Pest eller kolera. Om kommunens utmaningar när det saknas pengar

Extraval till trots så finns det en vardag. Min vardag består i att hantera mycket svåra frågor och prioriteringar när det gäller skolan och förskolan. Känner mig fast mellan pest och kolera. På den ena sidan finns kommunens revisorer, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige som anser att jag och BUN gör för lite för rätta till de underskott som finns. På den andra sidan står skolchefer, rektorer, lärare, föräldrar och medborgare som anser att jag och övriga politiker sparar för mycket på skolan. Jag känner mig ungefär som Emil i Lönneberga när han får bannor av sin far för att han dricker sockerdricka.

Vårt uppdrag i BUN är att bedriva verksamhet för de pengar kommunfullmäktige fördelat till BUN. Om det uppstår underskott är det vår skyldighet att vidta åtgärder för att kunna komma tillrätta med underskottet. I teorin enkelt och självklart, men i verkligheten mycket svårt. Vi måste avbryta satsningen på mindre barngrupper i förskolan och vi måste utsätta grundskolan för svåra prövningar som försvårar skolans möjligheter att ge alla elever förutsättningar att lyckas i skolan.

Detta vet jag, detta vet också övriga politiker i BUN. Det är ett oerhört stort ansvar som vilar på våra axlar. Det som är svårt att förmedla är att vi naturligtvis gör allt vi kan för att undvika dessa besparingar. Hade det funnits pengar, hade vi naturligtvis gjort vad vi kunnat för att ta del av dessa pengar. Att vägra fatta beslut hjälper knappast barnen och lärarna. Det som gör mig ledsen är att skolchefer, rektorer och andra inte tycks förstå detta. Istället uttalar man sig som om att vi politiker inte värnar skolan. Det verkar som att man inte vill förstå att detta är minst lika svårt för oss politiker att hantera som det är för skolchefer, rektorer och lärare. Varför skulle det vara enklare för oss? Grundskolan och förskolan får 5 miljoner extra nästa år. Jag är medveten om att detta inte räcker, men det är det kommunen har att fördela.

En större del av skolpengen ut till skolorna skriver några lärare till mig. Jag får samma signaler från Lärarförbundet. Det kanske är en lösning, eller? En större del av skolpengen till skolorna innebär också mer administration för rektor och lärare. Vår tanke har varit har varit att exempelvis städ och vaktmästeri administreras centralt så att rektor kan fokusera på sitt pedagogiska ledarskap. Är det bättre att skolorna själva anställer administratörer som har till uppgift att organisera städ och vaktmästeri. Eller ska rektor göra det och få mindre tid till sitt pedagogiska ledaruppdrag?

Vi har idag en central elevhälsoorganisation, är det rätt eller fel? Är det bättre att den del av skolpengen som går till elevhälsa går ut till varje skola istället för att organiseras i en central elevhälsa?  På vilket sätt underlättar det rektors pedagogiska ledarskap att få mer administrativa arbetsuppgifter? Samma sak gäller den centrala vikariesamordningen. Bollnäs kommun är en ganska stor arbetsgivare. Om varje rektor själv får ansvara för vikarieanskaffning utan någon samordning är risken stor att vi tappar kontrollen och därigenom får ökade kostnader på grund av överanställningar. Därför menar jag att det inte är helt säkert att det blir mer pengar till elever och lärare om vi ger ut en större del av skolpengen till den enskilda skolan.

Hur vi än gör så anser någon att vi gör fel, men faktum kvartstår. Finns det inga pengar så finns det inga pengar. Att inte göra något skulle innebära ett större svek mot barn och lärare.