Nu är det så bestämt! Därför behövs inget beslutsunderlag.

 Idag har vi haft sammanträde med regionsstyrelsen. En omtumlande dag som jag inte riktigt vet hur jag ska sammanfatta eftersom det är ett av de märkligaste möten jag varit på. För en utomstående har det mest troligt uppfattats som rena sandlådan. Hos mig är oroskänslan stor. Anledningen är inte den politik den moderatledda regionledningen driver, utan sättet de gör det på. Jag ser tendenser som pekar åt en mer auktoritär riktning där man försvårar för oppositionen att granska majoritetens politik.

Vi hade två ärenden idag, egentligen ganska enkla ärenden. De handlade om Region Gävleborg ska fortsätta att vara medlemmar i Intresseföreningen Bergslaget och Sveriges ekokommuner. I mina ögon högst relevanta frågor att diskutera och ta ställning till i samband med en ny mandatperiod. Ligger det arbete dessa organisationer gör i linje med Region Gävleborgs mål? Kan man använda resurserna bättre genom att lämna organisationerna osv. Ett väl genomarbetat beslutsunderlag kan ge bra diskussioner och förhoppningsvis en bred enighet i frågan om fortsatt medlemskap. 

Det enda underlag är en kort beskrivning att regionstyrelsen har för avsikt att gå ur organisationerna: ”Region Gävleborg avser att gå ur föreningen och det krävs ett beslut av regionstyrelsen” Ingen motivering, ingen beskrivning  på vilket sätt regionen istället ska jobba med dessa frågor. Ingenting! När vi begär återremiss och vill ha ett beslutsunderlag möts vi av kalla handen och med attityden: Vi har redan bestämt oss, därför behövs inget beslutsunderlag.

Den attityden strider mot själva principen för ett demokratiskt beslutsfattande och för tankarna till hur det går till i mer auktoritära styrelseskick. När vi påpekar det blir vi anklagade för att ha en låg nivå, att våra argument är ovärdiga. Stämningen i rummet sjunker och påverkar naturligtvis resten av sammanträdet.

Jag konstaterar att vi har helt olika syn på hur ett möte ska genomföras, hur man ger oppositionen möjlighet att kritiskt granska majoritetens ställningstaganden. De gör det svårare för oss. Varför vet jag naturligtvis inte, det kan jag bara spekulera om. Är de otrygga och ovana att leda sammanträden? Är de rädda för att vår kritik har relevans och därför vill minimera våra möjligheter att granska dem? Eller vill de ha ett annat slags styre, ett styre där man inte behöver motivera sin politik och sina ställningstaganden för oppositionen?

Jag hoppas att de bara är osäkra och att de snabbt lär sig hantverket. I morgon har vi sammanträde med Hälso och sjukvårdsnämnden och därifrån har jag betydligt bättre erfarenheter. Trots att vi har svåra frågor att hantera har vi hittills kunnat hålla en bra nivå på diskussioner och debatter. En av anledningarna är att nämndens ordförande är betydligt mer öppen och lyhörd, samt att vi har de handlingar vi behöver för att kunna ta ställning i de frågor nämnden hanterar. 

Ett tips i all välmening är att regionstyrelsens ordförande kanske kan besöka hälso och sjukvårdsnämnden i syfte att få kunskap och inspiration i hur man som ordf förbereder och leder ett sammanträde. 

Är majoritetens politik hemlig? Tankar och funderingar på hur politik kan kommuniceras.

 Inom politiken finns egentligen inget rätt eller fel. Det beror mer på vilka värderingar och perspektiv man har.

Jag har under en längre tid kritiserat främst moderaterna för att inte ha någon sammanhållen politik för Region Gävleborg. Det gjorde jag redan förra mandatperioden när vi styrde och de var i opposition. Och det har i mina ögon inte blivit bättre efter det att M nu tillsammans md SD, KD och SVG styr regionen. De har presenterat en gemensam budget för 2023 som innehåller en del politik. Men det är enbart fragment. Jag saknar en sammanhållen politik för hela mandatperioden, en gemensam politisk överenskommelse som såväl jag, övriga partier, media och länets medborgare kan granska och förhålla sig till.

