolitikerna få bättre förutsättningar än vad de har idag. Bättre förutsättningar skapar faktiskt förutsättningar för bättre demokrati och därigenom bättre beslut.

Anledningen till mina funderingar är en artikel i Gävle Dagblad om att regionen skjuter till mer pengar till politiken nästa år. 2,7 miljoner är en uppräkning på knappt 8,7% att jämföra med den allmänna uppräkningen på 2,3%. Oppositionen klagar, men lägger inget eget förslag. Så gör oppositionen ofta i regionen. De gnäller i så kallade särskilda yttranden men står formellt bakom besluten. Bekvämt men inte särskilt ansvarsfullt. Lägg pengarna på sjukvården hävdar de. Presentera ett förslag som vi kan diskutera säger jag. Presenterar man inget eget förslag så är det bara ren och skär populism. Samma slags populism som kommunpolitiker kör med när man ställer skola och omsorg mot kulturhus, torg eller andra satsningar på "icke kärnverksamhet". Sätter man 2,3 miljoner (skillnaden mellan den allmänna uppräkningen och den beslutade uppräkningen) det handlar om i relation till sjukvårdens sammanlagda budget på knappt 5,5 miljarder så kanske ni förstår vad jag menar.

Är det rätt väg att gå att försämra förutsättningarna för demokratin när vi egentligen behöver bättre förutsättningar? Är det bättre att lägga mer ansvar på oss heltidspolitiker inom region och kommuner och därmed skapa förutsättningar för toppstyrning och tjänstemannastyrning? Jag menar att demokratin måste få kosta, särskilt nu när vi har fler partier i våra kommuner och i regionen. Samtliga partier måste få förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Vi har en relativt stor politisk organisation i Region Gävleborg, inget snack om den saken. Regionens politiska organisation med nämnder och utskott under regionstyrelsen ger alla partier förutsättningar att utföra det uppdrag man fått av medborgarna. Vi får bredare diskussioner inom såväl majoritet som opposition inför besluten. Jag är naiv nog att tro att det ger förutsättningar till bättre sjukvård, bättre kollektivtrafik, bättre infrastruktursatsningar, bättre förutsättningar för länet att utvecklas.

Men om oppositionen presenterar ett förslag på en mer effektiv politisk organisation som ger samma eller ännu bättre förutsättningar för demokratin är jag naturligtvis beredd att lyssna och seriöst diskutera ett sådant förslag.