Två dagar före julafton.
Läser en av många skrytinsändare från KD där de beskriver hur de tagit ansvar för sjukvården, satt människan först. Denna gång i form av en julhälsning.
De måste leva i en bubbla av förnekelse är min första reaktion. Sen funderar jag hur en liknande debattartikel sett ut om vi styrt Region Gävleborg och jag varit ordförande för hälso och sjukvårdsnämnden. Det är naturligtvis omöjligt att veta, men att jag lyft det jag uppfattat som framgångar och konsekvenser av framåtsyftande politiska beslut har självklart varit med. Jag kan därför förstå syftet med debattartikeln även om jag har en helt annan bild över hur SD, M, KD och Sjukvårdspartiet styrt sjukvården.
Vad hände då 2025 och vad borde egentligen ha hänt?
Primärvården
Årets stora fråga var regionfullmäktiges beslut om att bolagisera primärvården. Det enda underlag som fanns är en konsultrapport från konsultbolaget Sirona, vars slutsatser är att man i ett första steg lägger hälsocentralerna i ett bolag och i nästa steg säljer ut och privatiserar hälsocentralerna. Enligt rapporten kommer en bolagisering inte att lösa problemen. Man måste privatisera hälsocentralerna om man ska kunna lösa primärvårdens ekonomiska problem. Rapporten pekar också ut potentiella köpare. Vårdbolag som SD, M, KD och Sjukvårdspartiet träffat.
Beslutet fattades utan risk och konsekvensbeskrivning, utan organisatorisk eller ekonomisk beskrivning, ja helt utan beslutsunderlag förutom Sironas privatiseringsrapport.
Vad borde man istället ha gjort?
Att primärvården haft problem under många år är väl känt, därför är det viktigt att man ta ett helhetsgrepp för att lyfta och identifiera de problem som finns.
Det man borde ha gjort är att ta reda på grundorsaken till primärvårdens problem. Varför är det svårt att bemanna primärvården? Vad är orsaken till primärvårdens ekonomiska och organisatoriska problem? Har primärvården rätt uppdrag? Har primärvården rätt resurser?
Om man vill lösa primärvårdens problem på riktigt måste man göra en grundlig utredning istället för att slarva fram en ideologiskt grundad privatiseringsutredning som enbart lyfter fördelarna med att skapa en vårdmarknad som egentligen står i konflikt med portalparagrafen i hälso och sjukvårdslagen, att vård ska ges efter behov.
Man borde ha tagit fram utredningen tillsammans med medarbetare, patientföreningar, kommuner och andra intressenter.
Psykiatrin
Det har under en längre tid funnits kritik mot psykiatrin. Brist på resurser, minskat antal vårdplatser i Hudiksvall efter att SD, M, KD och Sjukvårdspartiet utan politiskt beslut stängt psykosavdelningen i Hudiksvall. Chefer har kommit och gått utan att de egentligen fått förutsättningar att ta tag i de problem som finns. Oroliga upprop från såväl medarbetare som patienter. Det enda positiva man gjort inom psykiatrin är att starta upp ett SPOT-team i Hälsingland som är en del av öppenvården och ska arbeta för att undvika inläggningar. De har ett viktigt uppdrag och fler team borde startas.
Vad borde man istället ha gjort?
Precis som med primärvården borde man ha tagit fram en fördjupad utredning som beskriver orsakerna till de problem som finns inom psykiatrin. Att sparka chefer löser inga problem om man inte vet grundorsaken till problemen. Det skapar bara oro i organisationen. Patienter jag varit i kontakt med beskriver att det blivit otryggare vid psykiatrin i Hudiksvall sedan man slog ihop avdelningarna och minskade antalet vårdplatser. Har även fått liknande signaler från medarbetare. Människor som nekats vård efter att man bedömt deras psykos som positiv. Patienter som suttit timtals på psykakuten för att sedan bli hemskickade efter enbart ett kort samtal med läkre.
Har psykiatrin rätt förutsättningar att ge invånarna den vård de har behov av? Fungerar det som tänkt mellan psykiatrin och primärvården?
Beroendemottagningarna
Under vårvintern hade sjukvårdsförvaltningen tagit fram ett underlag för att centralisera beroendemottagningarna i Hälsingland till två orter, Bollnäs och Iggesund. Bakgrunden sägs vara den nya socialtjänstlagen och problem med att bemanna beroendemottagningar på fyra orter i Hälsingland. Valet av Iggesund berodde främst på att det var enkelt att ta sig dit med kollektivtrafik. Planen var att beslutet skulle fattas utan politiskt beslut, på samma sätt som när man stängde psykosavdelningen i Hudiksvall. De blev ett ramaskri bland berörda patientgrupper och man organiserade sig, uppvaktade politiken, anordnade ett hearing i Söderhamn.