Härom dagen hade vi möte med länets funktionsrättsråd. Där presenterade det nya styret sig för länets funktionsrättsorganisationer. Regionstyrelsens ordförande Stenvard (M) berättade att de tänkte jobba annorlunda jämfört med tidigare regionledningar. Det finns en politiskt överenskommelse mellan SD, M, KD och SVG, men den tänker de hålla hemlig, de tänker åtminstone inte redovisa den offentligt. Istället tänker de använda budgeten för att kommunicera sin politik. 

Vi gjorde tvärtom när vi styrde. Våra respektive partier förhandlade fram en överenskommelse. Och utifrån den togs en politisk inriktning för hela mandatperioden fram som beslutades i regionfullmäktige. Den låg sedan till grund för budgetar och andra politiska beslut under hela mandatperioden. Öppet transparent och tydligt för alla som är intresserade. Tydligt för regiondirektören och övriga inom ledningen vad som gäller under mandatperioden. Öppet även för granskning och kritik från våra politiska motståndare.

Det finns som sagt var inget som är mer rätt än något annat, men jag kan ändå tycka att det är ett märkligt förhållningssätt att hålla sin politik hemlig för att istället portionera ut den i mindre delar genom budgeten. Jag tror att det leder till osäkerhet och spekulationer. Det kan ju visserligen vara en fördel om man inte vill bli granskad att portionera ut sin politik utan att ha en en helhet att värdera den mot.

Vi socialdemokrater kommer naturligtvis att granska, ifrågasätta och värdera majoritetens politik mot vår egen politik, även om det kan vara lite knepigare att göra så om det inte finns en sammanhållen politik att förhålla sig till.

Hälso och sjukvårdsnämnden 31 jan. Mina ögon och mitt perspektiv

 Igår hade vi sammanträde i Hälso och sjukvårdsnämnden. Det kan vara svårt att med några få ord sammanfatta en hel dags sammanträde där det hände en hel del intressant. Därför blir det ett blogginlägg.

Det började med att ordförande Jennie Forsblom meddelade att hon behövde avvika från sammanträde under någon timme och tänkte återkomma efter lunch. Under tiden skulle hon ersättas av en partikamrat och vice ordf skulle leda sammanträdet under hennes frånvaro Jag begärde ordet och förklarade att så kallad växeltjänstgöring inte är tillåten enligt kommunallagen. Majoriteten menade att det visst var tillåtet och en omröstning visade att det fanns stöd för att i strid med Kommunallagen tillåta växeltjänstgöring. Jag kollade upp skrivningarna i kommunallagen under lunchen och meddelade efter lunch att om ordförande återgår i sammanträdet i strid med 6 kap 12§ i kommunallagen kommer jag att överklaga det beslutet, vilket kan innebära att sammanträdet ogiltigförklaras. Majoriteten ajournerade sig och när de återkom hade ordförande lämnat sammanträdet. Kanske en bagatell i mångas ögon, jag menar att det är viktigt att ett sammanträde ska genomföras på ett så korrekt sätt som möjligt. Därför valde jag att ta strid mot beslutet att tillåta växeltjänstgöring.

Resultatet för 2022 presenterades. Hälso och sjukvårdsnämnden gör ett överskott med 48 miljoner kronor, vilket känns otroligt skönt. Engagerad personal och en tydlig politisk styrning mot att korta köer, en jämlik och tillgänglig sjukvård har gett resultat. Region Gävleborg var 2022 bäst i landet på att korta köerna, vilket ökade tillgängligheten för länets invånare. Den nya regionledningen har bra förutsättningar att fortsätta arbetet mot en mer jämlik sjukvård eftersom de inte har något underskott att hantera.

Frågan om Ljusne hälsocentral var på nämndens bord för fjärde gången. Vi socialdemokrater har ju sedan dag ett drivit frågan att öppna en regiondriven hälsocentral i Ljusne sedan det blev känt att Premicare bestämt sig för att lämna Ljusne. Tyvärr har M, SD, KD och SVG varit kallsinniga trots tydliga löften innan valet. Inte heller igår fick vi socialdemokrater stöd för vårt förslag att öppna en regiondriven hälsocentral i Ljusne. De har nu bestämt att frågan ska avgöras på nämndens sammanträde den 15 mars. Jag är idag mer hoppfull än tidigare. KD och SVG verkar vara på väg att ändra sig. De hävdade att de inte hade för avsikt att lämna ljusneborna i sticket. Ingemar Kalén(KD) uttryckte att någon form av hälsocentral måste det bli.

Moderaterna genom Måns Montell försökte sig på ett slags blamegame genom att påstå att vi hade chansen när vi styrde, men valde att avstå. Jag svarade genom att uppmana honom att läsa nämndens protokoll. Jag lyfte frågan två gånger under hösten (oktober och december). Bägge gångerna blev socialdemokraternas förslag nedröstat på initiativ av Ann Charlotte Granath (M).

Förvaltningen flaggade för att fler hälsocentraler kan vara hotade. De menar att den tidigare etablerade uppfattningen att det av företagsekonomiska skäl krävs minst 4000 listade patienter för att en hälsocentral ska kunna gå runt troligtvis behöver revideras uppåt enligt förvaltningen. Jag frågade då hur många listade patienter krävs och hur många hälsocentraler som då är hotade? De hade inga exakta siffror men hälso och sjukvårdsdirektören lovade att återkomma. Dessa uppgifter är mycket oroande, särskilt om regionen har en osäker ledning med ett tydligt företagsekonomiskt fokus. Idag har runt tio hälsocentraler färre än 4000 listade patienter och således hotade. Om den siffran kommer att skruvas upp blir det naturligtvis ännu fler hälsocentralers existens som ifrågasätts. Sätter man gränsen vid 6000 listade är det ytterligare 6 st som hotas av nedläggning. När jag fått mer underlag av hälso och sjukvårdsdirektören finns det anledning att fördjupa sig i frågan.

Allt handlande inte om olika syn, oenighet och konflikt. Det fanns också stor enighet i en del frågor. Ett exempel på det var genomlysningen av vuxenpsykiatrin. Den visade på en del brister som måste åtgärdas. En enig nämnd valde att ställa sig bakom vårt förslag att hälso och sjukvårdsdirektören får i uppdrag att till nämndens sammanträde i april redovisa en åtgärdsplan som syftar till att rätta de brister genomlysningen lyfter.

En intensiv och spännande dag. Jag är nog mest dyster trots att de politiska skiljelinjerna i en del för medborgarna viktiga frågor har blivit tydliga. Svikna vallöften, försök till blamegame och att företagsekonomiska perspektiv verkar vara viktigare än medborgarnas behov av en nära och tillgänglig sjukvård.

Första tiden i opposition.

Det har nu gått en tid sedan vårt parti börjat sitt oppositionsarbete. Omställningen från att styra har varit lättare än vad jag trodde. Oron över att det kommer att bli långtråkigt och mindre att göra har åtminstone hittills kommit på skam. Det har varit fullt upp, nästan i nivå med tidigare.

Det jag saknar mest är vardagsarbetet, den regelbundna kontakten med hälso och sjukvårdsdirektören för att säkerställa att verksamheten drivs i linje med den politiska inriktningen. Det är ju i vardagen mellan sammanträdena det blir verklighet av besluten som fattas i nämnderna och i fullmäktige. Jag saknar också vardagsarbetet i regionrådsgruppen och majoritetsgruppen där stora och små frågor stöttes och blöttes. Det arbete har ersatts av ungefär samma arbete fast ur oppositionsperspektiv,

Det jag noterat hittills är att den moderatledda regionledningen jobbar på ett helt annat sätt jämfört med hur vi jobbade. Om det är för att de är nya på sina uppdrag eller om det är medvetet är naturligtvis för tidigt att svara på. Det jag ser är en passiv och avvaktande regionledning. Ingen gemensam politik, otydliga utredningsuppdrag och passivitet när det gäller besked i aktuella frågor.

Om det handlar om ovana vid att styra kommer det troligtvis att rätta till sig med tiden, men om det är en medveten strategi finns anledning till oro. Bristen på en tydlig gemensam politik är det som oroar mig mest. Det kan vara ett tecken på att det finns spänningar inom majoriteten, spänningar som gör att de behöver ägna allt för mycket tid och energi på att komma överens och att bygga förtroendeskapande relationer. Verksamheten rullar naturligtvis på oavsett politisk styrning. Regionledningen med regiondirektören är tillräckligt kompetent för att bedriva verksamheten på ett professionellt sätt. Om inte politiken styr, styrs verksamheten utifrån verksamhetens perspektiv och prioriteringar. 

Samtidigt ger tiden i opposition möjlighet att få mer tid till utvärdering av den egna politiken och möjlighet att ompröva delar av såväl politiken som helhet och ställningstaganden i enskilda sakfrågor. Tror att det är viktigt att ge sig tid att göra så även om vårt parti gick fram ett mandat. Väljarna har genom det gett oss socialdemokrater mandat att driva politiken i den riktning vårt länsprogram och vårt valprogram anger.

Om bristen på politisk analys och prioriteringar. Funderingar efter regionstyrelsen

Jag tillhör de som menar att viktiga politiska beslut måste bygga på en politisk tanke, analys eller en politisk prioritering. Annars kan det bli riktigt fel. Åtminstone ur ett politiskt perspektiv. Jag har genom åren läst om och upplevt allt för många otydliga uppdrag som resulterat i förslag som varit helt omöjligt att få politiskt stöd för. Utredningar och förslag som skapat oro bland såväl medborgare som medarbetare och som sedan hamnat i papperskorgen.

Det var föremålet för en lång och stundtals hätsk debatt på dagens regionstyrelsesammanträde. Själva sakfrågan kan jag absolut känna sympati för. Den moderatledda majoriteten vill utreda och genomlysa regionstyrelsens centrala administration med ambitionen att göra besparingar antingen på 2, 5 eller 10 procent. Det är i mina ögon självklart att en organisation inte ska ha onödig administration eller mer byråkrati än nödvändigt.

Innan man beslutar om en sådan utredning bör man enligt mig först fråga sig vad man egentligen menar med central administration? Finns det någon verksamhet som är mer eller mindre prioriterad utifrån den politik man vill genomföra? Regionstyrelsens ansvarsområden är ju bla:

• Regional utveckling
• Infrastruktur
• Kommunikation
• Fastighet
• Ekonomi
• HR
• Hälsovalet (vilket man vill undanta från uppdraget)

Är det något av dessa som är särskilt viktigt för den moderatledda regionledningen? Eller är det något område som man anser vara mindre viktigt? När man för sig själv inom majoriteten gjort någon form av analys kan formulera ett tydligt uppdrag utifrån politik och politiska prioriteringar.

Istället gör man tvärtom. Man ger regiondirektören ett öppet men mycket otydligt uppdrag att utreda och föreslå besparingar. Därefter tänker man göra en politisk analys och besluta om regiondirektörens förslag ligger i linje med vad man vill politiskt. Att vara otydlig och inte riktigt veta vad man vill som politiker är förödande. Man hamnar i diket och får ägna all tid och energi för att ta sig upp ur detsamma.

Våra förslag om ett tydligare uppdrag röstades ner.

Veckosummering

 Blickar tillbaka på en mycket intensiv vecka. 

Möte med revisorerna ang hälso och sjukvårdsnämndens verksamhet 2022 inledde veckan. Måndag kväll medborgarmöte i Ljusne mad anledning av nedläggningen av Ljusne hälsocentral. 

Tisdag, det numera rikskända regionfullmäktigesammanträdet där SD:s beslut att ställa in luciafirandet fick uppmärksamhet och kärlek från hela landet, trots det är det en grovkränkning från SD:s sida. Onsdag morgon radiodebatt med M-ledaren Stenvard med anledning av luciakrisen. Därefter två dagar i Stockholm med SKR. S-grupp och möte med Sjukvårdsdelegationen. Fredagen avslutades med styrelsemöte med NTF-Gävleborg och möte med s-distriktstyrelsens verkställande utskott.

När jag summerar veckan är det främst tre saker jag noterar i min dagbok. För det första så gick nog SD för långt när de stoppade luciatåget. Mattias Eriksson Falk (SD) är troligen veckans hjälte hos SD, men jag tror inte att de hade förväntat sig allt det stöd och all den kärlek som folkhögskolans elever och personal med luciakören i spetsen fick av hela Sverige. En fullsatt kyrka som gav kören stående ovationer efter deras framträdande på onsdagkvällen är ett tydligt bevis på att de flesta struntar i vem som är Lucia. Det är innehållet och framförandet som är det viktiga.

Det andra jag noterar är den passivitet den nya regionledningens ledare moderaten Stenvard uppvisar. Redan under måndagkvällen i Ljusne och i debatten om Ljusne hälsocentral gömde han sig och försökte skylla sitt partis passiva hållning på mig och på S. Han uppträdde passivt på regionfullmäktigesammanträdet när SD bedrev sitt kulturkrig. Han var passiv och försökte gömma sig under onsdagsmorgonens radiodebatt med mig. Han är fortsatt passiv trots att såväl hans samarbetspartier KD och SVG som moderater runt om i länet tagit avstånd från SD:s beslut att stoppa luciatåget. Han är så passiv att förvaltningsledningen med regiondirektören i spetsen under fredagen tvingas gå ut och tydliggöra att Region Gävleborg står för inkludering, mångfald och alla människors lika värde. Något som Stenvard borde ha gjort redan på tisdagens regionfullmäktige, eller i radiodebatten med mig. Eller på något annat sätt i direkt anslutning till regionfullmäktigesammanträdet.

