Läste en ledare/krönika i Ljusnan där det hävdas att gubbighet inte får styra hur föreningsbidrag från kommunen och sponsring från de kommunala bolagen fördelas. Bakgrunden är en rapport som hävdar att det saknas en policy och tydliga riktlinjer för hur sponsring och fördelning av bidrag till föreningar ska gå till. I detta instämmer jag till 100%. Det ska finnas en tydlig policy som utgår från kommunens mål samt utifrån den policyn lika tydliga riktlinjer för hur kommunens bidrag till föreningar ska fördelas. Rapporten visar också att bandyn är den förening som får mest bidrag och sponsring.
Frågan som snurrar igång i min skalle är om avsaknad av policy och riktlinjer är orsaken till att bandyn får mest, eller om det är som ledarskribenten/krönikören skriver att det är gubbighet i kommunen som gör att bandyn får mest? Vad är då gubbighet och är jag en del av denna gubbighet?
Att jag är gubbe råder det ingen tvekan om. Snart 53 år, man, flugfiskare med typiskt manliga intressen (flugfiske, bilar, teknik osv). Sosse, cis-person, uppväxt i en miljö där manliga maktstrukturer alltid har rått och till övervägande del fortfarande råder. Jag har inga problem med att kallas för gubbe, tvärtom. Gubben i mig mår ganska bra.
Betyder det per automatik att jag är gubbig? Med gubbig menar jag då att jag bejakar de maktstrukturer som råder. Jag hoppas och tror att jag inte är särskilt gubbig även om jag har en del gubbiga drag. Dessa drag försöker jag medvetandegöra för mig själv för att sedan jobba bort dem. Faktum är att jag mer och mer ofta känner mig trött på dessa strukturer eftersom de förtrycker och exkluderar..
Sanningen är nog den att jag måste anstränga mig hårdare för att jobba bort min gubbighet utan att för den skull jobba bort gubben i mig.
Att vara gubbe är trevligt, att vara gubbig är sunkigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar