Om att lämna uppdrag

 Det är med blandade känslor jag lämnar mitt styrelseuppdrag i Bollnäs Arbetarekommun. Orsaken är många. Den främsta är att jag på olika sätt suttit i styrelsen med några års uppehåll i säkert tjugo år. Det är helt enkelt dags att släppa fram andra, deras tankar och idéer innan jag blir en surgubbe. 

Surgubbe är min beteckning på män, oftast äldre och erfarna som med sin erfarenhet väljer att förvalta istället för att utveckla den organisation man sitter i. En person som en gång i tiden hade ett stort driv och som förändrade och förnyade, men som med tiden lite bekvämt sjunkit in i sin fåtölj och omedvetet slutat att utmana. Jag vet inte längre om jag har det drivet när det gäller styrelsearbetet i arbetarekommunen. Mitt regionrådsuppdrag tar mycket av min tid och jag har svårt att hinna med att sätta mig in i det som händer lokalt. Bättre då att ta ett steg tillbaka. Tiden som krävs för ett styrelseuppdrag är mer än mötena. Tiden mellan mötena. Det är den tiden som inte räcker till. Risken blir då att man intar en förvaltande roll och därmed står i vägen för den utveckling som är själva livslusten i en styrelse.

Det är samtidigt en vemodig känsla. Jag vet att jag kommer att sakna en hel del av styrelsearbetet och det är också därför det är svårt att släppa taget. Att sitta i en styrelse ger ofta så mycket tillbaka i form av klokskap och energi. Att omge sig med kloka och engagerade människor spiller liksom över och gör mig till en klokare och bättre människa. De som suttit i styrelsen under alla år jag varit med har varit kloka engagerade och mycket kunniga människor som starkt bidragit till att jag är den jag är idag.

Jag saknar ord för att kunna tacka dem alla.

Den som är utan synd kastar den första stenen. Oppositionsrådet Stenvards kravlista inför digitala regionfullmäktige

Oppositionsrådet Stenvard går till hårt angrepp mot regionfullmäktiges ordförande med anledning av att onsdagens sammanträde ställdes in. Stenvard anklagar ordförande för oförmåga att leda mötet. Jag tänker att man kanske ska fundera på sin egen inblandning i det strul som uppstod. Jag hade för egen del inget strul med den teknik och den utrustning jag har i mitt hem. Jag har bytt till en mer kraftfull router efter att ha haft en del problem med att digitala möten hackar. Därefter har det funkat hyfsat. Mitt viktigaste verktyg för digitala möten är den Ipad regionen tillhandahåller. Under gårdagens övningsfullmäktige såg jag 49 personer samtidigt, vilket ligger i linje med kommunallagen om vi kör ett nedkvittat fullmäktige till 41 ledamöter. Det verktyg för närvarokoll, röstning och övrig mötesformalia funkade också klockrent hemma hos mig. Om det funkade för mig har jag svårt att se att samtliga problem som uppstod kan lastas regionfullmäktiges ordförande. Det strul som var, förutom att en del ledamöter hade problem var att kontakten med fullmäktiges presidium försvann en stund, men det verkade lösa sig efter att bytt ut den utrustning som felade..

Ansvarsfördelningen för att förbereda och genomföra ett regionfullmäktige ser ut ungefär så här:

Sammanträdet leds av ett presidium som består av ordförande, förste och andre vice ordförande. De två första tillhör majoriteten och andre vice ordförande kommer från oppositionen, i vårt fall från M. Inför varje möte har presidiet en träff med samtliga partiers gruppledare för att gå igenom sammanträdet, om det är något särskilt som man behöver tänka på osv. Moderaterna tycks ha en annan ordning. Där verkar det som om oppositionsrådet även ska agera gruppledare, trots att M utsett en annan gruppledare än oppositionsrådet, och överpröva det presidiet och gruppledarna kommit överens om inför sammanträdet. Ett exempel på det är den kravlista oppositionsrådet Stenvard satt upp för att okeja ett digitalt sammanträde. En kravlista som med råge överstiger kraven i kommunallagen. Den får mig att tänka på bibelcitatet ”Den som är fri från synd kastar första stenen.” Nedan finns Stenvards kravlista i oredigerad form. 

Hej Kenneth

 

Jag vill även denna gång försöka få återkoppling på de önskemål och krav vi har inför morgondagens digitala fullmäktige. Vi har som ambition och förhoppning att detta ska fungera bra, det finns en del lärdomar för alla att dra från förra gångens fullmäktige men med rätt förberedelser och en öppen dialog inför så kommer det gå bra. De allra flesta av de saker vi lyft är åtgärdade och det finns en plan för vilket är bra, det är bara några återstående som vi skulle vilja få återkoppling på.

Önskemål sedan tidigare:

-Om/när någon kopplas ned eller bild och ljud försvinner ska detta omedelbart uppmärksammas och mötet ajourneras(räcker med en kortare paus och invänta den frånfallande ledamoten) till dess att tekniken åter igenom fungerar.

Vi förväntar oss att någon tjänsteman håller koll på detta och uppmärksammar dig omgående så du kan pausa mötet om någon faller ifrån. Sist så var det någon som missade propositionsordningen och inte hörde allt som sades och det går inte att lägga på den enskilda att den samtidigt som det strular försöker få tag på IT och göra knappval och dyligt. Se bara till att det blir en kortare paus mellan anföranden och slå av mikrofonerna under tiden.

 

-Sluten omröstning är inte möjlig att genomföra digitalt

Om detta är aktuellt, vilket jag inte vet så är det problem att uppfylla. Hur ser eran lösning ut för detta?

 

Vi hade även på senaste gruppledarträffen en del önskemål:

Upprop manuellt på morgonen                                                     Förväntar vi oss sker, gör det innan sändningen körs igång om det krävs

Någon bevakar under dagen att alla är med                             Förväntar vi oss att så sker

Rutin när någon faller bort, pausar förhandlingen. Lös det inte i live webbsändning        Förväntar vi oss att så sker

 

Följande känner vi att vi har fått gehör för och är uppfyllda:
Handlingar till alla, aktivt säga nej                     UPPFYLLD

Övningsfullmäktige heldag, 17/2                      UPPFYLLD

Nedkvittat till minimum                                       UPPFYLLD

Alla tjänstgörande syns samtidigt                    UPPFYLLD

 

 

Vi har tidigare ställt följande krav som vi nu känner är uppfyllda

-Det måste vara möjligt att ajournera sammanträdet för att inom och mellan partigrupper kunna överlägga i sakfrågor
Detta löser sig i och med att vi alla sitter uppkopplade på Teams och vi har nu alla behörighet att kalla till egna Teamsmöte. UPPFYLLD

-Det ska vara enkelt att begära ordet, på liknande sätt som i fullmäktigesalen. (Handuppräckning eller chatt som idag används vid vissa digitala möten är inte tillräckligt)

En webbaserad lösning är klart(meetingspyder) och detta kommer fungeraUPPFYLLD

-Votering kan ske med namnupprop, då ska varje deltagare som röstar synas och höras. Det får inte vara så att risken finns att någon röstar i stället för fullmäktigeledamot.

Uppropet förväntas ske manuellt så man kan se alla vem det är som är närvarande. Votering kan ske med spyder men med risken om det är otydligt vilka som röstar så kan det krävas namnupprop. Förmodligen UPPFYLLD

-Den som talar ska synas för alla närvarande
Detta kommer fungera i Teams. UPPFYLLD
-Presidiet ska sitta samlat i fullmäktigesalen och ska synas för samtliga under hela mötet
Ni har nu kallat till Rektorsgatan 1 där presidiet sitter, så den anses UPPFYLLD

-Talarlistan måste synas under hela tiden
Med nya meetingspyder så är detta uppfyllt. Även bilden från projektorn i fullmäktigesalen ska enligt uppgift synas i Teams UPPFYLLD