Stenvards passivitet oroar på flera sätt. Inflationen och stora kostnader för pensioner kommer att göra att såväl sjukvård som kollektivtrafik får det tufft nästa år. Lågkonjunktur och en regering som övergett offentlig sektor gör det inte enklare. I det läget duger det inte att vara passiv och vänta på att någon annan agerar. Man måste kliva fram, ta ledarskap och visa vägen. 

Den tredje saken jag tar med mig från veckan är hur djupt de värderingar sitter som jag fick med mig från punkåren. Per Persson sjunger ”Den kvällen förändrade mitt liv, det var då jag blev den jag är”, vilket verkligen stämmer på mig. Det jag fick genom band som Clash, Ebba Grön. Attentat, KSMB och andra finns kvar och blir tydliga när människor kränks och människovärdet hotas. Jag lyssnar fortfarande då och då på de gamla låtarna. De flesta har naturligtvis passerat bäst föredatum för länge sen. Men några har budskap och innehåll som fortfarande är relevant. 

Jag behöver efter en intensiv vecka varva ner och försöka tänka på annat. Veckans kyla har börjat ge med sig. Kanske blir det så pass varmt att jag kan få en stund i skidspåret redan under lördagen? Jag har inget egentligt mål med min skidåkning annat än att koppla av. Inget vasalopp eller annat prestationsbaserat mål. 

Därför går det sakta i skidspåret. En slags motvikt till en mycket intensiv vardag.

Mitt sista sammanträde som nämndsordförande (för denna gång). Reflektioner från en märklig mandatperiod

 Idag var det årets och mandatperiodens sista sammanträde med hälso och sjukvårdsnämnden. Det var även mitt sista som nämndens ordförande. Det var med blandade känslor jag klubbade av sammanträdet. Jag vet att jag kommer att sakna ordförandeuppdraget.

Att summera en mandatperiod kan vara lite knepigt, här kommer en personlig reflektion över mandatperioden. Över vad som hänt och hur snabbt saker förändras och hur snabbt sjukvården lyckas ställa om, men också hur snabbt förutsättningarna förändrades. Hur vi tvingades avbryta ett relativt framgångsrikt arbete med att få ner beroendet av hyrpersonal till att lägga all fokus på att möjliggöra för sjukvården att ta sig igenom vår livstids kanske svåraste kris, pandemin.

Sjukvården tog sig an den uppgiften med stor beslutsamhet, men också med stor ödmjukhet. Ingen visste vad som väntade. Hela världen försökte på olika sätt manövrera i denna okända terräng, även sjukvården i Gävleborg. Givet förutsättningarna gjorde man ett fantastiskt fint arbete. Inte bara med pandemibekämpningen, all övrig sjukvård måste naturligtvis också fungera. Det var sjukvården som gjorde jobbet och det var Hälso och sjukvårdsnämnden som hade ansvaret.

Vad har då sjukvården åstadkommit under mandatperioden? Bland annat detta:

• Bäst i landet på att korta köer, om man utgår från kriterierna för kömiljarden
• Hudiksvalls sjukhus är bäst i landet på att förebygga förlossningsskador.
• Bollnäs sjukhus ligger i topp i kategorin mindre sjukhus.
• Enligt Vårdförbundet är Region Gävleborg bäst i landet på löneutveckling för Vårdförbundets medlemmar.
• Extra ersättningar till personalen för arbetsinsatser under pandemin.
• Stadiga ökningar i såväl medarbetarenkäter och patientenkäter.
• Under långa perioder var Region Gävleborg i topp när det gällde vaccinering mot covid 19.
• En ny familjecentral i Hudiksvall
• Nya och renoverade lokaler vid Hudiksvalls och Gävle sjukhus.
• Priset Guldpillret för appen HIPR som är ett digitalt uppföljningsstöd för ADHD behandling.
• Det digitala verktyget Min vård Gävleborg som syftar till att öka tillgängligheten till sjukvården.
• Koordinatorer i cancervården som minskar väntetiden.
• Sjukhusen i Gävle och Hudiksvall har landets bästa vård för patienter med diabetes typ 2.
• Region Gävleborg är med i ett arbete som syftar till att utrota livmoderhalscancer.
• Provtagning för tidig upptäckt av tarmcancer är införd.
• Nya arbetssätt för att operera skelning har minskat köerna till ögonsjukvården.

Allt detta och mycket mer har åstadkommits av sjukvårdens medarbetare genom hårt arbete i vardagen. Jag är också övertygad om att nämnden genom hälso och sjukvårdsdirektören Johan Kaarme och övriga inom ledningen bidragit genom sitt ledarskap, ett ledarskap som utgått från den tillitsstyrning som den politiska majoriteten jobbat hårt för att implementera i hela Region Gävleborg. En styrmodell som ibland ifrågasatts, men genom exemplen ovan talar sitt tydliga språk. Hälso och sjukvårdsnämnden har dessutom under mandatperioden lyckats väl med att hålla sin budget! Jag kan jämföra vår bokslutsprognos 2 för året med regionerna i vår sjukvårdssamverkan:

Västmanland -550 mnkr

Uppsala           -404 mnkr

Värmland         -480 mnkr

Örebro             -620 mnkr

Sörmland         -350 mnkr

Gävleborg       -60 mnkr

Det som inte riktigt lyckats är att få ner kostnaden för hyrpersonal, en fråga som jag som ordförande funderat en hel del över. Poltik handlar till stor del om prioriteringar och uppdraget till hälso och sjukvårdsdirektören har varit att fokusera på ökad tillgänglighet, en mer jämlik sjukvård och att få ner de orimligt långa köerna. Kanske är tillgängligheten och köerna nu nere på en sådan nivå att det är dags att lägga större fokus på att minska kostnaderna och beroendet av hyrpersonal? Det är en fråga för den nya nämnden att fundera över.

Jag kan villigt erkänna att jag är avundsjuk på nämndens nästa ordförande Jennie Forsblom. Jag trodde aldrig när jag engagerade mig i regionpolitiken för åtta år sedan att hälso och sjukvård var min grej, men ju mer jag såg av sjukvårdspolitiken desto större blev intresset. När jag fick möjligheten att under åtta månader gå in som tillförordnad ordförande, under pandemins andra och tredje våg var jag fast. Därför var det ganska enkelt att tacka ja när min företrädare flyttade från länet och jag fick frågan att efterträda Tommy Berger som ordförande. Detta är det absolut roligaste politiska uppdrag jag haft och jag är övertygad om att Jennie kommer att uppleva samma sak.

Jag vill att rikta ett stort tack till nämnden för det stora engagemang som nämnden visat, för  klokskap, för debattvilja och för den respektfulla ton som varit i nämnden trots att vi ibland stått mycket långt ifrån varandra. Ett särskilt stort tack till vice ordförande Joakim Vestlund för alla samtal, för brytandet och bändadet av såväl stora som små frågeställningar i det som är vardagen mellan sammanträdena.  

Jag vill rikta mitt varmaste tack till Hälso och sjukvårdsdirektören Johan Kaarme för hans näst intill omöjliga uppdrag att leda länets hälso och sjukvård och samtidigt säkerställa såväl ekonomi som politikens ibland mycket knepiga mål. Han har gjort det med den äran!

Sist men inte minst vill jag tacka den som kanske inte märks så mycket, men som är en förutsättning för att nämndens sammanträden ska fungera. En person som har till uppgift att se till att kallelser går ut, att handlingar finns tillgängliga och att allt annat praktiskt  fungerar, nämligen nämndens mycket duktiga nämndssekreterare Ann Vestholm. Utan henne och hennes gedigna arbete hade aldrig nämndens sammanträden flutit på så bra som det gjort. Jag vet vilket arbete det är för att få ordning på allt stort och smått, från att jaga IT när systemet där handlingar finns låst sig, att efterfråga sena handlingar från föredragande till att jaga underskrifter till protokollen. Utan nämndssekreteraren hade jag aldrig kunnat leda sammanträdet med den trygghet som krävs. 

Jag vill avsluta med att önska nämndens nya ordförande Jennie Forsblom (KD) lycka till, samtidigt som jag hoppas att jag får möjlighet att återkomma som ordförande om fyra år.