Funderingar från en lam anka

Håller på att avsluta nuvarande uppdrag och är på väg in i ett nytt. Det är svårt att hålla fullt fokus på skolfrågor för tillfället trots att jag vet att det återstår mycket att göra innan nyår. En del som är på väg att avgå kallas ju för lama ankor, vilket är ett amerikanskt uttryck. Jag är inte någon riktigt lam anka. Hade kommunledningen sett annorlunda ut i kommunen hade det blivit än svårare att hålla fokus och då hade jag varit en lam anka på riktigt.

Jag pendlar mellan dysterhet och hoppfullt pirr just nu. Pirret inför framtida uppdrag tar oftast överhanden och stör fokuset på BUN-uppdraget. Det är synd, men samtidigt skönt. Vi har en del tuffa beslut att fatta innan nyår. Beslut som kan uppfattas som att vi sviker en del av våra vallöften. Jag väljer att se det som att infriandet av löftena försenas med ett eller två år. Jag tänker på förskolan och grundskolans ekonomiska situation. För två månader sedan när vi tog budget för 2015 kände jag mig hyfsat trygg. Det enda som oroade var att vikariekostnaderna skjutit i höjden eftersom det blivit dyrare att köpa vikarier från kommunens gemensamma bemanningsenhet. Ett organisatoriskt problem som borde vara ganska enkelt att lösa. I övrigt såg det bra ut, arbetet med mindre barngrupper kunde fortsätta.

Idag, två månader senare ser det helt annorlunda ut. Nya barn och elevprognoser visar att det är betydligt fler barn i förskolan och fler elever i grundskolan än vad vi budgeterat för. Såväl förskola som grundskola kommer att göra stora underskott och därför tvinga oss till att fatta beslut om nya sparåtgärder. Jag känner mig såväl frustrerad som sorgsen. Det är barnen som får betala priset för att vi har dåliga prognosverktyg. I stället för mindre barngrupper måste vi troligtvis öka barngruppernas storlek i förskolan. Det är naturligtvis inte acceptabelt att resultaten förändras så mycket bara på ett par månader. Det blir då omöjligt att driva förskola och grundskola långsiktigt.

Vi kan ju om jag vill skjuta upp obehagliga beslut genom att besluta om att utreda orsaken till att vi har så dålig träffsäkerhet i våra prognoser, alternativt begära mer pengar av kommunfullmäktige. På så sätt får den nya nämnden och den nya ordföranden ta hand om dagens ekonomiska problem. Det vore såväl fegt och fel att agera så. Det finns inga pengar hos kommunfullmäktige och då måste kommunfullmäktige uppdra åt någon annan nämnd att spara pengar. Vårt uppdrag som nämnd är att göra verksamhet för de pengar vi fått oss tilldelade, hur obehagligt det än må vara när pengarna inte räcker till. Att överlåta ansvaret på andra ligger inte för mig. Även om det gör förbannat ont.