Julpyssel. Om att samla, sammanställa, blicka framåt

Det är en omvälvande tid för mig just nu. Ett nytt uppdrag som kräver fullt fokus samtidigt som BUN-ordförandeuppdraget kräver fullt fokus. Det gör att många tankar snurrar i mitt inre nu, det gör att jag måste ta mig tid att tänka, fundera, söka. Känner mig fri, friare än på länge. Distans till det gamla och förväntningar på det nya öppnar dörrar till mitt inre och ger nya perspektiv.

En del har fallit på plats den senaste tiden. Om jag blivit klokare av det vet jag inte, men det känns i alla fall så. Inkludering på riktigt, drivkrafter för politiskt engagemang, inre konflikter mellan politik och teori börjar hamna i rätt sammanhang hos mig. Det handlar om en kombination av klokskap, medvetenhet och nyvunna insikter. Insikter som förändrar mig. Jag kommer alltid att vara jag. Stommen är så att säga den samma. Nya insikter mejslar fram mer och mer av mitt inre jag, det jag som jag samlar mod att konfrontera, mod att utmana, mod att våga släppa taget om.

På det senaste nämndssammanträdet redovisar Ylva och Beth om Hållbara gärdet, om möten, om att kraften måste komma underifrån, om att inkludering sitter i hjärtat. Tankar som gror. Hoppas vi med makt orkar. Jag tar med mig deras tankar.

Ilska är en av mina drivkrafter, ilska över sakernas tillstånd. Ilska är en vanlig drivkraft för politiker. Det har jag läst någonstans. Samma ilska som jag fann i punken, fast jag då inte visste varför jag var så arg, så rädd. Rädsla är en annan av mina drivkrafter. Svårare att formulera, men den finns där som en god kraft. Rädslan kan också skapa onda krafter. Rädsla kan man hålla i schack genom att gömma den i hat. Då börjar det bli farligt. Särskilt om såväl rädslan som hatet antar en kollektiv form. Jag konfronterar i stället min rädsla. Oftast är det bara obehagligt innan.

Mosaik, Camillas sista föreställning träffar rätt i hjärtat. Känner igen mig.

Kulturkommunikatör är en utbildning som gör det vi andra bara pratar om. Som i handling visar, ger exempel på att alla människor har samma värde, som kan bidra till ett bättre samhälle om vi bara vågar släppa taget om strukturer och värderingar. Jag har haft förmånen att lära känna Kulturkommunikatör, de elever och de lärare som går och arbetar där. De har lärt mig jättemycket om mig själv, mina rädslor och om samhället. Kulturkommunikatör har vidgat mina perspektiv. Jag har en lång väg att gå. Är nog allt för lösningsorienterad. Om en lösning, ett system, en metod ska fungera krävs det att lösningen, systemet eller metoden är kopplad till en väl förankrad människosyn, till synsätt, till värderingar. Det är där vi misslyckas. Vi har fokus på metoden, glömmer bort människosyn och värderingar. Måste därför jobba mer med värderingar och mindre med metoder.

Konflikten mellan teori och politik är ibland tydlig, ibland otydlig. Vad menar jag med det? Teori är strävan efter renlärighet, sökandet efter den optimala lösningen, medan politik kräver kompromisser. Vad är möjligt här och nu? Vilka steg kan tas, under tiden vi utforskar exakt hur målet ska se ut? Jag är övertygad om att jag som politiker måste vara stark i min ideologi (teori) för att kunna göra rätt val här och nu när politiska beslut ska fattas. Vägen till målet är oftast krångligare för politiken än vad den är i teorin. I teorin är det ju jätteenkelt.....En inre konflikt som jag kan använda till att ge mig själv styrka och förutsättningar istället för att bara ge upp för att vägen till målet ibland tycks vara omöjlig att vandra.

Mitt inre är nu på väg mot nya utmaningar. Åren i Barn och Utbildningsnämnden bär jag nära hjärtat. Jag önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt år. Bloggen tar uppehåll över helgerna. Nästa blogg skrivs med största av regionrådet och vise ordförande i Region Gävleborgs Hållbarhetsnämnd. Nya utmaningar, nya perspektiv. Samma hjärta.