-Vi måste se samtliga ledamöter samtidigt, framförallt den som talar ska se övriga som närvarar på mötet samtidigt.
Nu med nedkvittat så är detta löst, det ska gå att se alla tjäsntgörande imorgon. Påminn dem bara om att kamerorna ska vara på under hela mötet.  UPPFYLLD
-Samtliga videokamera ska vara på under hela sammanträdet
När alla nu syns i bild samtidigt så ska detta fungera. Viktigt att det finns någon tjänsteman som håller koll på detta och som kan göra dig uppmärksam på om någon faller bort. UPPFYLLD

 

/Patrik

Om konsekvenser

 Jag har den senaste tiden fått en del kritik på Facebook av vänner med borgerliga värderingar för mitt sätt att beskriva konsekvenserna av borgerlig politik. Vissa anser att det är käbbel medan andra avfärdar det retorik på gränsen till det oanständiga.

”Din vanliga retorik Janne. Har Sabuni någon gång uttalat att hon hellre samverkar med SD än S ? Svar nej. Precis som i ditt eget parti finns det en höger/vänsterskala. Själv betecknar jag mig inte som konservativ utan socialliberal vilket jag delar med väldigt många i partiet.” skrev liberalen Ingrid Hammarberg när jag men orden ”Hellre SD än S verkar en del liberaler med dess partiledare i spetsen tycka...” beskrev konsekvensen av att Sabuni i en artikel i Svenska Dagbladet sade sig vara beredd att bryta januariavtalet och gå till extraval.

Är man politiker får den politik och de åsikter man torgför konsekvenser. 

Alltid! 

Även om konsekvenserna inte alltid uttalas.

Ibland är konsekvenserna medvetna, ibland omedvetna. De finns dock alltid där.

En konsekvens av att M, L, KD och SVG vill bolagisera primärvården är färre hälsocentraler på landsbygden. Det säger man ju naturligtvis inte. Man hävdar att man kan bedriva primärvård mer kostnadseffektivt i bolagsform. Det kostar mer att ha många små hälsocentraler än att ha färre men större. Konsekvenserna verkar man blunda för, eller så är man omedvetna om dem.

Konsekvenserna av ett extraval om dagens opinonssiffror vore att L åker ur riksdagen och att M och KD kan bilda regering med SD eller med stöd av SD. Detta oavsett att Sabuni aldrig sagt att hon hellre samverkar med SD än med S.

Konsekvensen även om den aldrig varit uttalad blir att L medverkar till att SD får större inflytande än vad de har idag. 

Därför menar jag att mitt påstående ”Hellre SD än S verkar en del liberaler med dess partiledare i spetsen tycka” är relevant eftersom det är en konsekvens av att Sabuni säger sig vara beredd att gå till extraval.

Detta oavsett vilken falang inom Liberalerna man tillhör.

Om konfliktlinjer

 Min första tid som ordförande i hälso och sjukvårdsnämnden har handlat om corona, om hur hälso och sjukvården ställer om för att möte den andra våg som obarmhärtigt svept över vårt land. Det är svårt att inte imponeras över förmågan att ställa om, hur den enorma mängden information och kommunikation i de allra flesta fall når fram dit den är adresserad. 

Den första tiden har också präglats av politiska konflikter. Konflikter som tydliggjort de skillnader som finns mellan majoritetsparterna (S,C,V,MP) och den moderatledda del av oppositionen som kallas Samverkan Gävleborg (M,L,KD,SVG). Jag anser att det är viktigt att skillnaderna i politik blir synliga, att konfliktlinjerna blottläggs. Demokratin behöver konfliktlinjerna för att väljarna ska kunna ta ställning på valdagen.

Det handlar om synen på stad/landsbygd där moderaterna och övriga partier i Samverkan Gävleborg vill bolagisera primärvården, vilket kommer att innebära färre hälsocentraler. Det är naturligtvis inget de pratar om, men det är i mina ögon en självklar konsekvens. I princip alla bolag centraliserar när tiderna är tuffa och man måste spara eller effektivisera sin verksamhet. Färre men större enheter är ur ett ekonomiskt perspektiv mer kostnadseffektiva än fler mindre verksamheter. Moderaten Maria Mohlin var själv inne på det under regionfullmäktiges budgetdebatt när hon antydde att de hälsocentraler som inte klarar sin budget ska läggas ner vid en bolagisering.

En annan konfliktlinje handlar också om vilka man företräder. Vi företräder länets invånare när vi arbetar för att möjliggöra digitala vårdmöten. Det ska vara enkelt att komma i kontakt med vården och så snabbt som möjligt träffa en läkare eller en sköterska. Därför utvecklar vi ett system för en dörr in. Vi har fått en del kritik för att vi ”tvingar” privata hälsocentraler in i det systemet. Vi menar att det ur ett invånarperspektiv inte ska spela någon roll vilken hälsocentral eller vilken läkare man är ansluten till om man behöver träffa en läkare. Därför är det viktigt att samtliga vårdgivare är ansluten till systemet. Annars blir det inte vård på lika villkor. Det moderata regionrådet Stenvard backar upp dessa privata hälsocentraler och menar att det ska vara frivilligt att ansluta sig. Det blir i mina ögon tydligt att han och moderaterna företräder de privata vårdgivarnas intressen medan vi företräder länsinvånarna. 

En tredje konfliktlinje handlar om styrning. För några år sedan var regionrådet Stenvard mycket kritisk till den toppstyrning han ansåg präglade dåvarande landstinget/regionen. Han menade att han stod för ett annat ledarskap som han kallade det lyssnande ledarskapet. Idag är kritiken en annan. Idag kritiserar han oss för att vi INTE toppstyr. Vi tror på tillitsyrning. Det innebär att politiken pekar ut riktningen och sedan noga följer upp att den inriktning vi pekar ut efterlevs. Det innebär att vi litar på att verksamheterna själva kan organisera verksamheterna och själva fatta nödvändiga detaljbeslut för att den politiska inriktningen ska bli verklighet. Därför finns inga detaljerade mål i vår budget. Vi pekar istället ut exempelvis jämlikhet och tillgänglighet som förutsättningar för att kunna bo och verka i hela länet som områden vi vill fokusera på. 

Detta har vi jobbat med under min första tid som ordförande i hälso och sjukvårdsnämnden. Samtidigt har vi fattat beslut om gratis vaccin mot covid 19 för länsinvånarna och möjlighet till gratis sjukresor för de som inte kan ta sig till vaccinering på egen hand. Beslut som är nödvändiga för den plan för massvaccinering som finns. Även här blir konfliktlinjen tydlig. Oppositionen vill att politiken ska detaljstyra hur planen ska se ut, medan vi menar att att politisk detaljstyrning riskerar att försvåra massvaccineringen av länsinvånarna.

Det har varit en mycket intensiv, men samtidigt spännande och intressant första tid som ordförande i hälso och sjukvårdsnämnden.

Budgetdebatten

 Har haft min första budgetdebatt som nämndsordförande i regionen. Svårt, ansträngande men samtidigt väldigt roligt. 

Innan jag kommenterar själva debatten vill jag säga några ord om det kloka i att överhuvudtaget samla ett regionfullmäktige i en tid där smittspridningen är så hög som den är. Vi borde ha haft ett digitalt sammanträde. Jag är till skillnad mot bla oppositionsrådet Stenvard övertygad om att det hade varit möjligt att ha ett digitalt sammanträde utan att bryta mot kommunallagen. Har under pandemin deltagit i möten med ibland över hundra personer utan att det varit några större problem. Har på EU-nivån även genomfört personröstningar digitalt via speciella funktioner i de digitala mötesverktyg som finns. Oppositionsrådet har varit den som bromsat hårdast för att finna digitala lösningar. Därför kan jag tycka att det är märkligt att han nu framstår som den största kritikern mot att vi samlats på Bollnäs folkhögskola. Hade det varit ett vanligt fullmäktige hade vi kunnat ställa in, men nu handlade det om budget för 2021, vilket vi måste fatta beslut om. Därför genomfördes ett reducerat fullmäktige med förutom budgeten endast formalia på föredragningslistan.

Det är tydlig skiljelinje mellan oss i majoriteten och den del av oppositionen som kallar sig Samverkan Gävleborg (M, KD, L. SVG). Den går mellan jämlikhet och tillgänglighet och tillitstyrning som vi eftersträvar och toppstyrning och centralisering som är konsekvenserna av deras politik. De skriver naturligtvis inte det i sin budget, men de flesta är ju medvetna av att bolagisering leder till en centralisering eftersom bolagisering innebär en tydligare ekonomistyrning. Vi ser det överallt, både i offentligt ägda bolag och i privata bolag. Däremot framgick det tydligt under debatten att de vill toppstyra och detaljstyra. De använde en ganska raljant ton när de kommenterade våra skäl för tillitsyrning.

På det stora hela är jag nöjd med min insats. Jag fick sagt det jag ville säga, både om sjukvårdsdelen i vår budget och om den kritik jag har gentemot Samverkan Gävleborgs budgetförslag. Jag gjorde tre korta (3 min) inlägg och tog några genmälen på repliker jag fick. Det är ju då ganska självklart att man inte kan göra en fördjupning på en hälso och sjukvårdsbudget som ligger på runt 6.5 miljarder. Man måste hålla sig på en övergripande nivå. Mitt budskap var detta:

🌹Av alla prioriteringar som behöver göras, är den viktigaste att öka tillgängligheten och åtgärda den framskjutna vården för dom som avstått vård för att andra, virusdrabbade, hade större vårdbehov. Det är en fråga om rättvisa och jämlikhet.

🌹Ojämlikhet i sjukvården hänger samman med att vården fortfarande inte utgår från varje enskild patient och dennes behov. Vi har ger därför uppdrag att Region Gävleborg måste bli bättre på att ge patienter och anhöriga större delaktighet i sin vård. Det här kallar vi för vård ur patientens perspektiv och det är en viktig prioritering för oss därför att det stärker jämlikheten.

🌹Det finns en geografisk ojämlikhet kopplad till sjukvården – det spelar roll var du bor vilken tillgång till vård du har. Det måste motverkas och utjämnas. Har du långt till vård måsten den istället kunna komma närmare dig. Det är vår grundtanke bakom det vi kallar för nära vård.

I dessa  områden ligger våra prioriteringar. Istället för toppstyrning och detaljstyrning tillämpar vi tillitsstyrning. Istället för centralisering av primärvård och vården i livets slutskede ökar vi tillgängligheten till hälso och sjukvård. Därmed blir vården mer jämlik än vad den blir med Samverkan Gävleborgs budget.

Oppositionen var mycket kritisk till att jag lyfte den konfliktlinje jag ser och att jag ställde kritiska frågor om konsekvenserna av bolagisering av primärvården, om centralisering av vården i livets slutskede till ett så kallat hospice i Gävle och att Sjukvårdspartiet släpper kravet på att öppna förlossning i Bollnäs i Samverkan Gävleborgs budgetförslag. På sätt och vis förstår jag deras kritik. De vill naturligtvis inte diskutera konsekvenserna av sin politik, medan jag vill tydliggöra densamma.

Kvällen avslutas med ett ”utbildningsfullmäktige” i Bollnäs. Det är nämligen så att kommunfullmäktige på måndag ska vara digitalt och därför ska göra ett slags genrep ikväll. 

Det blir en bra avslutning på en mycket intensiv dag.

Om oppositionsföreträdares (o)förmåga till att hålla en konstant linje.

 Den andra coronavågen slår till med fullkraft och nya råd, rekommendationer och restriktioner införs. Återigen kommer sjukvården att pressas hårt. Själva syftet med råden, rekommendationerna och restriktionerna är ju att skydda befolkningen från smitta och att sjukvården ska klara att ta hand om de smittade som behöver sjukhusvård. 

Det som hänt sedan i våras är att bekämpningen av pandemin också har blivit politik. Det är visserligen inte så konstigt även om jag anser att det är tråkigt.

Det moderata oppositionsrådet Stenvard gör sitt bästa för att profilera sig som en ansvarstagande politiker och riktar i debattartiklar och i sin blogg skarp kritik mot regionens arbete med testning, smittspårning och det han menar är brist på testkapacitet. Skrapar man lite på ytan blir det tydligt  att ansvarstagandet endast är fernissa som inte lyckas att dölja en fullblodspopulist som byter åsikt minst lika ofta som jag byter kalsonger, dvs varje dag.

När hans partikamrat Svenonius får kritik för testkaoset i Region Stockholm är  han snabb att ta henne i försvar och lägga ansvaret för att Region Stockholm var sena att komma igång med testningen på regeringen. På Facebook skriver han den 12 nov: ” Tydligt från Stockholm om vad som hände i våras när ökningen  av testkapaciteten drog ut på tiden. Anmärkningsvärt att ministern försöker smita undan sitt ansvar i detta” när han länkar Svenonius försök att lägga Region Stockholms misslyckande på regeringen.

Dagen efter har han en debattartikel i Gefle Dagblad där han riktar skarp kritik mot den politiska majoriteten i Region Gävleborg för bristande testkapacitet. I hans blogg den 16 nov skriver han ”Detta är helt oacceptabelt. Vi visste i våras att hög testkapacitet är viktig, att då inte ta tag i detta och säkerställa egen kapacitet är helt oacceptabelt. Den som är ytterst ansvarig för detta i Gävleborg är majoriteten som inte tog tag i saken. Jag är även självkritisk i att vi inte drev på ännu hårdare”

Det är tydligen regeringens fel om testkapaciteten har brister i moderatstyrda regioner men regionledningens fel i regioner där moderaterna är i opposition. Eller handlar det om att Stenvard har den åsikt som för dagen bäst passar hans syften?

Att fakta i sammanhanget är att Gävleborgs testkapacitet är bland de bästa i landet sett i relation till invånarantal är naturligtvis helt ointressant för Stenvard. Fakta passar ju inte in i den bild han vill måla upp för länets invånare.

Nytt uppdrag.

Det var med blandade känslor jag tackade ja till att vikariera som ordförande i Hälso och sjukvårdsnämnden när dess ordförande Tommy Berger ska vara föräldraledig. När jag en gång i tiden tackade ja till att kandidera till regionråd var det främst det regionala utvecklingsuppdraget som lockade. Sjukvårdsfrågorna skrämde en aning och lockade inte alls. Nu har det gått några år och dessa frågor har börjat intressera mig allt mer. En jämlik, nära och tillgänglig hälso och sjukvård i hela länet är en jätteutmaning. Att leda det arbetet fram till sommaren känns spännande. Har nu haft några veckor på mig att sätta mig in i uppdraget som formellt började första november. Jag börjar få en ganska bra helhetsbild över hur uppdraget ser ut och vilket fokus jag behöver lägga under min tid som vikarierande ordförande.

Trots att den svenska hälso- och sjukvården är bland de främsta i världen är den ojämlik. Den vård och behandling som erbjuds befolkningen är beroende av bostadsort, om den enskilde är man eller kvinna, vilken utbildningsnivå och årsinkomst den enskilde har, om personen är född i Sverige, vilken åldersgrupp den enskilde tillhör, eller om den enskilde utöver den somatiska sjukdomen har en psykiatrisk diagnos eller en funktionsnedsättning. Dessutom är ojämlikheterna stora och bestående. Den nationella situationen återfinns också regionalt naturligtvis. Det kan vi inte acceptera.

Vad är det då som gör att hälso- och sjukvården präglas av ojämlikheter, både geografiska och sociala? Svaret ligger framförallt i att sjukvården fortfarande inte utgår från varje enskild patient och dennes behov. Det borde vara självklart att sjukvården ska vara patientcentrerad. Vi är övertygade om att en mer jämlik vård är möjlig endast om den enskilde får verklig makt över sin situation i sjukvården. Perspektivet måste förskjutas till den enskilde medborgaren och patienten. Den enskildes vårdbehov ska vägleda sjukvården. I varje given vårdsituation ska endast hänsyn tas till det aktuella vårdbehovet. Den vårdinsats som patienten och vårdgivaren kommer överens om ska inte väga in ekonomiska, personella eller administrativa konsekvenser.

Av alla prioriteringar som behöver göras i sjukvården är den viktigaste att öka tillgängligheten och åtgärda den framskjutna vården för de medborgare som avstått vård för att andra, virusdrabbade, hade större behov. Det är en fråga om rättvisa och jämlikhet. 

Som jag ser det måste vården komma närmare medborgarna. Närmare i meningen ”mer tillgänglig”, som till exempel det digitala Hälsorummet som startades i Svågadalen förra året, där närhet och tillgänglighet bygger på modern teknik och digitalisering. Men vi tänker också utveckla närheten och tillgängligheten i fysisk mening. Då handlar det om att vården rent geografisk närmar sig medborgarna. Ta till exempel bedömningsbilen i Los, som är mycket uppskattad. Eller de mobila teamen Hudiksvall som uppsöker patienterna i hemmen. Mobil tandvård är en ytterligare del av utvecklingen av vården i Region Gävleborg. Om det är långt från hemmet till Folktandvårdens klinik så ska ditt besök underlättas genom att Folktandvården rent praktisk åker ut dit människor bor och verkar. 

Hela idén bakom majoritetens utvecklingsarbete God och nära vård går ju ut på att förbättra sjukvården för medborgarna: bättre tillgänglighet närmare patienterna. Så vill vi ha det. Därför är det så glädjande att kunna konstatera att organisationen framgångsrikt bedrivit utvecklingsarbetet fram till pandemin omöjliggjorde fortsatt utvecklingsarbete. Den nära samverkan för patientens skull som sker mellan Region Gävleborg och länets kommuner har däremot utvecklats starkt positivt under pandemin. Så långt är det mycket tillfredsställande, men jag vill vara tydlig med att jag förväntar mig att detta upprätthålls den dag vi är ur pandemin.

  

Något som också oroar mig är vissa aspekter av tillgängligheten. Covid-19 har fått effekten att andelen patienter som har väntat 90 dagar eller mer på ett första besök eller en operation/åtgärd inom den specialiserade vården har ökat. Det finns som sagt en rimlig förklaring. Men den framskjutna vården är menar jag den största svårighet som vården nu står inför. Många medborgare har fått sin nödvändiga vård framskjuten för att andra med smitta ska kunna få sin IVA-vård. Nu måste även dessa medborgare få sina behov tillgodosedda. Det är förvisso en fråga om tillgänglighet men också och ännu mer en fråga om rättvisa och trygghet.

En del av denna text är tagen från den presskonferens vi hade tidigare i veckan om budget för 2021, där jag presenterade avsnitet om sjukvård. Det finns betydligt mer att säga om hur jag och vi i den politiska majoriteten kommer att arbeta för att hälso och sjukvården ska bli med jämlik och mer tillgänglig för invånarna i hela länet. Jag kommer att återkomma om det i kommande inlägg. Jag kommer också att återkomma med några ord om skillnaden mellan majoritetens politik och den del av oppositionen som kallar sig Samverkan Gävleborg (M, SVG, L KD). De gör ju anspråk på att vara alternativet till nuvarande majoritet. Därför är det viktigt att grotta ner sig i deras budget och i deras politik.