SD, M, KD och Sjukvårdspartiet har agerat skrämmande passivt. På hearingen i Söderhamn hyllade man förvaltningen och medarbetarnas initiativ, samtidigt som man hävdade att det inte fanns något förslag om en centralisering. Samtidigt har man utarmat Hälsinglands beroendemottagningar genom att tillåtit att bemanningen har minskat.
Vad borde man istället ha gjort?
När det blev känt att förvaltningen tagit fram ett förslag m centralisering borde man fattat ett politiskt beslut i hälso och sjukvårdsnämnden att förpassa förslaget till papperskorgen och istället fattat ett beslut hur man kan stärka en decentraliserad beroendevård. Det främsta skälet till en centralisering är ju svårigheten att bemanna, särskilt i Söderhamn och i Ljusdal.
I Söderhamn har beroendemottagningen varit stängd sedan i somras pga personalbrist. Löser man inte den kommer beroendemottagningarna att centraliseras om det inte fattas ett aktivt politiskt beslut om att satsa på beroendevården. Därför är styrets passivitet oroande.
Mötesplats Afasi.
Nya regler för stöd till föreningar har ställt till det för några föreningar och särskilt för Afasiförbundet. Det har lett till att de viktiga Mötesplats Afasi kommer att stänga och den viktiga verksamheten i form av rehab och träning som utförs på Mötesplats Afasi kommer att upphöra. SD, M, KD och Sjukvårdspartiet har under året uppvaktats från Afasiförbundet, från kommunerna, från regionens egna logopeder med en vädjan om att riva upp beslutet. Men styret har valt att inte lyssna.
Vad borde man istället ha gjort?
Att se över regelverk och riktlinjer med jämna mellanrum är klokt och rätt. Men när konsekvenserna inte blir som man tänkt sig borde SD, M, KD och Sjukvårdspartiet lyssnat på de synpunkter som kommit in, rivit upp beslutet för att i stället ta fram ett regelverk som möjliggör att Mötesplats Afasi har kunnat fortsätta hålla öppet.
Gratis TBE-vaccin för barn
TBE är en lurig fästingburen sjukdom. I de allra flesta fall är symptomen milda, men i några fall drabbas den smittade av hjärnhinneinflammation som i värsta fall kan leda till döden. Det finns inget botemedel mot TBE, men det finns ett vaccin som ger bra skydd. TBE-fallen ökar i Gävleborg i och med att antalet fästingar som bär på TBE-viruset utbreder sig allt längre norrut. Men vaccinet ingår inte i det allmänna vaccinationsprogrammet, vilket innebär att man måste bekosta vaccineringen med egna pengar. För en barnfamilj kan det bli orimligt dyrt. Det blir med andra ors en klassfråga vilka som har råd att vaccinera sig och utan risk vara ute i naturen, bada och leka. Plocka bär och svamp.
Vad borde man istället ha gjort?
Man borde självklart så som man gjort i andra regioner där fästingar som bär på TBE-virus ökat infört avgiftsfri vaccinering för barn. Istället uppmanade hälso och sjukvårdsnämndens ordförande de familjer som inte har råd att vaccinera sina barn att fira semester längre norrut där TBE-fästingar ännu inte etablerat sig…
Mötesplatser
Jag har under året träffat många föreningar, främst patient och anhörigföreningar. Dessa har lyft en hel del frågor som utifrån deras perspektiv borde ha högre prioritet. Bröstcanserföreningarna har lyft frågan om lymfmassage. En behandling som inte erbjuds i Region Gävleborg. Reumatikerna har lyft frågan om den uteblivna klimatvården trots påståenden från SD, M, KD och Sjukvårdspartiet om att man satsar på klimatvård. Patientföreningar inom psykiatrin har lyft behovet att stärka psykiatrin. Listan kan göras mycket lång.
Det som är gemensamt är att många föreningar lyfter behovet av mötesplatser för att motverka ofrivillig ensamhet. Mötesplatser där man på ett otvunget sätt kan besöka, utan att det egentligen ställs några krav, där man får vara sig själv. Jag tänker särskilt på när jag besökte Träffpunkten i Gävle och de jag träffade där var oroliga inför julen och andra helger eftersom Träffpunkten då var stängd och ensamheten dessa helger för många är som svårast.
Vad borde man istället ha gjort?
Man borde självklart ha satsat en del resurser på att möjliggöra fler mötesplatser som drivs av patientföreningar, anhörigföreningar, eller andra i civilsamhället. Den ofrivilliga, påtvingade ensamheten är ett stort gissel, ett stor anledning till psykisk ohälsa, särskilt bland grupper som redan är sköra och utsatta.
Det finns säkert många fler frågor som vi borde ha jobbat med. Psykisk ohälsa hos barn, bättre samverkan med kommuner inom äldrevård och skolhälsovård. Enklare och mer logiska regler för sjukresor. Man borde ha stärkt resurserna till sjukvården när införandet av Cosmic havererade osv.
Men det är klart. Sånt vill ju inte KD kännas vid när de skickar en julhälsning som beskriver sin egen härlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar