2023. En tillbakablick på ett omtumlande år

 Blickar tillbaka på ett omtumlande år, såväl privat som inom politiken. Omtumlande och på många sätt intressant. 

Att ställa om från att styra till att vara i opposition har inte varit enkelt. 

Att vara i opposition handlar lite förenklat om två saker. Dels har man som uppgift att granska och kritisera majoritetens politik. Det gör man bäst genom att spegla den mot sin egen politik. Den andra uppgiften är att presentera ett alternativ till den förda politiken, en politik som väljarna kan uppfatta som bättre och mer trovärdig. Att hitta sig själv och den socialdemokratiska gruppens roll är något som vi lagt mycket tid på. Hur ska vi agera som opposition? Vilka frågor ska vi driva och varför?

Jag trodde för ett år sedan att tiden i opposition skulle vara långtråkig, att jag kommer att ha för lite att göra och därmed slöa till och bli bekväm. Att liksom lita på att valet 2026 kommer vinnas på den nuvarande majoritetens inkompetens och dåliga politik. Sanningen är den att året har varit minst lika intensivt som när vi styrde. Fast en annan intensitet. Den stora skillnaden är dels att vi inte längre har tillgång till tjänstemännen på samma sätt som när man styr. Det gör att det är svårare att ta fram detaljerade förslag till styrelser och nämnder, och dels jag inte behövt vara ständigt kontaktbar. Istället för att avbryta laxfisket och ta ett samtal eller ett teamsmöte vid älven har jag kunnat koppla av på ett sätt jag inte kunnat göra sedan 2008. Men att påstå att det varit en börda att ständigt vara tillgänglig är att starkt överdriva. Jag har alltid trivts i mina uppdrag även om det inneburit att ständigt vara kontaktbar. Telefonen är fortfarande på av gammal vana och mailen kollas minst en gång om dagen även under ledighet.

Vi har ägnat mycket tid åt att utvärdera vår politik, ett arbete som fortsätter under 2024. Planen är att vara väl rustad inför nästa val med en politik som ligger väl i linje med såväl partiets värderingar som länsinvånarnas behov. Det som varit viktigt under året är att påminna oss själva att vi socialdemokrater gjorde ett förhållandevis bra regionval. Vi vände en nedåtgående kurva och ökade i såväl valresultat som mandat i regionfullmäktige. Vår politik har därmed fått godkänt av väljarna. Det är trots det viktigt att noga analysera om vi ligger rätt med vår politik. Mitt fokus är främst sjukvård eftersom det är mitt ansvarsområde, men samma arbete görs naturligtvis inom de andra politikområdena.

Jag har ägnat mycket tid under året att träffa patient och brukarorganisationer för få deras perspektiv på hur sjukvården fungerar. Hur jämlik och tillgänglig är sjukvården egentligen? Fungerar den lika över hela länet? Är bemötandet bra och respektfullt? Efter dessa träffar kan jag konstatera att det finns massvis att göra. Det som vi hävdade i valrörelsen stämmer. Trots att svensk sjukvård är bland den bästa i världen är fortfarande inte jämlik. Ålder, kön, etnicitet, social bakgrund osv spelar roll för vilken vård du får. Dessutom ges inte samma vård för samma sjukdom på länets hälsocentraler, trots att det är tänkt att vara så. 

Inriktningen i vår politik ligger såvitt jag kan se skapligt rätt. Vi gjorde rätt analys i såväl vårt länsprogram som i vårt valprogram. Det vi behöver jobba vidare med är om det finns behov att ompröva enskilda politiska ställningstaganden. Exempelvis den fria etableringsrätten för privata vårdgivare. Grunden i svensk sjukvård är ju att vård ska ges efter behov. Jag menar att det är väljarna genom sina folkvalda som ska fördela resurserna dit de behövs bäst. Det kan vi idag inte göra. Idag kan det faktiskt bli en överetablering i vissa orter med konsekvensen att mindre hälsocentraler på landsbygden måste stänga. Den fria etableringsrätten handlar mer om efterfrågan än om behov.  

SD, M, KD och Sjukvårdspartiet har startat en utredning om primärvården. De vill ha svar på varför de offentligt drivna hälsocentralerna gör ständiga underskott medan de privata kan leverera vinst till sina ägare. Det är naturligtvis en högst relevant fråga. Frågan är vad man tänker sig göra med resultatet av utredningen? Moderaterna har ju tidigare lyft frågan om att bolagisera primärvården. Är det syftet med utredningen? Att skapa ännu mer marknad? Och med det ännu mer centralisering? Vi vet ju att centralisering är grundreceptet för att effektivisera en organisation. Oavsett om det är i privat eller offentlig sektor. Självklart ska en verksamhet vara effektiv, men inte till vilket pris som helst. Jag kan tänka mig att en bolagiserad primärvård naturligtvis kommer att titta på möjligheterna att slå ihop hälsocentraler och samla resurserna dit de kan användas mest effektivt. Konsekvensen blir i så fall färre hälsocentraler på länets mindre orter och därmed minskad tillgänglighet. En bolagisering kan ju också vara ett första steg till att privatisera primärvården. Bolagisering av primärvården löser ju inte heller problemet med bristen på läkare och sjuksköterskor. Det är ju som bekant stor brist tandläkare inom Folktandvården som är ett bolag.

2023 började nog med det inställda luciafirandet i dec 2022. 

Ett tydligt exempel på hur SD styr. Regionfullmäktiges ordförande fattade beslutet utan dialog med partiernas gruppledare. Han informerade inte heller regionfullmäktige att firandet var inställt. När jag begärde ordet och frågade om orsaken vägrade ordförande att svara. Istället avvisades jag från talarstolen.

Så har det fortsatt. Regionfullmäktiges ordförande har med hjälp av formalia och byråkrati försökt undvika frågor om det inställda luciafirandet och andra för majoriteten känsliga frågor. Frågor och interpellationer har hindrats med hänvisning till arbetsordning och kommunallag. Ordförandes tolkning av densamma, eftersom vi inte heller getts möjlighet att debattera och presentera andra perspektiv än ordförandes. Och M, KD och Sjukvårdspartiet har låtit det ske.

Regionstyrelsens ordförande stängde ner regionstyrelsens websändningar och skyllde på mig. Ärendet som föranledde stängningen av websändningen handlade om handlingsplanen för återöppnande av Baldersnäs hälsocentral. Planen var försenad pga sjukdom. Trots det hävdade regionstyrelsens ordförande att man arbetade för fullt efter planen. Jag läste då upp ett mail jag fått som tydligt beskrev att planen inte var klar eftersom X är sjuk. För detta blev jag anmäld till integritetskyddsmyndigheten och jag fick massiv kritik av flera från majoriteten. Det var enligt dem omdömeslöst att i direktsändning nämna att personen i fråga var sjuk. Ärendet blev nerlagt, det var tydligen inte så allvarligt. Trots det så är websändningen nedlagd. Det lyssnande och transparenta ledarskapet är tydligen bara ord utan vare sig innehåll eller handling. Det vi ser är istället ett mer auktoritärt ledarskap.

En manifestation för folkhögskolorna i höstas ställdes in på två av tre folkhögskolor på uppmaning av ”ledningen” eftersom manifestationen kunde störa politiken. Regionstyrelsens ordförande och övriga i den politiska ledningen påstår att de inte kände till orsaken till att manifestationen ställdes in. Om så är fallet så är det synnerligen bekymmersamt om någon i förvaltningsledningen tolkat signalerna från politiken att den inte vill bli störda av dylika manifestationer. Det säger i så fall en del att en tystnadskultur är på väg att breda ut sig på ett sätt som aldrig tidigare skådats.

Många har sagt till oss att ska man tappa makten är det rätt tid att göra det nu när tiderna är dåliga. Tuffa besparingar brukar slå hårt mot de som styr. Jag håller inte med. Jag menar att det är i tuffa tider politiken är som viktigast. Det är när man tvingas att spara och prioritera det spelar roll vilka som styr. Strävan efter en jämlik och tillgänglig sjukvård gäller oavsett hur ekonomin ser ut. Det innebär också att besparingar rimligtvis borde utgå från det. Att det uppdrag man ger att ta fram förslag till besparingar ska så långt som möjligt värna de värden man står för politiskt. För vår del barn och unga, en jämlik och tillgänglig vård. Därför har jag hellre styrt med allt vad det inneburit med svåra beslut, kritik och sömnlösa nätter istället för att sitta bredvid och se på hur handlingsförlamning och oförmåga att styra fördjupar sjukvårdens kris i Gävleborg.

Vi socialdemokrater har under året kritiserat majoriteten för att vara passiva, för att inte presenterat en sammanhållen plan för att hantera underskotten. Vi har också kritiserat dem för att inte vilja tillskriva regeringen med anledning av krisen i sjukvården. När det gäller vägar och järnvägar har man däremot inga problem att hos regeringen efterfråga mer resurser. Men när det gäller sjukvård vill man inte uppvakta regeringen och kräva kompensation för den höga inflationen. 

Det är som om det inte finns en röd tråd i deras politik. 

Högre biljettpriser inom kollektivtrafiken, högre patientavgifter, dyrare sjukresor, dyrare tandvård, minskade anslag till studieförbund mm. Men ingen plan för helheten trots underskottsprognoser inom sjukvården på 650 miljoner kronor. Vi socialdemokrater krävde redan i april en helhetsplan för sjukvården, en plan som så långt som möjligt värnar det vi anser vara viktigt. En jämlik och tillgänglig sjukvård. Ingen centralisering som innebär nedläggning av hälsocentraler på mindre orter. Barnen måste också så långt som möjligt värnas. Detta avslogs till förmån för i princip ingenting. Man vill utreda varför den regiondrivna primärvården har underskott och man vill drastiskt minska beroendet av hyrpersonal. Men detta räcker inte på långa vägar, och under tiden tickar underskotten på. Att en minskning av hyrpersonalen kommer att leda till längre köer minskad tillgänglighet inom primärvården är självklart, men var smärtgränden går har man inte tagit ställning till eftersom man inte gjort några konsekvensanalyser.

Det är naturligtvis frustrerande att sitta på åskådarläktaren och se hur illa det sköts, när man själv har en ganska klar uppfattning över hur arbetet borde ledas, hur uppdraget till förvaltningen borde ha sett ut för att åtgärderna trots att de skulle vara tuffa, ändå peka i den riktning vi socialdemokrater står för. Inriktningen är viktig. De dåliga tiderna är förr eller senare över och har man redan riktningen klar för sig blir det lättare att göra rätt prioriteringar när mer resurser finns tillgängliga.

Inför 2024 fortsätter arbetet. Vi kommer att fortsätta vår granskning av SD, M, KD och Sjukvårdspartiets politik. Vi kommer att kritisera de brister vi ser i såväl politik som i ledarskap, vi kommer att fortsätta att presentera en egen politik som bygger på våra värderingar och vi kommer att fortsätta att reagera starkt när M, KD och Sjukvårdspartiet kröker rygg för SD:s vilja till ett mer auktoritärt styre. 

Gott Nytt År!