Sommaren börjar gå mot sitt slut. Jag har varit ledig på ett sätt som känts lite ovanligt, nästan exklusivt. Sedan 2008 har jag som varit i tjänst, dvs ständigt tillgänglig om något skulle hända som på ett eller annat sätt kräver min närvaro. Det är en del i uppdraget som heltidspolitiker i styrande position. Inget jag klagar över, tvärtom. Det har under åren funkat bra. Modern teknik och digital uppkoppling har gjort att det mesta har kunnat skötas från distans. Behovet att vara tillgänglig är mindre i opposition, även om jag ägnat någon timme varje dag åt att uppdatera mig på vad som sker som kan påverka mig i mitt uppdrag.
Sommaren verkar ha varit som vanligt. I alla fall om man följer media. Högt patienttryck på akutmottagningarna, men i övrigt tycks det fungerat som tidigare somrar. Ett par politiska utspel från främst M i regionen som i mina ögon mest är tomma ord och floskler. De säger sig arbeta för att fler ska komma i arbete och därigenom få semester, samtidigt som de inte berättar om Region Gävleborgs arbete med regional utveckling drabbas av de sparbeting inom administrationen som aviserats. Om så sker riskerar ju det att öka arbetslösheten tvärtemot vad de säger sig arbeta för. Moderaterna skriver också att de jobbar hårt för en fyrfilig E4 genom länet utan att beskriva vad de egentligen gör och har gjort i frågan. Hur ser kontakterna med Trafikverket ut? När uppvaktades departement och ansvarig minister i syfte att få regeringen att lägga mer pengar än planerat på vägar i Gävleborg osv? Inget konkret, bara en massa tomma ord.
En annan nyhet under sommaren är att planerna för att minska beroendet av hyrpersonal börjar ta form. Bland annat ske det erbjudas en välkomstbonus för nyanställda sjuksköterskor och någon form av kontinuitetsersättning. Om det är rätt väg att gå är svårt att säga. Hoppas att man lyckas. Det som oroar mig är på vilket sätt det påverkar länsinvånarna. Det kommer att märkas på ett eller annat sätt. Ökar köerna till vården? Kommer vi att få se fler stängda hälsocentraler? Blir sjukvården mindre tillgänglig? Eller kommer länets kommuner att tappa medarbetare som går från kommun till regionen? Hur kan det påverka medborgarna och sjukvården om kommunerna dräneras på viktig kompetens?
Förra veckan drog ovädret Hans in över oss. Översvämning, bortspolade vägar och en bortspolad järnväg mellan Hudiksvall och Iggesund. Orange översvämningsvarning mellan Ockelbo och Gävle. Stor påverkan på kollektivtrafiken, men tydligen inte tillräckligt stort för att den moderatledda regionledningen ska informera regionstyrelse och hållbarhetsnämnd om läget inom kollektivtrafik och annat som påverkats av ovädret. Röd varning för höga flöden i Gavleån. Har det vidtagits åtgärder för att säkra Gävle sjukhus från översvämning eller eventuella konsekvenser av översväming? Jag vet inte eftersom informationen till regionstyrelse och ansvariga nämnder varit obefintlig. Svagt i mina ögon.
Politik handlar ju ofta om att prioritera. De resurser som finns tillgängliga räcker inte till för att täcka de behov som finns. Då måste man våga prioritera. Kliva fram och vara tydlig. Vilka värden är viktiga utifrån de värderingar och politik mitt parti står för. Det jag lärt mig under mina år i politiken är att det är i svåra tider politiken blir viktig. Det är när det ska sparas värderingarna spelar roll. Därför är jag orolig över M, SD, KD och Sjukvårdspartiets passivitet. Att skriva floskelfyllda debattartiklar kan vem som helst göra. Att göra politiska prioriteringar och därmed medvetet dra på sig kritik är betydligt svårare. För det krävs ledarskap. Ett ledarskap som hittills lyst med sin frånvaro.
Om det finns det säkerligen skäl att återkomma under hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar